En parkeringsplats

Med blicken omväxlande i backspegeln och ut genom sidofönstret till vänster för att leta en ledig parkeringplats kör hon gatan ner. Ja! Där är en. En blick bakåt igen innan hon gör en liten högersväng innan hon kör in i luckan till vänster. När jag blir stor ska jag ha en bil med styrservo, tänker hon medan hon stänger av motorn och tar av bältet i en väl inövad rörelse.

I vitögat ser hon att hon står bredvid en silverfärgad bil. Nej, inte den! tänker hon medan hon samlar ihop axelremmarna på handväskan och öppnar bildörren. Inte den!

Bredvid den silverfärgade bilen står en ung kille och låser sin dörr. Hon möter hans blick och kan inte hålla inne med kommentaren: ”Det är det värsta jag vet att parkera bredvid dig!” Hans ögon som nyss neutralt mötte hennes mörknar och hans ögonbryn får nya vinklar. ”Nähä? Och varför inte det då?” undrar han samtidigt som hans hjärna blixtsnabbt försöker tänka om han parkerat illa nyligen, hans bil är ju lite större än hennes pyttelilla och platserna är inte så stora. Kan han ha slagit upp dörren mot hennes bil kanske?

”När jag står bredvid dig blir jag alltid så godissugen!” Hans vinklar rätas ut, han skrattar lättat och klappar lite lätt på sidan av bilen och Cloettamärket. ”Haha, var det därför? Synd att det är så varmt, jag har inga kexchoklad i bilen för de smälter bara, annars hade du fått en”

I samförstånd korsar de gatan och går mot varsitt hus och varsin port, båda leende.