När vi fick vår fönster reparerade förra sommaren så råkade på något sätt Cs kaktus hamna i hörnet av spisen. Den har en alldeles för liten kruka och måste luta sig mot något och då passade den bra där. Sen har den liksom blivit kvar.
Idag när jag torkade kaklet bakom spisen så råkade jag vifta till kaktusen. Den föll. Som tur var var min reaktionsförmåga låg så jag försökte inte instinktivt fånga upp den, men av sig själv föll den på min hand.
Jag räknade inte hur många taggar jag plockade ut. Med pincetten i vänster hand. Men jag tror jag fick bort alla eftersom jag nu vilar den delen av handen mot datorn och inget sticker.
Jag ställde tillbaks kaktusen i hörnet. Lite vatten fick den också.
Idag när jag torkade kaklet bakom spisen så råkade jag vifta till kaktusen. Den föll. Som tur var var min reaktionsförmåga låg så jag försökte inte instinktivt fånga upp den, men av sig själv föll den på min hand.
Jag räknade inte hur många taggar jag plockade ut. Med pincetten i vänster hand. Men jag tror jag fick bort alla eftersom jag nu vilar den delen av handen mot datorn och inget sticker.
Jag ställde tillbaks kaktusen i hörnet. Lite vatten fick den också.
Jag tycker det gör så ont att få kaktustaggar på sig. Jag tror det var F som ramlade på en kaktus när hon var liten och jag fick sitta och plocka taggar från hennes rumpa i flera timmar.
SvaraRaderaUsch då, inga men får vi hoppas. Idag skiner solen och livet leker här på den västra kusten! Tjohopp galopp!
SvaraRaderaAuch!
SvaraRaderaNär jag läser detta minns jag en sommar hos farmor och farfar som liten flicka.
Där fanns en enorm kaktus (allt var ju såklart stort när man var liten) stående i fönstret och jag skulle naturligtvis upp och klättra...
Tappade balansen och föll över kaktusen. Landar i soffan som står nedanför med kaktusen över mig. Jag hade naturligtvis rumpan bar också. Fattas bara.
Jag kan nästan fortfarande känna smärtan när pappa försökte dra ut piggarna.
Och jag, jag skrek för full hals och tårarna bara sprutade.
Usch och tvi. Hoppas du inte har alldeles för ont.
/Marie
Inte alltför ovanligt med kaktustaggar, märker jag!
SvaraRaderaJag känner inte ett dugg, jag fick nog bort allihop. Det var små taggar, lätta att ta bort men svåra att se.