En semesterdag

Om ni inte räknat ut släktskapsförhållandet i förra inlägget så kan jag berätta att det var syrran, jag, hennes två barn och hennes barnbarn som skulle iväg. En natt. En stuga. En ö. Eller, halvö kanske det var, jag märkte inte någon bro.

Vi låg vid havet, i skuggan mestadels. Men jag tror jorden snurrade extra fort igår och idag för skuggan förflyttade sig snabbare än vi hann flytta filtar och stolar. Vilket innebär att jag är lite röd på axlar och mage, förutom det där vita strecket mitt på, som gör att jag ser ut som en polkagris om man sträcker ut mig.

Att bada var ett vågspel. Det var långgrunt och när vattnet nådde till låren kom en sträcka med blålera. Man sjönk ner. Djupt om man inte passade sig! Det enklaste var faktiskt att fusksimma över, med händerna i botten. Då hann man inte sjunka ner.

Hela dagen var vi på stranden och sen åt vi en ljuvlig sallad när vi kom tillbaks till stugan. Jag tog om två gånger. Vi drack rosévin och åt räkor och spelade spel och kort. Jag vann. Vi sjöng så att kolikbarnet i stugan intill somnade. Eller om det berodde på att pappan vankade omkring med det i en timme.

Inget indraget vatten eller avlopp. Utedass. Vilket får mig att uppskatta min vattenspolade egna här hemma. Bromsar. Eller blinningar. Eller viggar. Vad man nu väljer att kalla odjuren som biter sig genom skinnet för att komma åt mitt blod.

Dagen idag var ungefär som gårdagen minus vin och spel. Har inte ens läst särskilt mycket, har liksom inte haft tid.

Sen en svettig hemfärd i min bil som bara har KD, ingen AC.

En minisemester, en pärla att trä upp på minnets halsband.