Eftersom min mamma dog när jag var arton så har jag inga "vuxenminnen" av henne. Saker man pratar om när man är på samma nivå och har lite mer samma intressen. Det kan jag sakna ibland.
När vi träffade mammas kusin häromdan så sa hon två saker som gjorde mig glad. Dels sa hon att jag är lik mamma, både till utseende och till sätt och det tycker jag om att höra. Sen sa hon att hennes älsklingsfärg var gult och det hade jag ingen aning om. Det är min älsklingsfärg också och det känns bra att vi tycker lika.
Vi pratade lite om mormormor och jag berättade det jag upptäckt, att hon fött ett barn i Finland innan hon flyttade hit. Som jag trott var det en väl förborgad hemlighet. Men som kusinen sa, det förklarar varför hon aldrig någonsin åkte tillbaka till Finland och hälsade på under de 67 år som återstod av hennes liv, sedan hon flyttat hit.
När vi träffade mammas kusin häromdan så sa hon två saker som gjorde mig glad. Dels sa hon att jag är lik mamma, både till utseende och till sätt och det tycker jag om att höra. Sen sa hon att hennes älsklingsfärg var gult och det hade jag ingen aning om. Det är min älsklingsfärg också och det känns bra att vi tycker lika.
Vi pratade lite om mormormor och jag berättade det jag upptäckt, att hon fött ett barn i Finland innan hon flyttade hit. Som jag trott var det en väl förborgad hemlighet. Men som kusinen sa, det förklarar varför hon aldrig någonsin åkte tillbaka till Finland och hälsade på under de 67 år som återstod av hennes liv, sedan hon flyttat hit.
Jag kan nog förstå att hon aldrig åkte tillbaka till Finland igen.
SvaraRaderaSen är det så att även om ens mamma är i livet så innebär det inte att man är på samma nivå iallafall. Så jag tror nog att man kan sakna de sakerna ändå. Ungefär som att känna sig ensam i ett förhållande....nja nåt liknande =)
Måste kännas fint att hitta "gemensamma nämnare" med din mamma...
SvaraRadera