Det brast lite vid middagen idag. Jag försöker hela tiden att vara sansad och motar undan mina känslor och för det mesta går det bra. Jag tänker att jag har tid på mig att ta itu med dem och alla andra nya känslor som kommer komma när hon åkt. Jag vet inte riktigt vad som gjorde att det inte riktigt höll vid middagen idag. Kanske för att hon berättade att hennes pappa inte kommer följa med till flygplatsen och vinka av henne på söndag. På något sätt tror jag att jag hade behövt det. För han kommer nämligen gråta ögonen ur sig och då måste jag ju vara stark. Nu blir det bara jag och jag har svårare att vara stark inför mig själv enbart än att vara stark för någon annans skull. Kanske var det det som gjorde det. Eller så är det helt enkelt för fullt inuti och jag var tvungen att släppa på trycket. Tårarna rinner nu också, men bara lite stilla. Känner mig lite som jag ska bli sjuk och det är en psykisk reaktion, jag känner igen den. Pappan kommer på middag på lördag istället, lite jobbigt för C tror jag eftersom hon då får två stycken känslofyllda avsked. Eller så är jag dum som försöker hålla masken, det är svårt att säga. Men jag tror att det skulle bli kaos både praktiskt och känslomässigt om jag släpper, det är därför jag behärskar mig. Så, nu känns det bättre. *snyter mig*
Åh, det här lät jobbigt. Är det dottern som ska resa iväg över halva jordklotet? Jag har en kompis som flyttat till Tasmanien, och vi håller god kontakt över internet, brev och via webkamera. Men det är förstås inte någon tröst nu för dig. Förstår att det här måste vara riktigt knepigt.
SvaraRaderaKram
Speja
I lägen som dessa är det bra att ha en blogg, då kan du släppa på trycket här, eller funkar det inte så för dej?
SvaraRaderaÅh, men jag tror stenhårt på att släppa ut, och förklara. Jobbigt med också ok att våga släppa. *sa hon som alltid följer sina egna kloka ord...*
SvaraRaderaHon känner nog ändå av att det är jobbigt för dig att hon åker. Får man hoppas =)
SvaraRaderaGråt på du!
Väl talat - så talar en tvättäkta kycklingmamma när en av kycklingarna ska ge sig iväg på stora äventyr, vilket måste kännas väldigt konstigt.
SvaraRaderaUsch, jag lider med dig.
SvaraRaderaDär kan man snacka om dilemma - vad är bäst, att hålla inne eller inte. Men, å andra sidan så hinner du gråta när hon har åkt, precis som du skriver. Kanske ändå att det är skönare om inte alla gråter ögonen ur sig just nu, att hon slipper bära det med sig till andra sidan jorden. Innerst inne vet hon ju ändå - men ja... Svårt!
C vet nog att du håller inne med det. Sånt brukar märkas. Att släppa lite på trycket skadar nog ingen och det lär fyllas på mer nu när det närmar sig mer och mer. Hon kan kanske balansera era känslor med all den förväntan hon måste känna inför resan. Avsked är inte trevliga även om man bara kommer att vara skilda åt ett tag. I din situation hade jag nog inte kunnat hålla tillbaka. Tror jag hade exploderat då.
SvaraRaderaDet kommer att gå bra även om det är smärtsamt att skiljas från dem man älskar. Det är lite skönt att vara åtskilda och längta också.
SvaraRaderaÅh, jag kan föreställa mej hur det känns. Gråt lite i smyg, så kan du gråta ut när hon har åkt iväg. Jag funkar precis som du, i såna situationer. Behärskar mej. Men du, hon lämnar inte, hon är på väg mot något nytt och underbart! Å så kommer hon hem igen! Många hårda kramar!! /T
SvaraRaderaDet var väldigt skönt att läsa alla era kommentarer igår när jag kände mig lite hängig. Medkänsla och förståelse lättar bördan på samma sätt som gråt kan göra. Tack för attt ni är så gulliga mot mig!
SvaraRaderaVågar jag säga att jag inte känner igen mig? Båda mina flickor har givit sig iväg. Med eld i baken direkt efter gymnasiet, den yngre hann inte ens hämta ut sitt betyg. De är inte så långt borta, Irland och Skottland, men inte blir det att man ses särskilt ofta för det. Äldsta hittills tre gånger i år och hon lät lite förvånad när jag nämnde att jag kanske skulle hälsa på senare i höst. Kanske struntar jag i det och stannar bara i Dublin ett par dagar ensam.
SvaraRaderaMåste det bli så mycket dramatik när ett barn ger sig av? Andra sidan jordklotet eller tio mil bort, barn ska ju forma sina egna liv, det är väl inget vi föräldrar måste gråta över?
Visst ekar det lite tomt i rummen när de har rest, visst blir jag lite nostalgisk när jag packar ihop deras saker. Men vad är alternativet? Jag tyckte hela sista året i skolan var just en förberedelse för avskedet och jag märkte hur båda två var otåliga, bidade sin tid. Hemmet var för trångt helt enkelt, trots att vi inte hade några särskilda konflikter. De var på väg.
Jag tycker det är jätteroligt att mina flickor har givit sig iväg! För deras skull, för min skull som har någonstans att fara och hälsa på. Och för att de inte som många andra barn, hänger sig kvar i föräldrahemmet i åratal efter studenten, av nöd eller bekvämlighet.
Nu går det inte att kommentera i din blogg igen via Wordpress! Mitt OpenID kan ej verifieras,står det, men jag använder ju inte OpenID! Har missat många kommentarer hos dig pga det.
mvh
Annaa Mattsson (http://annaama.wordpress.com)
Visst maste man lata det brista lite ibland, tarar ar inte farligt. Och kanske kanner din C lite trygghet i att du gor det, hon vet ju da att du kommer att sakna henne jattemycket. Men du ska veta att hon kommer till ett land som har valdigt mycket att ge i erfarenhet. Kanske kan det lite pa ytan verka som om det ar ratt likt Europa, men nar man kommer lite mer "in" i landet, i alla olika kulturer som finns har, sa ger det en erfarenhet for livet. Och sa kan det vara sa gudomligt vackert har, aven om kanske inte Auckland ar den vackraste staden pa jorden alla ganger :-) Hon kommer i ratt tid med, varen har precis borjat har, och allt borjar sla ut i blom. Vadret har varit lite si och sa, men det verkar stabilisera sig till veckan som kommer :-) Solglasogon och skyddfaktor 35-40 ar att rekommendera for skandinaviska ogon och ljus hy :-) Ha det gott, det kommer att ga bra!
SvaraRadera