måndag 21 september 2009

Systembolaget

Nilla berättade om ett tillfälle när inget hon kunde säga gjorde saken bättre och det fick mig att tänka på den här händelsen.

Barnen var små och farmor skulle vara barnvakt en fredagskväll. Det var inte första gången och jag hade lagt märke till att trots att vi sa att hon gärna kunde öppna en flaska vin så gjorde hon aldrig det. Hon nändes inte, tyckte det var onödigt att öppna och sen bara dricka ett glas eller två, förstod jag.

Aha, tänkte jag och när jag slutade tidigt på tisdagen gick jag till systemet för att handla en halvflaska vin. Det här var på den tiden när man handlade över disk. Det var mitt på dan och i början på veckan och folktomt därinne. Glatt bad jag om en halv flaska vin och småpratade och berättade att det är till svärmor som ska vara barnvakt på fredag.

Då ser jag expeditens blick. Och i samma sekund insåg jag hur det såg ut från hans sida av disken och vad han tänkte. Jaja, den där har jag också hört förut! Och då fanns det inget jag kunde säga som på något sätt förbättrade situationen, det var bara att betala och se glad ut.

3 kommentarer:

  1. He he, såna gånger blir det verkligen bara värre om man försöker förklara och rentvå sig från misstankar.
    "på den tiden då man handlade över disk"
    Alltså, det är verkligen länge sen jag var på systemet! Hur handlar man nuförtiden?

    SvaraRadera
  2. Sådär kan jag också göra, pladdra på bara för att jag gör det...inte för att ursäkta mig eller något sådant. Sedan kommer man på hur det kanske verkar...håhåjaja.

    SvaraRadera
  3. Nilla: Vem handlar åt dig, eller gör ni eget? Här i min by, strax söder om Globen i storstan, har vi fortfarande handla-över-disk system. Men det finns självplock lite här och där. Men det är sämre, det blir alltid lite mer än jag tänkt, ungefär som att köpa smågodis.

    SvaraRadera