Jag får ett sms från Cs pappa som undrar om vi har en plats vid matbordet åt honom. Självklart! Ska ändå handla och köper ingredienser till Minestronesoppa, iaf de jag kommer ihåg ska vara med. I affären får jag sms från C som säger att hon ska träffa en kompis efter jobbet och ingen middag ska ha. Får sms från pappan som säger att han inte får äta eftersom han dragit ut en tand. Svarar att C inte kommer vara hemma. Men han ska komma förbi ändå.
Så från att skulle ha lagat middag för 3 till att ta fram lite rester från frysen till en middag för 1! Så kan det vara ibland. Det gäller att inte planera för mycket och framförallt att kunna ändra sig hela tiden.
Jag är priviligierad. (eller, jag har (kunnat) valt tid framför pengar). Jag kan handla när det är väldigt tomt i affärerna. Antingen kan jag rassla igenom affären i full kareta utan att krocka med andra kunder eller så kan jag strosa omkring och långsamt handla utan att vara i vägen. Stanna i en gång och fundera lite. I affärerna jag handlar oftast finns det "shop and go", ett koncept jag gillar högt och rent. Slippa packa upp varor på bandet för att sedan lägga ned dem i kassen under stress. Slippa köer. Ibland får man dock "kontrollkassa" och då måste varorna upp och slås in av kassörskan. Så var det idag. En i personalen frågade om jag ville ha hjälp att packa ner i kassarna igen och det fick hon så gärna. Jag tackade för hjälpen och sa nå't trevligt, hon log stort tillbaka och strök mig över min hand på kundvagnshandtaget. Det log jag åt och mådde bra av ända ner i garaget. Där var det helt tyst. Det tror jag inte jag varit med om tidigare. Ingen bil kom, ingen bil åkte. Inga skramlande kundvagnar och inget slående i bildörrar och bagageluckor. Helt tyst. Jag frös i rörelsen med handen halvvägs mot låset och bara lyssnade till den märkvärdiga tystnaden.
Så från att skulle ha lagat middag för 3 till att ta fram lite rester från frysen till en middag för 1! Så kan det vara ibland. Det gäller att inte planera för mycket och framförallt att kunna ändra sig hela tiden.
Jag är priviligierad. (eller, jag har (kunnat) valt tid framför pengar). Jag kan handla när det är väldigt tomt i affärerna. Antingen kan jag rassla igenom affären i full kareta utan att krocka med andra kunder eller så kan jag strosa omkring och långsamt handla utan att vara i vägen. Stanna i en gång och fundera lite. I affärerna jag handlar oftast finns det "shop and go", ett koncept jag gillar högt och rent. Slippa packa upp varor på bandet för att sedan lägga ned dem i kassen under stress. Slippa köer. Ibland får man dock "kontrollkassa" och då måste varorna upp och slås in av kassörskan. Så var det idag. En i personalen frågade om jag ville ha hjälp att packa ner i kassarna igen och det fick hon så gärna. Jag tackade för hjälpen och sa nå't trevligt, hon log stort tillbaka och strök mig över min hand på kundvagnshandtaget. Det log jag åt och mådde bra av ända ner i garaget. Där var det helt tyst. Det tror jag inte jag varit med om tidigare. Ingen bil kom, ingen bil åkte. Inga skramlande kundvagnar och inget slående i bildörrar och bagageluckor. Helt tyst. Jag frös i rörelsen med handen halvvägs mot låset och bara lyssnade till den märkvärdiga tystnaden.
För mig som inte kör bil är en dylik scen från ett perkeringshus lika med en mördare som står bakom en pelare beredd att hoppa fram.
SvaraRaderaM a o, jag ser fler öde parkeringshus på film än i verkligheten.
Lustigt att du säger det eftersom jag tänkte den tanken när jag stod där! Och ändå ser jag väldigt lite film men jag väntade liksom på ljudet av tjutande däck och en svart bil.
SvaraRaderaänner igen det där med order och kontraorder. Numera är jag en utpräglad småhandlare och köper maten minutrarna innan jag ska tillaga den.
SvaraRaderaHahaha och jag som först trodde att garaget var en omskrivning av någon kroppsdel.
SvaraRaderafrktjatlund: Det känns bra att kunna ändra, att vara flexibel så inte hela världen rasar samman för att man står med tre ostekta fläskotletter.
SvaraRaderaTrollet: Haha, jag läste igen och förstår precis att du trodde det! Men nu kan jag ju inte rätta till det, för då fattar inte de andra som läser det roliga!