En känsla i luften

Det ligger en märklig känsla i luften här hemma. Det känns som det ska bli julafton. C kom hem helt exalterad med ett stort paket som hon fått sms om och hämtat. Hon hade ingen aning vad som var i. Hon satt vid den stökiga bardisken och öppnade det med förväntan skrivet över hela ansiktet. Precis som på julen. Hon öppnade ytteremballaget och tog fram en fin låda. Det var en box med Lars Winnerbäcks senaste cd, en vinylskiva (!) och en bok. Lyckan var fullständig. Den släpps först på måndag så hon hade inte trott hon skulle få den än.

Förväntanskänslan kommer sig också av att tiden för hennes avresa närmar sig med stormsteg. Hon längtar. Ibland har hon svackor när hon undrar vad hon gett sig in på men för det mesta ser hon fram emot det. Jag har stängt till lite om mina känslor, jag får ta det sen när hon åkt. Ungefär som antiklimaxen dagen efter julafton. Jag stöttar henne med småsaker som jag fixar åt henne, det är mitt sätt att hantera det och visa att jag bryr mig. Jag frågade häromkvällen om hon tyckte jag var "kall", men hon förstod sa hon. Jag tror det skulle bli jobbigare för henne om jag gick omkring och sörjde och klagade.

Idag kändes det lite positivare på jobbet. Jag har ju varit osäker om hur mitt jobb kommer se ut, om jag kommer ha det kvar eller inte. Jag har liksom rationaliserat bort mig själv. Fick lite hopp idag och det kändes bra. Den där oron tar mer på mig än jag vill erkänna. Undrar hur det går för Mofs, hon var ju i en liknande situation.

Ska verkligen försöka lägga mig tidigt idag. Var snäll och gjorde matlåda till C, de fanns inget bra i frysen och det är inte så jättekul att koka makaroner och steka köttbullar klockan sex på morgonen. Så jag har inga giltiga skäl för att inte lägga mig. Boken är bra också.