Märkligt

Det är märkligt hur man uppfattar sig själv så totalt kan skilja sig från hur andra uppfattar en. 

Idag jobbade jag till halvfem, jag slutar vanligen halvtvå på fredagar, och erbjöd en kollega skjuts till tunnelbanan. Så vart vi tre i bilen på väg dit. En utfart från vår parkering och en proppfull rondell. Jag tycker att jag är rätt mesig i trafiken, jag har en liten och gammal bil med få hästkrafter och jag vet av erfarenhet att andra trafikanters beteende påverkas av det. "Så tuff du är!" säger mina passagerare. Jag? Tuff? Jag körde ju bara ut lite för att över huvud taget komma ut på vägen och sen in i rondellen. Jag vinkar glatt och tackar när de har släppt fram mig, men frågan är, är jag tuff? Deras åsikt stämmer inte alls in med min uppfatting om mig själv. Märkligt. Jag måste nog fundera på den där diskrepansen.

Imorse hade min kropp bestämt sig för att det var lördag och vägrade, värre än vanligt, att gå upp. Jag skäms över att jag inte har bättre pli på mig. Men å andra sidan jobbade jag ju jättelänge, för att vara fredag. Men jädrar i min lilla låda, som jag jobbat! Och jädrar i min lilla låda, vad jag trivs med det. Jag är supereffektiv, jättetrevlig och attans proffsig, precis hela tiden och njuter av det.

Och för en gångs skull, njuter jag av att det är fredag. Ledig. God mat. Avkopplad.