Tyst min mun får du socker, brukar man säga. Var på årsmöte idag, som en i valberedningen. Vi hade skrapat ihop folk så det räckte till alla platser men så vart det en suppleantplats över ändå. Och vad gör jag då? Tittar stint ner i bordet, flackar med blicken och försöker bli osynlig? Nädå. Jag ser minsann till att öppna munnen och erbjuder mig. Så nu är jag suppleant.
Sen är jag lite skadad också. Hjärnan hann före kroppen och jag tänkte hejda den decimetertjocka och kilotunga dörren till kassaskåpet på jobbet. Dumt, för den är jättetung och har lång stoppsträcka. Och ändå dummare att jag hade fingrarna emellan. Så nu har jag en blåtonad nagel och fingertopp.
Väldigt dumt att ha fingrarna emellan. Skickar lite blås från Skåne så det ska bli bättre
SvaraRaderaAaaaaaj! Sånt gör ju så satans ont! =(
SvaraRaderaJapp, det gjorde ont. Och det var folk i närheten så jag kunde inte svära heller. Eller bara lite.
SvaraRaderaMea: Klass 2 varning på det blåset? :-p
Hm, "är huvve dumt får kroppen lida"?! :D
SvaraRaderaÅ ibland är det jättelångt mellan hjärnan och munnen! Man kan bli rent brydd själv vad som hoppar ur en, jag har varit i den sitsen också några gånger och det lär väl inte vara slut än...Jag blir lika förvånad varje gång; "men hur blev det så?" liksom.
Godnatt!
Suck, tänk jag har också en sån mun, som bara svarar och säger saker. Utan att kolla med hjärnan. Och fy fasiken för att sätta fingrar mellan dörrar och karmar! Jag kommer osökt att tänka på en svartvit filmsnutt när forna Jugoslaviens diktator Tito fick sina fingrar klämda i bildörren. Det var hans chaufför som smällde igen dörren. Inte en min rör han, Tito alltså.
SvaraRaderaHoppas fingrarna återhämtar sig snabbt.
Suppleant i vaddå?
SvaraRaderaEn rejäl klass 2 varning också =)
SvaraRadera