Den där första halvtimmen av vaket tillstånd är så underbar. Den där stunden då hjärnan inte är riktigt inkopplad utan far iväg på egna strövtåg i viktlöst tillstånd. Då inte verkligheten gör sig påmind och allt är bra. Den där stunden då kroppen är smärtfri och jag för en stund kan tro att jag mår bra och att det är så här det är att leva. Då jag sträcker på mig i sängen och mina lemmar följer mina order utan protest och utan att skrika kontrakommandon. Då mina händer vandrar över min kropp och känner att den är av kött och ben och levande. Den första halvtimmen av dagen.
Vilken skillnad det kan vara. Den där första halvtimmen är den tid då jag är så stel att jag knappt kan röra mig alls. Då alla leder verkar kunna vara i endast en position. Ryggen värker i varje kota, varje muskel. Benen måste sparka hårt så att knäna hamnar i rätt position för annars går det inte att komma ur soffan. Nacken måste knäckas till och axlarna likaså.
SvaraRaderajag kan ligga där och bara lyssna till hur huset vaknar, på skramlet i köket och småpratet och bara njuta av att jag inte måste kliva upp precis just nu. Det är en stund av lycka.
SvaraRaderaBörja läsa Boktjuven, jag tyckte att den var lite svår att komma in i den är ju lite speciell men sen kunde jag inte sluta läsa.
Håller med dig, just på helgerna är det så ljuvligt att vakna långsamt och känna precis som du säger. Imorse vaknade jag dessutom med en ljuvligt ren doft i näsborrarna eftersom jag bytte lakan och var helt nyduschad när jag gick och la mig i går kväll. Små ljuva ting i den lilla vanliga vardagen.
SvaraRadera