...och polkagrisar

Så har årets polkagriskokning gått av stapeln.

Tänk dig ett ordinärt radhuskök, ungefär 15 vuxna och 10 barn, glöggmuggar, kaffekoppar, temuggar, lussebullar, pepparkakor, ostar och druvor. Tänk dig temperaturen och ljudnivån.

Hör alla skratten och all information som byter ägare kors och tvärs.

Se grytan på spisen där det är vatten, socker och lite ättika. Se ångan som stiger och som ska koka bort. Där borta i hörnet har de lyft av en bänkskiva och under den ser du en tjock mörkbrun stenskiva. Där hälls smeten upp när den har blivit 148 grader, pepparmyntan hälls på och den arbetas först med en tårtspade, kanterna viks mot mitten för att inte stelna. Sedan arbetas den med gummihandsklädda händer, först på bänken och sedan dras smeten över en krok som sitter fastsurrad på två meters höjd. Allt för att luften ska göra smeten pärlemovit.

Tillbaks till bänken där någon stått och hållt liv i en liten röd klutt smet som nu läggs i ett vågmönster på det vita. Nu dras långa stycken ur degen och snabbt, snabbt kastas, ges, skickas den vidare till bordet och någons väntande plåt och sax. Fort, fort innan den stelnar klipps den i lagom stora bitar.

Ser du henne i svarta tröjan? Hon gör små käppar. Ser du flickan bredvid henne? Hon tar en bit och tunnar ut den och snurrar den runt handtaget på en träslev så det blir en vacker spiral.

Det var första koket det! 5-6 kok blir det och det blir fler smaker. Lakrits. Choklad/ingefära.

Systerligt och broderligt delas polkagrisarna ut i de medhavda burkarna och det är ett år till nästa gång.