Några person sitter och pratar efter ett möte. Plötsligt lyfter en av männen händerna ovanför huvudet och rasar sedan bakåt. Hjärtat slår inte längre. De är fyra som turas om att ge honom hjärt-lungräddning. En ringer 112. En annan springer ut i trapphuset och frågar några personer där om de kan hjärt-lungräddning. En av dem pekar på en dörr och säger: De har kurs på just det därinne! Där finns även en defillibrator som de tar med sig och kopplar in. Maskinen säger så småningom"patienten har puls". Ambulans och brandkår kommer efter tio minuter. Väl på sjukhuset reser han sig i sängen och undrar hur han kommit dit. De senaste timmarna är helt borta ur minnet, men han lever.
Hjältar är de. Jag finner inget annat ord. De som hjälpte honom att fortsätta leva när hjärtat helt plötsligt stannade. Och vilken tur att han var just där, med dem. Tänk om han varit ensam hemma eller i bilen. Då hade hans hjärta inte slagit längre. Nu slår det igen.
Hjältar är de. Jag finner inget annat ord. De som hjälpte honom att fortsätta leva när hjärtat helt plötsligt stannade. Och vilken tur att han var just där, med dem. Tänk om han varit ensam hemma eller i bilen. Då hade hans hjärta inte slagit längre. Nu slår det igen.
Det viktigaste är att göra NÅGOT: Det är bättre än att inte göra något alls.
SvaraRaderaMen vad glad han måste vara för livet denna julen.
Ja det har du rätt i. Det måste kännas väldigt speciellt.
SvaraRaderaJesus, nu blev det ännu mer saker att böla för och över. Skärmen blir suddigare och suddigare.
SvaraRaderaJösses vilken tur! Phu!
SvaraRaderaDet finns änglar...
SvaraRaderaDet är såna saker som kallas julmirakel
SvaraRaderaOj, vilken sak att vara med om, både för hjältarna och han som de räddade.
SvaraRaderaFy vad otäckt!
SvaraRadera