Frosten ljusar gräsmattan i slänten till ett blekt vitt sken som återspeglar det ljus som finns istället för att suga det åt sig.
Den har förvandlat bilrutans glans till en matt yta som kräver handkraft för att bli genomsiktlig.
Vid det röda trafikljuset får jag syn på månen. Den fulla. Den stora. Den bleka. Den som ser ut att vara uppspetad på granen vid horisonten. Fascinerad njuter jag av den och den ljusblå strimma som nästan delar den i två halvor.
Bilen bredvid åker iväg och jag inser att det kanske är bättre att titta på trafikljusen än månen.
Vackert skrivet.
SvaraRaderaFullmånen har en tendens att orsaka förvirring, men vacker är den. Förmodar att vi sett samma måne för den där strimman som delade den i två delar såg jag igår på eftermiddagen
Men om du tittat på trafikljusen så hade nog inte det här blogginlägget blivit till...
SvaraRadera