Nyårstimmar

Från den här bloggen kommer inga sammanfattningar över det gångna året och inga listor med händelser. Istället ger jag dig den här betraktelsen och önskar dig ett gott nytt år.


Hon sitter på en stol vid fönstret och funderar över tiden. Hur olika långa timmar kan vara. Som barn tyckte hon att timmarna innan de vuxna ätit upp julmaten, dukat av bordet och innan Kalle Anka var slut var gräsligt långa. Stunden efter skolan och innan mamma kom hem kunde också kännas lång om hon var ensam hemma. Är det alltså längtan som skapar längden? Nej, det kan det inte vara för när hon var tonåring och var i skolan kunde en enda lektion vara lång som en hel eftermiddag. Att vänta på en kille i några minuter kunde kännas som en timme.

Nu tänker hon på hur det var när barnen var små, vart tog de långa timmarna vägen då? Fanns de ens? Jo, kanske den där allra sista stunden på dagen när de skulle i säng. Då kunde klockan gå sakta. Nu är barnen stora och har egna barn och de långa timmarna kan placera ut sig lite slumpvis över både året och dygnet. Vid ett tillfälle är det dock alldeles säkert att de uppträder. Årets sista timmar.

Redan på eftermiddagen börjar hon titta på klockan för att se hur många timmar det är kvar till tolvslaget. Tro inte att hon gör det för att hon längtar dit, tvärtom. Vill hon att året ska ta slut så hon får ett nytt? Nej, hon vill att nyårsaftonen ska ta slut så att hon slipper känna sig så ensam. De där sista timmarna när hon hör de glada rösterna i trapphuset när grannarnas gäster kommer. När hon tänker på hur människor samlas runt bord och i soffor och gläds åt gemenskapen. Då vill hon att tiden ska gå fort och att det ska gå över snart.

Innan nyår tänker hon att i år ska jag göra det annorlunda. Jag ska laga lite god mat till mig själv, duka fint och dricka champagne. Titta på teve och njuta av en ledig kväll. Men när dagen kommer så försvinner all lust att göra det festligt. Hon äter något ur frysen och dricker vin till. Smällare och raketer smäller utanför och lyser upp himlen med sitt konstgjorda sken. När klockan är strax före tolv sätter hon på en kopp te och sedan teven. Ring klocka ring! Och de tolv slagen klingar ur teven. Hon står vid fönstret och ser dimman tätna utanför av fyrverkerierna. Nu är det över. Nu har de fasansfullt långa timmarna passerat och det är en nästan helt vanlig dag. Nu har helgernas press släppt och hon andas ut så länge att andedräkten bildar en suddig fläck på glaset. Nu kommer de korta timmarna.