Totalt överraskad!

Häromdagen kom en lapp om att jag hade ett brev från Bokus att hämta i tobaksaffären. Märkligt, tyckte jag, eftersom jag inte har beställt några böcker. Vad kan det vara? En räntefaktura? Vet att jag betalade in en vecka för sent förra gången jag beställde böcker. En sommarpresent till kunderna? En "tackfördinaåsikteromvårnyasajt-present?

Idag hämtade jag brevet som inte alls var något brev utan en svart påse med guldstjärnor innehållande en kartong. Kartongen var svart med ett tryckt rosettband över. En etikett där det stod "Grattis i efterskott, xxx". Ingen avsändare.

Jag öppnar paketet och det är fyra böcker! Stephenie Meyers Twilight-serie. Jag vänder och vrider på följesedeln, öppnar och tittar i alla böcker och tittar en gång till på ytterförpackningen. Ingen avsändare.

Jag börjar tänka och gissa och det är nu den dubbla effekten av presenten träder in. Jag kan tänka mig en hel massa personer som skulle ha kunnat skicka det! Härligt va? Vid närmare eftertanke gör valet av böcker att antalet decimeras något, alla vet inte att det här är böcker jag har tänkt läsa. En speciell person är dock överst på listan. Undrar hur/när/om hon kommer avslöja sig?

Jätteglad är jag! Tack!

Presenten

Det som jag trodde var något som skulle växa eller ätas eftersom det inte skulle klara att vänta några dagar var biljetter till Björn Skifs! Och att det var bråttom var för att jag skulle få bra platser.

Jag såg Björn Skifs redan i våras så jag beställer biljetter till något annat istället. We will rock you känns som det ligger nära till hands.

Jag är mätt. Och jag har inte dukat av ordentligt än. Maten blev god. Och över.

Det blåser. Vinden prasslar i träden på andra sidan vägen. Såpbubblorna far som furier i vinden.
Jag lyssnar på Snow Patrol - Run

Skoblogg

Jag har 42 i skor. Det innebär att jag har väldigt svårt att hitta skor. Det har iofs blivit mycket lättare med åren, det var värre när jag var i tjugoåren. Vet att jag skrivit i min dagbok att jag letat skor i sju timmar. Det här innebär att jag blir själaglad när jag hittar ett par skor som nästan passar. Passar de perfekt, ja då vet jag inte vad som händer. Jag kollar aldrig prislappar när jag köper skor för jag vet att hittar jag något, då är det bara att betala. Idag hittade jag ett par skor som jag fullkomligt älskade. De är i mocka och den där remmen som sitter om vristen är bedårande. Dessutom gör den att skon sitter bra på foten vilket jag också uppskattar. Jag kommer känna mig så fin när jag har dem på mig!

Digga

Jag erkänner direkt! Jag är hopplös på att vara diskret när jag lyssnar på musik jag tycker om.

Första gången det uppdagades på riktigt hur intuitivt det beteendet är var när jag skulle hämta C och några av hennes klasskompisar på Grönan när de gick i nian. C sa till mig på skarpen innan att jag absolut inte fick sjunga med i bilradion. Okej, sa jag, och fattade att det var det pinsammaste som kunde hända på hela bilresan, mycket värre än om jag hade kört mot rött eller krockat eller något. Jag var jätteduktig väldigt länge men någon gång på Valhallavägen kände jag Cs ilskna blick från sidan. Ojdå. Knep igen och den här gången höll det till Sveaplan, sen var det dags igen. Även fast jag verkligen försökte vara tyst så gick det inte.

Det är skälet till att jag undviker att använda hörlurar och musikapparater när jag är bland folk. Idag gjorde jag det ändå på tunnelbanan in till stan eftersom jag inte orkade släpa med mig boken. Jag pressar läpparna hårt mot varandra för att hålla musiken på insidan. Istället tar den sig andra vägar ut, jag vickar takten med benet, huvudet får ett eget rörligt liv och ibland så råkar nog läpparna röra sig lite och formulera texten tyst. Det är så svårt!

Jag ser mig om i tunnelbanevagnen och alla andra med hörlurar sitter blick stilla. Hur gör de? Var har de fått sin självbehärskning från? Är det för att de är uppvuxna med musikinstoppade öron eller vad är det?

Nåja, den unga killen snett emot mig log och blinkade åt mig så något gott förde det i alla fall med sig. Och jag avhöll mig från att spela luftgitarr i alla fall. Hade ju kassar i knät....

Nästa stadium

Efter att jag ätit frukost och inte har den där jättesmärtan längre så inträffar nästa stadium. Det är enklare att stå ut med, så länge jag är för mig själv, vill säga. Då blir jag rejält krokig nämligen. Antar att det är kroppens sätt att skydda sig själv från smärtan. Det jobbiga med att blir krokig är att dels får jag svårare att andas eftersom lungorna liksom trycks ihop på framsidan. Jag kan inte röra mig så bra, alla rörelser som kräver armlyft blir knepiga och det är allmänt jobbigt att stå upp. Jag verkligen avskyr att vara så'n när jag är med andra. Jag blir så innesluten i mig själv och önskar mig bort när det händer. Och så skäms jag över hur jag ser ut då. Även fast jag vet att andra ofta inte bryr sig och kanske inte ens ser skillnaden. Osocial blir jag.

Men det finns en bot mot det med. Men det funkar inte förrän jag kommit in i krok-stadiet, innan dess är det smärtmässigt omöjligt att göra. Då lägger jag mig ner på golvet nämligen. På en madrass med underbenen på en stol. Då knakar bröstryggen ut sig, jag får skärpa mig för att slappna av i ländryggen vilket ibland är svårt eftersom musklerna (tror jag det är) skriker av smärta tills det är klart. Det tar tio minuter en kvart. Sen är jag lite "för rak" ett tag och måste röra mig försiktigt. Men sen kan det vara bra länge. Jättelänge ibland, kanske en hel dag.

Dock finns ett tredje stadium och det är att jag efter ovanstående får ont i höger ben. Olika ont och det tror jag beror på hur tränad jag är. Vältränad= inget ont "Bara två gånger i veckan-tränad"= lite ont. Otränad= jävligt ont. Som när jag kom från Nya Zealand, där jag hade svårt att hitta träningstillfällen, då var benet helt omedgörligt. Det gör ont och så blir det ostyrsligt så jag får extremt svårt att gå. Men det bra med det tredje stadiet är att de oftast bara sitter i en halvtimme. Har jag otur kommer jag tillbaks till stadie ett efteråt, men långt ifrån alltid. En sak som märkligt nog hjälpte mot den smärtan hittade jag när jag åkte bil till jobbet en morgon, strax efter återkomsten från NZ. Att skrika. Det är inget jag gör i möblerade rum, men i bilen är det ju inte någon som hör mig. Det var som att endorfiner frigörs av mitt skrikande och lindrar smärtan lite.

De här inläggen är kanske inte särskilt intressanta för dig, men det struntar jag faktiskt i. Jag skriver dem för min egen skull och det är min blogg! Samtidigt är jag själv intresserad av hur andra människor har det i sina liv, de upplevelser de har som är okända för mig lär mig något. Och så kan det kanske vara för dig med.

För övrigt bad jag S kolla om han hade vita prickar i halsen och att han kanske hade halsfluss. Och det var det. Hög imponeringsfaktor på det diagnosförslaget, märkte jag. Så nu har han fått penicillin.

Uppstigning

Vaknade (här skulle jag skriva ubertidigt men hittade inte uet med prickar) tidigt. Kände att det var för tidigt att gå upp men ändå skönt att vakna. Gick upp och kissade och gick och la mig igen och läste en halvtimme. Dumt. Min kropp är van att gå upp och sen vara uppe. Fick kämpa mig ur sängen sakta och försiktigt. Jag märker att jag har en speciell teknik som jag inte tänker på i vanliga fall. Ligger i fosterställning på vänster sida, vänster hand mot madrassen vid låret och höger hand vid axeln. Trycker ifrån med höger hand så jag kommer upp en bit, vilar på vänster armbåge så jag kan få ny vinkel med höger hand för nästa "upptryckning". Samtidigt fäller jag ut benen över sängkanten så de hela tiden är parallella med ryggen och fötterna så småningom når golvet. Sen måste jag ta stöd med händerna mot låren och sakta och försiktigt räta upp kroppen i stående. Ofta tar jag stöd mot soffkanten med ena handen.

Sen fick jag prata och uppmuntra mig själv att låtsas som det var en vanlig morgon och att allt gick så bra så. (för så här illa är det sällan). Hittade en teknik att få på mig morgonrocken utan att lyfta armarna högt. Hasade omkring med myrsteg som så småningom blev längre. Tog stöd mot diskbänken för att kunna fylla på tevatten i kastrullen. Tvingde bort alla onda tankar som, "med den här kroppen kommer du aldrig kunna älska igen" och "om du skulle svimma nu skulle du aldrig komma upp". Fortsatte låtsas att det var bra och trippade ut i hallen, öppnade dörren och myrstegade mig ut i trapphuset för att nå tidningen. Bredde mackor, gjorde te och hävde mig upp på barstolen för att äta och läsa.

Sen var det bra och som vanligt igen. Relativt sett, alltså.

Nu har jag suttit i morgonrock på balkongen och läst en stund, läser Tidsresenärens hustru och den är väldigt bra. Nu ska jag skynda mig att komma i kläderna för att sedan slå på teven och friidrotten. Och ringa och kolla läget med S som hade 40 graders feber igår.

Sår och sy

När C var fyra år skulle hennes dagis på utflykt. De behövde några extra som följde med så det gjorde jag. Vi åkte båt till en ö och på ön fanns en lekplats med ett jättelikt skepp av trä. Man kunde åka kana nedför skeppets sidor och det gjorde barnen. Men. På ett ställe var det en lucka, ett hål. Där åkte C med bra fart och for rätt ner i hålet. Kanten träffade hennes haka på vägen ner. Jäklar vad hon blödde. Jag satt med henne i famnen och hela jag var blodig. Troligen var jag lite chockad för jag minns att de sa till mig på skarpen att ta bort handen som jag höll över hennes haka för att de skulle kunna sätta på ett plåster.

Båten tillbaks till fastlandet skulle strax avgå och någon sprang ned till den för att be dem vänta. Jag minns att jag tog av mina skor och la i barnvagnen för att kunna springa fortare till båten. Väl ombord somnade C i min famn och en av personalen som följt med gick upp till den som körde båten för att kontakta Cs pappa så att han kunde möta upp på sjukhuset. (ja, det här var innan mobiltelefoner var vanligt).

Vi tog en taxi från kajen till sjukan. Hon fick sy med 3 eller 4 stygn och jag minns fortfarande hur opsykologisk sköterskan var. Trots att jag gång efter annan sa till henne att C inte tyckte om plåster så sa hon glatt: När det är klart får du plåster! om och om igen. C skrek och jag grät.

Eftersom hon var så rädd för plåster så bestämde vi oss för att ta bort stygnen själva. En kväll när hon hade somnat smög vi upp i hennes rum och tog bort plåstret. Hon sov vidare. Mitt x tog en liten sax, klippte bort knutarna på stygnen och drog bort dem med pincett. Jag stod och lyste med ficklampan och torkade hans svett som på den värsta sjukhusfilm! Det gick jättebra att ta bort dem och vi slapp utsätta henne för den traumatiska upplevelsen med plåster en gång till.

Vartefter hon blivit äldre har ärret krupit längre nedåt så nu sitter det under själva hakan och syns bara om man ser efter.

Sympatiligga

Skulle haft S och hans tjej här på försenad födelsedagsmiddag idag. Men han ringde redan från jobbet och sa att han inte mådde hundra och skulle ringa igen när han kom hem. Det gjorde han och hade då 39.3 i feber. Det är rätt mycket när man är vuxen, tycker jag. Så han skulle lägga sig på soffan med en filt. Plötsligt blev jag trött själv, jag som sover så mycket just nu! Så jag la mig och läste med en filt över mig och rätt som det var hade jag somnat. Sov en kvart, det var jättskönt!

Nu funderar jag över vad det är för present jag ska få som har svårt att klara sig till senare i veckan. Något ätbart? Något som kan vissna? De skulle diskutera ikväll hur de skulle göra. Erbjöd mig att komma och hämta den imorrn samtidigt som jag kunde lägga svala omslag på hans panna och ta med Fantomen och vindruvor.

Igelkottaskinn

När vi fick vår fönster reparerade förra sommaren så råkade på något sätt Cs kaktus hamna i hörnet av spisen. Den har en alldeles för liten kruka och måste luta sig mot något och då passade den bra där. Sen har den liksom blivit kvar.

Idag när jag torkade kaklet bakom spisen så råkade jag vifta till kaktusen. Den föll. Som tur var var min reaktionsförmåga låg så jag försökte inte instinktivt fånga upp den, men av sig själv föll den på min hand.

Jag räknade inte hur många taggar jag plockade ut. Med pincetten i vänster hand. Men jag tror jag fick bort alla eftersom jag nu vilar den delen av handen mot datorn och inget sticker.

Jag ställde tillbaks kaktusen i hörnet. Lite vatten fick den också.

Gult

Eftersom min mamma dog när jag var arton så har jag inga "vuxenminnen" av henne. Saker man pratar om när man är på samma nivå och har lite mer samma intressen. Det kan jag sakna ibland.

När vi träffade mammas kusin häromdan så sa hon två saker som gjorde mig glad. Dels sa hon att jag är lik mamma, både till utseende och till sätt och det tycker jag om att höra. Sen sa hon att hennes älsklingsfärg var gult och det hade jag ingen aning om. Det är min älsklingsfärg också och det känns bra att vi tycker lika.

Vi pratade lite om mormormor och jag berättade det jag upptäckt, att hon fött ett barn i Finland innan hon flyttade hit. Som jag trott var det en väl förborgad hemlighet. Men som kusinen sa, det förklarar varför hon aldrig någonsin åkte tillbaka till Finland och hälsade på under de 67 år som återstod av hennes liv, sedan hon flyttat hit.

Ingenting

Jag gör ingenting. Och det är skönt! Jag sover som en stock och länge, 9 timmar sådär. Äter frukost och läser tidningen. Och sen försvinner dagen minut för minut utan att jag vet hur det gick till. Det enda jag kan stoltsera med att jag gjort idag är att tvätta håret. Snart kan jag väl säga att jag lagat mat också för det ska jag.

Inga världsomstörtande tankar har passerat min hjärna. Inga mentala framsteg. Ingen påhittad målsättning. Nä. Bara varit. Skrotat. Slappat. Slöat.

Imorrn tror jag att jag ska göra något. Kanske.

Kort-lång semester

De fyra dagar och tre nätter jag var borta kändes oändligt mycket längre än så. Att jag nu haft semester i två veckor känns overkligt, det känns som en evighet sen som jag jobbade.

Det funkade bra mellan syrran och mig, hon körde och jag läste karta. Vi är båda lättsamma när det gäller att köra fel, händer det så händer det, ingen blir sur eller börjar skälla och diskutera vems fel det var. Ingen av oss är heller så noga med mat och mattider, det blir som det blir.

Vi hann med så mycket på de här dagarna, Gusums museeum, sitta i trädgården och dricka vin, sova i drängsstuga, leta gravar, handla på outlet, bada i varm insjö, sjunga, äta lyxmiddag, se ett vackert bruk, gå på guidad tur i ett slott, fika på ett annat slott, spela kort på kvällen, se månen gå upp, läsa, se det vackra landskapet, hitta mormormors stuga och hitta mammas kusin och fika och prata med henne i flera timmar.

Gusums bruk

Första glädjeämnet kom första dagen då vi for till Gusums Bruks museum. Mina förfäder var troligen valloner och kom antagligen till Sverige på 1600-talet. Jag har i min släktforsking fastnat i början på 1700-talet när jag inte kan lista ut vilken av tre Anders Kock som är just min förfader.

En väldigt rar och engagerad dam visade en pärm som en ortsbo ställt samman. Tydligen hade han cyklat till länsarkivet i Vadstena för att läsa sockenstämmoprotokoll. Nedan är hans anteckningar om vad han fann där.

"Vid prostating med Ringarums försambling den 27 februari 1681 behandlades bl.a. följande frågor: Fredrik Likfeldts hustru Ölgoth klagade över "att Anders Kock hade illa hanterat henne, slagit och stött henne i ett barnsöl vid Ursäter. Det honom omsider till, och räckte honom handen och Anders Kock skall gifva 6 Rdr till kyrkan.""

Jag kunde knappt sova när jag läst det.

Torsdag & Hemma

Fyra dagar lika långa som fyra veckor. Inte så många resta mil men många vackra vyer och härliga platser. En del överraskningar som bildar glädjeprickar inuti mig. Jag ska berätta mer när jag lagt över bilderna från kameran, läst ikapp era bloggar, druckit lite vin, vattnat på balkongen och duschat.

Sörmlandstur

Imorrn bitti drar vi iväg på vår Sörmlandstur (och lite Östergötland), syrran och jag. Det ska bli riktigt roligt. Första natten ska vi sova i drängstugan här. Där föddes Thekla Gottfrida 1882 och hon är vår farmor. Johanna Mathilda, född 1844, är hennes mamma. Och även nästa generation, alltså vår farmormormor Anna-Greta, född 1816 har under en period bott där. De har alltså inte bott på själva gården utan i nån stuga någonstans på ägorna. Men historiens vingslag kan jag kanske känna ändå.

Om jag får tillfälle så bloggar jag, det beror på vad vi gör. Annars ses vi på torsdag igen. Alltid på en torsdag.

Seg och trött

Idag är jag lite seg och lite trött.

Klockan var väl bortåt halvtre när jag kom i säng och sen läste jag en stund. Gick upp vid nio. Hade tänkt träna idag eftersom jag ska vara borta måndag till torsdag men kom mig inte iväg. Det som återstår av dagen ska jag ägna åt packning, även om det i sig går fort så tar det på något sätt lång tid ändå. Jag liksom uppfinner saker jag måste göra under tiden. Jag ska installera mobilt bredband på lilldatorn, har en känsla att vi kommer behöva det stöd som kartorna där är. Vi ska åka syrrans bil och hon har ingen GPS. (säger hon som inte ens har styrservo på sin!). Ta en koll om jag behöver betala några räkningar ska jag också göra. Eventuellt stryka. Men det känns så eventuellt så det stryker jag. Äta, är en bra idé ocskå. Har en kycklingklubba kvar sen i fredags så den får det bli. De färdiggrillade i mina affärer säljs ju alltid i tvåpack. Tur att kycklingar inte har fler ben. Men först ska jag lägga mig och läsa en stund.

Idag är jag lite seg och trött.

Spel & Skratt

Har varit på spelkväll, och då pratar vi bordsspel, sällskapsspel. Det är så roligt, samtalen flyter så lätt, alla retas med alla och berömmer varandra vid bra insatser. Ikväll var det särskilt två saker vi skrattade mycket åt.

Vi spelade ett spel som heter Cranium där en av symbolerna på spelplanen är just en hjärna. När S går igenom reglerna och säger vad man ska göra där svarar svärmor "Gärna!" Eller om hon sa "hjärna". Vansinnigt lustigt just då, kanske inte lika roligt i skrift, ser jag.

Det andra var när vi skulle svara på vem som kom på att tillverka Volkswagen, vi diskuterade om det var Hr Porche eller Hitler. När sanden i timglaset bara var några korn från att ha runnit ut hade vi fortfarande inte bestämt oss så jag skriker: Hitler! Högt. Väldigt högt! Med vidöppna fönster. Hoppas att grannarna inte hörde!

Och inget regn och ingen åska fick vi. Det hade varit pricken över i.

Väder

Det är lite nördvarning på mig. Jag är omåttligt förtjust i väder. Särskilt väder som innebär åska, blixtar, störtregn och allmän katastrofvarning. Så med tanke på det åskväder som är på väg upp genom landet så hänger jag på SMHI och på blixtar.se för att se hur det utvecklar sig. Faktiskt tog jag en koll där direkt jag gick upp, innan frukost!

Himlen har mulnat utanför och det är dryga 29 grader.

Inte lika gott som det låter

Champagne är inte lika gott som det låter. Det låter exklusivt, dyrt, festligt, speciellt och gott. Men när jag nu drack upp den lilla flaska jag haft liggande så smakade det sådär. Första munfullen känns speciell, det tycker jag. Men sen är det mest bubblor och efter bubblor kommer rapar.

Men nu är det gjort, jag slipper ha den där flaskan liggande.

Hade faktiskt tänkt laga riktigt mat idag, men nä. Det blev sallad och en kycklingklubba. Åt dessutom inne och inte på balkongen som jag gjort den senaste tiden.

Förresten, jag tror det märks att det inte regnat på länge. Jag har trätrall på balkongen och jag ser att det är spindelnät under trallen. Det har det inte varit något år tidigare, jag gissar att det har slagits bort av regndropparna. Nu sögs det istället upp av dammsugaren.

Har du lyssnat på några sommarprogram? Är det något du fallit för och tycker jag ska lyssna på? Just nu lyssnar jag på Per Holknekt och det är väl iofs intressant men han låter så dryg. Och är det något jag har svårt för är det dryghet. När jag tränade tidigare idag hörde jag på Aris Firoretos och det var bra. Bra musik också och det tycker jag är en av fördelarna med Sommar, jag får nya infallsvinklar. T.ex tyckte jag den här var väldigt bra, Massive Attack - Paradise Circus.

En semesterdag

Om ni inte räknat ut släktskapsförhållandet i förra inlägget så kan jag berätta att det var syrran, jag, hennes två barn och hennes barnbarn som skulle iväg. En natt. En stuga. En ö. Eller, halvö kanske det var, jag märkte inte någon bro.

Vi låg vid havet, i skuggan mestadels. Men jag tror jorden snurrade extra fort igår och idag för skuggan förflyttade sig snabbare än vi hann flytta filtar och stolar. Vilket innebär att jag är lite röd på axlar och mage, förutom det där vita strecket mitt på, som gör att jag ser ut som en polkagris om man sträcker ut mig.

Att bada var ett vågspel. Det var långgrunt och när vattnet nådde till låren kom en sträcka med blålera. Man sjönk ner. Djupt om man inte passade sig! Det enklaste var faktiskt att fusksimma över, med händerna i botten. Då hann man inte sjunka ner.

Hela dagen var vi på stranden och sen åt vi en ljuvlig sallad när vi kom tillbaks till stugan. Jag tog om två gånger. Vi drack rosévin och åt räkor och spelade spel och kort. Jag vann. Vi sjöng så att kolikbarnet i stugan intill somnade. Eller om det berodde på att pappan vankade omkring med det i en timme.

Inget indraget vatten eller avlopp. Utedass. Vilket får mig att uppskatta min vattenspolade egna här hemma. Bromsar. Eller blinningar. Eller viggar. Vad man nu väljer att kalla odjuren som biter sig genom skinnet för att komma åt mitt blod.

Dagen idag var ungefär som gårdagen minus vin och spel. Har inte ens läst särskilt mycket, har liksom inte haft tid.

Sen en svettig hemfärd i min bil som bara har KD, ingen AC.

En minisemester, en pärla att trä upp på minnets halsband.

Minipackar

Det är inte så mycket som behövs för en natt borta. Egentligen ingenting om man tänker på alla de gånger man sovit någon annanstans och åkt direkt till jobbet efter en lättöl och ett äpple till frukost. Men nu ska jag ta med mig baddräkt, kaffetermos och reselakan. Myggmedel, bok och läslampa.

Vi blir fem stycken, av kvinnokön, i åldrarna 6 månader till 63 år. Fyra systrar, två mostrar, en mormor, ett barnbarn, en mamma, ett syskonbarn och en gammelmoster. Ha! Det ni!

Vi ska till en ö med landförbindelse, vet inte riktigt hur man kommer dit men det ger sig väl.

Vi ses på torsdag igen.

Brassestol

I söndags satt jag sönder min gamla brassestol. Ja, det var nog materialtrötthet och inte vikten som gjorde att sömmen brast. Vill jag tro, i alla fall.

Idag köpte jag en ny. Den gamla, säkert tio år gammal, kostade en femtiolapp, den här kostade 159. Det fanns bara en kvar så färgerna är som de är. Beige och mörkgrönrandig. (här skulle jag ha använt det där med bindestreck som jag aldrig vet hur man skriver)

Sen är frågan, heter det brassestol numera? Ibland råkar jag ut för att använda ord och uttryck som har gått ur tiden utan att jag har sett det. Det som uppmärksammar mig på det är fiollådeuttrycket hos motparten.

Jag erkänner

Jag tycker det är läskigt med kryp. Spindlar. Getingar. Andra flygande saker.

Och nyss skrek jag för det flög in en såndär jättestor rund sak som flyger sakta och trögt och liksom burrar lite när den flyger. Usch! Jag skrek och sprang. Retirerade ut i hallen, såg den i köket och sen var den bakom balkongdörren vid gardinen.

Och nu vet jag inte var den är! Kastar oroliga blickar omkring mig hela tiden och håret killar obehagligt på axlarna.

Hur ska jag kunna sova nu då? Med ett odjur i rummet? Jag kan inte ha balkongdörren stängd, då dånar jag.

Svettigt

28 grader på utetermometern och 27 inne. Har balkongdörren öppen ändå så att luften rör sig lite. Idag blåser det inte ute.

Det är ganska mulet och nyss kände jag en doft av våt asfalt. Det hade regnat cirka 47 vattendroppar som fuktade marken och nu är förångade.

Jag sitter i trosor och ett linne. Jag svettas fast det bara är fingrarna jag rör. Handlovarna klibbar fast där de vilar mot datorn. Låren fastnar mot stolen.

På natten har jag balkongdörren öppen, jag störs inte av trafiken utanför. Har inget täcke utan bara ett lakan över mig. Sover så gott så.

Smultronställe x 2

Ett smultronställe hittade vi idag, i dubbel märkelse, syrran och jag. Inte någon märkvärdig plats egentligen, bara ett stenkast från en arrangerad badplats, om än liten sådan.

Marken var fylld med smultron. Jag var tvungen att plocka och äta innan jag ens kunde fälla ut stolen. Stolen som för övrigt har några år på nacken och rätt som jag satt där så... brakade den sönder! Först trodde jag det gått hål i tyget men det var en söm mellan sits och rygg som släppte. Hade tänkt tvinga syrran ned på marken annars för att ta kort på min rumpa genom trasigt tyg.

Badat har jag gjort. Det är länge sen jag gjorde det. Fatta varför? Det var jättevarmt i vattnet, säkert 23 grader och jag märkte att jag faktiskt klarar av att simma fortfarande. Har varit lite osäker på det med tanke på min rygg. Men jag simmade både rygg och bröstsim och det gick jättebra. Sen ägnade jag en lång stund åt min favoritsysselsättning när jag badar. Att flyta. Finns det något härligare? Om jag hade en plan på att inte blöta håret så blir den omintetgjord direkt. Huvudet sjunker ner, fötterna flyter upp och armarna flyter omkring. Jag blir så totalt avslappnad. Nästan farligt avslappnad eftersom jag efter en stund tappar orienteringen och vet knappt vilket håll som är land. Men ack så njutbart!

Syskonbarnsdag

Idag har jag varit i en annan stad och hälsat på det ena av mina syskonbarn tillsammans med det andra och min syrra. En helt perfekt dag att sitta i skuggan under ett träd och bli serverad det ena godare efter det andra. En liten sjumånaders bebis fanns där också så jag fick stå ut med att bli kallad gammelmoster. Bah. Min x-svåger var där och det är alltid roligt att träffa honom, vi har ju en lång historia tillsammans, många upplevelser och minnen att dela. Tänkte på det, det kan inte alltid vara lätt att vara "ny" som hans nya fru är när vi ibland pratar gamla minnen. Samtidigt kan vi inte hela tiden rätta vårt prat och välja bort vår gemensamma historia. Hon ser inte ut att lida av det i alla fall.

Nu har jag sett sista halvleken av fotbollen, balkongdörren står vidöppen och det är över 25 grader ute. I slänten mittöver sitter fortfarande ett par på en filt. Ser mot den ljusa natthimlen att det flyger omkring en och annan sån där läskig trekantsköldsinsekt vid trädet utanför min balkong. Men jag skyller på att det är för skumt för att läsa på balkongen så jag stannar inne.

I flera timmar

I flera timmar har jag haft semester nu och det känns bra! Jag började storstilat med att träna efter jobbet eftersom jag råkade sova över min morgonträningsstund. Killen med gröna tröjan var där och det är trevligt med sällskap, omedvetet tar jag i lite mer då. Han spelade Creedence Cleaarwater Revival på hög volym och det enda som var jobbigt med det var att få luften att räcka till både ansträngningen och att sjunga.

Sen köpte jag några böcker i present till min systerdotter och så var jag på systemet. Fick för mig att köpa Rosita, något jag drack när jag var yngre. Med juice. Handlade mat också, och lyxade lite. Varmrökt lax med cajunkryddor, lakritsglass, en ny sorts ost och godis.

Väl hemma så röjde jag lite. Röjde, nota bena, inte städade. Men man måste ju börja med att plocka undan resten tar jag en annan dag.

Satt på balkongen och läste en stund med en drink och ostbågar. Orkade bara halva laxbiten sen, jag tror jag är allergisk mot fett, faktiskt. Hade bara en sallad till, det börjar kännas som ett vinnande koncept.

Och film har jag kollat på också, alldeles fantastisk för att vara mig. Nyckeln till frihet, väldigt bra.

Nu är jag trött och ska sova. Imorrn är det både lördag och semester.

Sent

Gissa vad jag åt till middag. Sallad! Denna gång snabbt ihopkommen direkt efter jobbet och nedstoppad i min svarta Kånken. Sen tunnelbanan till stan och Djurgården där jag såg föreställningen Mr Tourett - unplugged. Sanslöst mycket folk, trots att jag var där en timme innan det började fanns det inga platser där man kunde se scenen. Men just den här förställningen grundade sig mest på prat så det gjorde inte så mycket. Var där med min förstfödde och hans flickvän. De cyklade dit vilket får mig att tänka på min gamla 28-tumscykel som jag köpte begagnad av en kille på jobbet. Tog ut den till pappas kolonilott och målade den grön. Parksoffegrön, sa pappa. På den cyklade jag kors och tvärs genom stan på den tiden jag bodde på Söder. Cykelsemester har den varit på också, i Finland.

Sent hann det bli innan jag kom hem. Inte för att jag tog en öl någonstans ute utan mer otur med kommunikationerna. Hade gärnat stannat i stan lite längre och suttit någonstans med en bärs, hade ju boken med mig. Men blev krokig i ryggen och då far all lust att göra något iväg som maskrosfrön i vinden och jag går in i mig själv och stänger dörren. Men det är okej, det får lov att vara okej. Det hindrade mig inte från att åka dit i alla fall.

Imorrn är sista arbetsdagen innan semestern. Har bestämt mig för att tycka det ska bli skönt med semester. Ska börja med att röja här hemma, det ser förskräckligt ut! Ibland låter jag det bli stökigt bara för att det ska synas skillnad sen när jag städat.

Fotboll

Ligger fortfarande på delad förstaplats på tipset på jobbet. Fast det hade varit bättre att Uruguay hade vunnit igår. Och ikväll håller jag tummarna för Spanien eftersom det är de jag har tippat. Även om jag faktiskt tycker Tyskland är bättre just nu. Bara inte planen ser ut så här:

Bilden lånad från Inspire me now som för övrigt är en jätterolig sida att bläddra igenom om man inte har något särskilt för sig.

Jag har något särskilt för mig, jag ska göra lite sallad och sätta mig på balkongen och äta. Tror det är fjärde gången på en vecka jag äter sallad till middag. Men vinet är slut.

En parkeringsplats

Med blicken omväxlande i backspegeln och ut genom sidofönstret till vänster för att leta en ledig parkeringplats kör hon gatan ner. Ja! Där är en. En blick bakåt igen innan hon gör en liten högersväng innan hon kör in i luckan till vänster. När jag blir stor ska jag ha en bil med styrservo, tänker hon medan hon stänger av motorn och tar av bältet i en väl inövad rörelse.

I vitögat ser hon att hon står bredvid en silverfärgad bil. Nej, inte den! tänker hon medan hon samlar ihop axelremmarna på handväskan och öppnar bildörren. Inte den!

Bredvid den silverfärgade bilen står en ung kille och låser sin dörr. Hon möter hans blick och kan inte hålla inne med kommentaren: ”Det är det värsta jag vet att parkera bredvid dig!” Hans ögon som nyss neutralt mötte hennes mörknar och hans ögonbryn får nya vinklar. ”Nähä? Och varför inte det då?” undrar han samtidigt som hans hjärna blixtsnabbt försöker tänka om han parkerat illa nyligen, hans bil är ju lite större än hennes pyttelilla och platserna är inte så stora. Kan han ha slagit upp dörren mot hennes bil kanske?

”När jag står bredvid dig blir jag alltid så godissugen!” Hans vinklar rätas ut, han skrattar lättat och klappar lite lätt på sidan av bilen och Cloettamärket. ”Haha, var det därför? Synd att det är så varmt, jag har inga kexchoklad i bilen för de smälter bara, annars hade du fått en”

I samförstånd korsar de gatan och går mot varsitt hus och varsin port, båda leende.

Otippat

Helt förvånande ligger jag delad etta i VM-tipset på jobbet! Det gäller slutspelet och jag chansade bara på lite resultat. Har inte ens någon aning om hur poängberäkningen går till. Eftersom Brasilien är ute kanske jag får lite problem med matcherna som är kvar, men vem vet, det kanske den andre har också. Spännande, på min ära!

Sommarlånade tre böcker på jobbet idag. Lite dumt kanske eftersom det är inbundna böcker och inte går ner i handväskan. Kanske får ha två på gång samtidigt. En hemmabok och en bäraivägmedbok. Den ena var dessutom på dryga 800 sidor. En ekologisk thriller står det på framsidan. Det blir intressant.

På balkongen

En av balkonglådorna. Heliotropen längst till vänster sprider sin väldoft över hela balkongen. Det är inte bara jag som tycker om den, bina tycker lika mycket om den som de tycker om lavendeln en bit ifrån.



Dahlian blev jag förtjust i för färgkombinationens skull. Rött och gult.

Jag har en balkonglåda till men den är så nyplanterad att den måste få växa lite innan jag visar den. Och så har jag gräs, timjan, luktärt, solros, fetblad, jordgubb och fuchsia i andra krukor.

Ingenting

Ingenting har jag gjort idag. Inte ett pillemuck. Att inte göra något går att göra på två olika sätt. Det ena är att njuta av att ta det lugnt, inte känna någon press och bara låta vara. Det andra är att ha dåligt samvete, att skämmas och att bli paralyserad. Dessvärre är det den sista varianten som jag gör. Och jag vet inte vad jag ska göra för att komma ifrån de känslorna. Så här har det känts idag.

Jag skäms över att jag inte utnyttjar det fina vädret, är ute i solen och solbränner mig eller över huvudtaget är ute.
Jag känner något jag sällan känner, avundsjuka. Jag avundas dem som så självklart packar en picknickkorg och drar iväg med familj eller vänner till badbart vatten och umgänge.
Jag blir rastlös och istället för att göra något vettigt inomhus, där jag ändå är, så gör jag ingenting. Sitter på balkongen en kvart och läser. Sitter vid datorn en halvtimme och gör meningslösa saker. Äter något. Läser igen. Datorn igen. Och så håller det på.

Det jag skulle vilja är att tillåta mig själv att inte göra något. För det drabbar ju ingen annan, det gör ingenting. Men ändå ska jag slå mig själv med det dåliga samvetet. Jag är dålig. Jag gör inget. Alltså är jag dålig.

Såna här dagar längtar jag till kvällen. För då är det okej att vara hemma. Okej att inte göra något. Då är det ändå snart läggdags. Dit kan jag också längta.

Vad är det för fel på mig? Vad ska jag göra, hur ska jag tänka för att komma ur den onda cirkel som det här blivit för mig?

Dubbelbra dag

Bra nummer ett: Har köpt två klänningar! Ja, du läste rätt. För det första är ju inte shopping min grej och för det andra är klänning inget jag brukar ha. Men syrran och jag ska iväg på en kryssning i Medelhavet i september och då lär jag behöva det. Den ena är turkos med smockliv och liten ärm med broderi i svart och vitt. 900 kr. Den andra är svartvit med hängslen (eller vad säger man när det är två band bara, axelremmar?) Den är lite utställd och med sina svarta våder är den försmalande dessutom. 1200 kr. Men. Det var rea. 70%. Håll med om att det låter som ett kap!

Bra nummer två: Åkte till en utställning med idéträdgårdar i Ulriksdal och vandrade runt där med syrran. Fikade gjorde vi innan och efteråt fick jag en iskall mellanöl! Det var jätthärligt att gå runt i sakta mak i hettan, ibland i sol och ibland i skugga och se de nitton trädgårdar som var uppbyggda. En och annan var skitkass med de flesta var fina och en del rent underbara.

Nu är jag hemma igen och funderar på om det är värt besväret att gå till affären och köpa lördagsgodis. Funderar på om jag ska göra sallad till middag idag igen. Funderar på om jag ska dammsuga eftersom jag nu har dammsugarpåsar. Funderar på om jag ska sätta mig på balkongen med boken och något att dricka eller bli kvar framför fotbollen. Det ger sig.

Har mycket måbra inuti nu.

Ljud just nu

Tickandet från övergångsstället
Bromsar som gnisslar
Skator som retas med någon
Fyra nysningar från en man i blå tröja
Klickandet när någon spänner spännbandet om sin last
Musik från ett öppet bilfönster
Spinnandet av en cykel som rullar nedför backen
Vinden i lönnen bredvid mig
Gläfs från en nyfriserad hund
Nästan tystnad
Tangenbordsknatter från mig själv
En bil tutar
Ljudsignalen när någon trycker på knappen vid övergångsstället
En hostgnällande bebis
Lösryckta ord från ett samtal
Motorljud från ett flygplan
Kippande flip-flop
En surrande humla vid lavendeln
Nu var det någon som tryckte igen
En bildörr slår igen
Smällen från en burk som blir överkörd

Och jag har inte ens blundat, bara skärpt hörseln och gjort mig medveten om ljuden.
Undrar hur många fler ljud som finns, här på min balkong en fredag i sommarhettan.

Tillägg: Ett skrik! Av eder förbundne på vars finger det kröp en insekt, brun och med en kropp som en trekantig sköld. Yiiieek!

På kyrkogården

Idag skulle min mamma ha fyllt 86 år. Men hon dog för 38 år sen så det var länge sen jag firade hennes födelsedag. Men i ett anfall av nostalgi-sentiment-konvention så åkte syrran och jag till hennes grav idag. Satt på en bänk och åt sallad som vi köpt och småpratade lite. En mås med grönaktiga fötter stod stilla på grusgången och väntade tålmodigt på eventuella smulor.

Vi hade glömt att vi hade planterat en salvia som var perenn och tillsammans med funkian fyllde den ut nästan hela ytan för plantering. Så de växter vi hade med oss fick knappt plats. Faster och farbror och deras barn har en grav där och vi tänkte plantera där med. Men där växte gräset högt och vi får nog ta med en riktig spade nästa gång för att få bort det.

Det är vackert och rofyllt på kyrkogårdar. Sorgligt visserligen, särskilt när man ser barngravar och nya gravar. Gravstenar ser så olika ut, texterna varierar och ibland ligger det särskilda föremål vid dem. Det är verkligen en egen liten värld, mitt i staden.