Idag skulle min mamma ha fyllt 86 år. Men hon dog för 38 år sen så det var länge sen jag firade hennes födelsedag. Men i ett anfall av nostalgi-sentiment-konvention så åkte syrran och jag till hennes grav idag. Satt på en bänk och åt sallad som vi köpt och småpratade lite. En mås med grönaktiga fötter stod stilla på grusgången och väntade tålmodigt på eventuella smulor.
Vi hade glömt att vi hade planterat en salvia som var perenn och tillsammans med funkian fyllde den ut nästan hela ytan för plantering. Så de växter vi hade med oss fick knappt plats. Faster och farbror och deras barn har en grav där och vi tänkte plantera där med. Men där växte gräset högt och vi får nog ta med en riktig spade nästa gång för att få bort det.
Det är vackert och rofyllt på kyrkogårdar. Sorgligt visserligen, särskilt när man ser barngravar och nya gravar. Gravstenar ser så olika ut, texterna varierar och ibland ligger det särskilda föremål vid dem. Det är verkligen en egen liten värld, mitt i staden.
Vi hade glömt att vi hade planterat en salvia som var perenn och tillsammans med funkian fyllde den ut nästan hela ytan för plantering. Så de växter vi hade med oss fick knappt plats. Faster och farbror och deras barn har en grav där och vi tänkte plantera där med. Men där växte gräset högt och vi får nog ta med en riktig spade nästa gång för att få bort det.
Det är vackert och rofyllt på kyrkogårdar. Sorgligt visserligen, särskilt när man ser barngravar och nya gravar. Gravstenar ser så olika ut, texterna varierar och ibland ligger det särskilda föremål vid dem. Det är verkligen en egen liten värld, mitt i staden.
Duvor på gravstenar tycker jag om. Ibland ligger det nallar vid en grav och ibland till och med ett foto. Synd att det ibland stjäls och förstörs på kyrkogårdar. Jag förstår inte hur man ens kan komma på tanken.
SvaraRaderaGrattis till din mamma också. Vem vet, hon kanske firar som bara den där hon befinner sig.
Haha, bergis gör hon det!
SvaraRaderaEn vän till mig ville ha sin aska strödd över en minneslund i närheten av hans boende. Jag brukar gå dit när jag känner att jag behöver tystnad, lugn och en liten tid för minnas, glädjas och komma ihåg. Det är, som du säger, verkligen en egen liten värld mitt i allt brus.
SvaraRaderaKyrkogårdar är vackra och rofyllda dagtid, på natten...*ser mig omkring*
SvaraRaderaDet är något speciellt med kyrkogårdar. Man står /sitter där och filosoferar, pratar lite tyst med de som "vilar där" medans man påtar i jorden och gör fint. Stilla ro...
SvaraRadera(Vad fint du gjort med din blogg förresten.)
Vad fin bloggen blev!
SvaraRaderaJag är kanske lite konstig men jag gillar att vara på kyrkogårdar. Det är så rofyllt på något sätt.
SvaraRadera