söndag 16 maj 2010

Äntligen


Jag är lite kass på planering ibland. Jag vill "känna hur det känns" innan jag bestämmer mig. Det i sin tur innebär att jag några söndagar har ringt svärmor för att föreslå en promenad. Men ingen av gångerna har hon varit hemma. Men idag var hon det! Så jag hämtade henne och vi tog en sväng i Bergianska trädgården. Väldigt trevligt, jag tycker verkligen om henne. Men hon börjar bli lite ostadig på benen så jag bad att få gå ytterst när vi gick utefter en brant mot vattnet. Trots allt är hon 85 år. Oj, så gammalt det lät. Det är hon inte. Det är hon verkligen inte! Det var roligt att gå med någon annan som är intresserad av växter, det blir mycket prat. Och hon är så öppen, det går att prata om vad som helst med henne. Och så har hon så mjuka och lena händer.

3 kommentarer:

  1. åååh nu minns jag min farmors händer..*flashback*

    SvaraRadera
  2. Så underbart det låter, härligt att höra att du har en så fin relation med din svärmor. Kombinationen fin personlighet som fått växa i många år är en bra sak.

    SvaraRadera
  3. Åh så fint du beskriver henne. Härligt att ni gillar varandra. Min svärmor är den tråkigaste som går i ett par skor. Som tur är bor hon i Göteborg.

    SvaraRadera