Igår när jag tog en promenad från tunnelbanan till genrepet med kören såg jag ett vackert hus. För att inte vara i vägen när jag stannade och lutade huvud bakåt för att titta upp på det så tog jag ett steg mot en stängd dörr. Och ett till. Då surrade det till och dörren öppnades automatiskt.
Idag tog jag en promenad förbi och genom kyrkogården och förbi och genom ett kolonilotts- område. Då fick jag öppna många grindar, med handtag, med haspar och med klykor.
Igår kände jag doften av tjära, av nymålat och av avgaser.
Idag doftade det mylla, påskliljor och gräs.
Igår sjöng jag timvis.
Idag har jag använt rösten att prata med.
Dagar är olika. Olika är dagarna.
Skönt med olika dagar eller hur? De där som är förutsägbart lika och långa de är så trista!
SvaraRaderaHoppas du har en go tisdagskväll!
Det var en tänkvärd betraktelse!
SvaraRaderaMan tror att man går i rutiner och att inget händer. Kanske händer det men vi tar oss inte tid att se, känna efter.
Vi skulle nog känna oss rikare om vi tog oss tid att se dagarnas olikheter.
(även om samma är helt okej, det med när det nu är samma)
Det är väl precis det där som "här och nu" handlar om, härligt!
SvaraRaderaKram Åsa
Jag tror det bor en poet innanför västen!
SvaraRaderaKankse inte poet direkt, men en ordälskare!
SvaraRadera