En väntad och två oväntade

Så var då konsertdagen kommen. Det är alltid lite spännande, ska låtarna sitta, ska vi komma ihåg pausen i andra refrängen, kommer vi komma upp till den där höga tonen. Klockan 12 började repet och det gick bra, både med Eric Gadd och Victoria Tolstoy och med oss själva. Vi tränade på att ställa upp oss på scen också, vi är ju två olika grupper och denna gång hade vi "varsin" konsert.

När vi står där, strax innan vi ska ha en paus innan vår föreställning så kommer en av de anställda på Berwaldhallen in för att berätta om lite praktikaliteter, var vi ska hänga kapporna och så. Men innan dess ska hon läsa ett "något kryptiskt meddelande". Hon säger: Maj Korner, när konserten är slut väntar Singelmamman och Nilla på dig i foajén! Jag stod som fallen från skyarna. Vad sa hon? Maj Korner? Det är ju jag! Singelmamman och Nilla?? Jag hörde absolut inget mer efter det, inte ens var de skulle vänta. Och var vi skulle hänga kapporna hade jag ingen aning om. Försökte lite diskret fråga de andra vad hon sagt men ingen visste. Så jag gick till biljettkassan och frågade. Haha, de tyckte nog allt att det var lite märkligt det hela. Särskilt namnet Singelmamman lät ju lustigt.

Så sjöng vi så det stod härliga till, i nästan två timmar. Svetten lackade, fötterna blev en storlek större men rösten höll. Så himla roligt! Och så extra roligt att veta att någonstans satt två bloggkompisar och lyssnade. Tänkte nästan göra en kupp när vi sjöng Sköna Maj och räcka upp händerna när vi sjöng "Maj" för att de skulle veta vem som var jag.

Så gick jag ut i foajén och där står de, med två stora gula lappar som det stod Maj Korner på.

Galningar! Och så himlans jätteroligt! Vi stod och pratade en lång stund och sedan promenerade vi Strandvägen in mot stan.

Jag tror jag log hela vägen hem.