Fakturor & köttbullar

Efter att ha insett hur mycket onödiga papper jag har så har jag äntligen börjat anmäla mig till e-faktura. Jag tar dem en efter en vartefter räkningarna kommer och än så länge har det funkat jättebra, de kommer till brevlådan i min internetbank. (eller ska komma iaf, har inte hunnit få någon än). Så skulle jag anmäla mig hos Vattenfall, de som äger elnätet som min egenvalda leverantör använder. Då blev jag sådär irriterad som jag kan bli när saker är, i mitt tycke, korkade. För tro inte att de skickar fakturorna till bankens e-brevlåda som alla andra företag. Nä, där måste man skaffa en e-brevlåda hos Posten och sen får man gå in där och göra så att de vidarebefodras till banken. Så idiotiskt. Hur svårt kan det vara att göra det enkelt? Så då sket jag i det. Dessvärre har de förkortat betalningstiden till 14 dagar dessutom och med tanke på det hade det ju varit praktiskt att slippa vänta på pappersposten. Puckon!

För övrigt kan jag meddela att jag är tvärmätt. Gjorde köttbullar till middag och åt med gräddsås och lingon. Och skalpotatis. :-) Skulle kanske inte ätit de där två sista som fullbordade dussinet. Och om ni tycker jag är knäpp som räknade köttbullarna så var det för att det skulle vara enklare att dela upp dem portionsvis och lägga i frysen.

Hagaparken

Jag hade trott det skulle bli kass väder hela helgen. Har iofs inte kollat så noga men jag trodde det. Så i går gjorde jag inget särskilt, allt jag skulle göra kunde jag ju lika gärna göra idag. Mycket handlar om det, gör inte idag det du kan skjuta upp till imorgon. Så jag tvättade inte håret igår, planterade inte den uppstammade fuchsian jag köpt. Strök inte.

Så vaknar jag idag till strålande sol! Raskt in i duschen efter frukost (ni som sett mitt hår vet att det liksom inte är gjort på tjugo sekunder). Sen planterade jag. Sen fikade jag lite på balkongen och läste i min bok. Sen, men först sen, åkte jag till Hagaparken där det skulle vara lite arrangemang. Hagadagen kallas det. Inte att förväxla med min ungdoms Bellmansfester som gick av stapeln på samma plats fast i juli. Men det är en annan historia.

Jag lyssnade på Jan Åström och resten av gänget i "Life of Bellman" som jag såg hela föreställningen av förra sommaren. Kan definitivt inte stå still och struntar fullkomligt i hur det ser ut. Det var lite naturvandringar och så, men de hoppade jag över. Cirkus Cirkör hade uppträtt tidgare och dem hade det varit trevligt att se.

Så, det som jag som vanligt inte gjort är att stryka. Men det är bra, de kläderna använder jag jättesällan så de är som nya varje gång.

Denna dag

Gick iväg till Hemköp för att handla något till middag. Och lördagsgodis. Det gick inge bra att betala med coop-kort, kan jag säga. Så det vara bara att vända och hämta det kort jag tänkt ta med mig från början.

Tidigare på dan sken solen och jag slog mig ned på en stol på balkongen. Då gick den i moln.

Jag skulle koka ett ägg och råkade släppa det lite vårdslöst i kastrullen så det gick sönder.

Ungefär så har min dag varit, men det gör inget, jag har mest skrattat åt det. Det är ju inte några allvarliga grejor direkt.

Åter till Forrest Gump

Nys

Varför nyser man egentligen när man är förkyld? Är det för att snoret ska bli lättrinnande och rinna ut eller är det för att något i näsan blir irriterat och försvarar sig? Nåja, oavsett så nyser jag hela tiden, kanske ska räkna? Är säkert uppe i minst 15 gånger redan. Fast jag mår inte så dåligt, bara lite tung i huvudet och lite svag huvudvärk. Det som är tråkigast är att eftersom jag är förkyld så vill inte min förstfödde träffa mig i helgen. Vilket jag förstår eftersom han ska ska springa Sthlm Marathon nästa helg.

Är sugen på att lyssna på lite ny musik och söker lite planlöst i Spotify men hittar inget. Sätter på förra veckans Tracks istället.

Your lipstick stains
on the front lobe of my left side brains

Skrattade åt mig själv nyss när jag fick syn på min spegelbild, har inte borstat håret utan bara satt upp det med en klämma, jag såg ut som ett vildsint troll!

10e bilden

Men det var ingen som sa i vilket album så jag tog den här som är från 2001-12-22. Attans så pysslig jag var. Och jag glömmer aldrig det året jag försökte förändra taket på pepparkakshuset, jag tyckte halva geléhallon kunde se ut som enkupigt taktegel men det tyckte inte ungarna. Mamma! Vad har du gjort, det ska ju vara non-stop på taket!

Från larm till tystnad

Ett gäng damer i diskussion runt ett bord. Ämnena växlade mellan schizofreni, jobb, barn, känslor, molekylkedjor, Japan, balkonger, huspriser, cykeldäck och facebook. Nu har det de gått och till avsked blåste jag såpbubblor på balkongen. I den relativa tystnaden lyssnar jag nu på Empire Of The Sun – Walking On A Dream.

Boken vi ska läsa till nästa gång, som inte blir förrän i augusti, är Casanovas kvinna.

Bokcirkel

Ikväll är det bokcirkel hos mig. De ska få torra bullar och kaffe eller te, efter behag. Blir det många kommer en del få sitta på fällstolar för så är det hemma hos mig. Det är dimensionerat efter normalläge och det är sällan mer än sex stycken.

Jag har valt ut tre böcker som jag kommer läsa om och sedan tolka deras reaktioner över vilken de är mest intresserade av att läsa. Men jag bestämmer. För så har vi det i vår bokcirkel. De böcker jag har på förslag är:

En som handlar om havet och en stad vid havet och människorna där.
En som handlar om en hundraåring.
En som handlar om en komplicerad relation mellan två människor.

Ni ska få veta vilken det blir.

Snusmumrik

Jag gjorde som Magica de Hex sa här.

Du är mest lik Snusmumriken. Snusmumriken är en snäll ensamvarg och äventyrare som ofta ger sig iväg på långa resor. Han tycker inte att man ska fästa sig vid materiella saker så han tittar på dem och bevarar dem i minnet istället. Snusmumriken är kompis med alla och väldigt omtyckt i Mumindalen. Han sitter helst på en bro och blickar ut över en sjö medan han spelar på sitt munspel. Han tycker om lugn och ro och tycker illa om skyltar med förbud.

Två möten och sextio bullar

Mötte en sympatisk man på jobbet idag. Han hade ett jobbärende till mig men blev kvar en stund och pratade om gamla tider eftersom vi båda är både gamla i gården och gamla! (härlig mening det blev) Jag har lagt av mig helt och det är möjligt att han var lite intresserad, iaf såg jag att han sneglade efter vigselring och pratade lite halvpersonligt sådär. Men som sagt, jag har aldrig varit bra på att fatta om någon flirtar med mig, det brukar vara andra som påpekar att de gör det. Själv tror jag bara de är allmänt trevliga. Svårt det där. Blir ofta själv "beskylld" för att flirta när jag verkligen inte gör det, utan bara är trevlig. Fast jag gillar att flirta. Väldigt. Men det är länge sen jag gjorde det, inte ens våren har frammanat lusten till det. Det var det första mötet det.

Sen träffade jag en som jag var vän med när våra barn gick på samma dagis. Så härligt! Vi möttes av en slump i en mataffär och nog blev vi stående en halvtimme och pratade. Kramen när vi skildes var sådär varm, lång och äkta att den kommer värma mig inombords länge.

Sen bakade jag 60 smörbullar.

Och nu har jag ont i halsen. Kan man verkligen få det av bullbak?

Förvirrade sinnen

Förvirrade sinnen, inte att förväxla med sinnesförvirring. Men såna har jag haft idag. För det första för att jag har jobbat idag när så många andra varit lediga. Det sprider sig en viss stämning på jobbet då, ett lugn, en "före"-känsla som lurade mig att tro att det var fredag. Känns ju lite tufft när det bara är måndag.

Sittande inne, tittande ut på det vackra vädret skapade förvirring nummer två. För när jag väl kom ut var det inte sådär sommarlikt ute som det såg ut inifrån. Det var lite kyligt och den kalla vinden fick mig att tro att det var höst.

Upprepar för mig själv: Det är måndag och vår. Vår och måndag.

Imorrn är det tisdag.

Vått hår

Började dagen med att tvätta håret. Eftersom morgonen var kort så satte jag ett band om det medan det fortfarande var blött. Åkte in till stan och träffade min unge kompis vid Södertorn. Det var DN som hade evenemanget "Stockholm från ovan", där man fick gå upp i höga torn och på tak. Han och jag var "under jord" tillsammans i höstas. Det är roligt att gå med någon som är entusiastisk och tycker det är lika roligt som jag. Efter Södertorn tog vi bussen till Erstaterassen där vi tog en fika. Sen var det gamla KF-husets tak som gällde, i höjd med Katarinahissen. Han hade aldrig varit uppe Kaknästornet så dit gick nästa resa. Han visste mycket om området runt omkring och det var roligt att höra. Sen hade vi tänkt hinna med Konserthusets tak men när vi kom dit hade sista turen redan begett sig upp, så vi fick ge oss.

Det regnade till och från hela dagen och lusten att fotografera var inte så stor. Och utsikter är oftast mycket bättre i verkligheten än på bild. Ett tag stod vi under en markis vid Norrmalmstorg när regnet störtade ner och bildade bubblor i vattenpölarna. När jag kom hem var mitt hår fortfarande dyblött och det har inte torkat riktig än, fast jag släppt ut det.

Astrid Eugenia

Fader okänd. Moder pigan Augusta Bild, Bondestad. 25 år. Prästen skriver: Har hos mig begärt att få detta barn utackorderat. (iaf tror jag det står utackorderat)

En helt annat sak, på raden ovanför. Föräldrarna baptister, vägrat barnets dop.

Det är en av sakerna som är så roligt med släktforskning, man ser små bitar av hur det var då. Jag kan riktigt läsa prästens indignation i de orden.

Balkongdag

Sov inte så länge så vid tiotiden satte jag igång med balkongen. Vid fyratiden var jag klar. Nästan ett dagsverke. Men så har jag dammsugit, torkat, och oljat förutom att jag planterat. Det ser så fint ut så. Dock blev jag jättetrött sen och den planerade hårtvätten gick om intet. Måste försöka hinna med det i morrn bitti istället. Ska träffa min unge vän och ge oss ut på äventyr. Sofia kyrka var redan fullt så vi börjar vid Södertorn istället. Hoppas jag mår bra imorrn.

Tidigt?

Jag skulle ju lägga mig tidigt idag! Eller igår får jag väl säga nu när klockan passerat midnatt. Gäspade 4 gånger på en timme och tänkte att det blir ju skönt att sova tidigt och länge och vakna tidigt så det blir en lång dag i morrn. Sen skulle jag bara.

Och jag ska fortfarande bara, tre timmar senare.

Råkade fastna i en kyrkobok i Gryt. Vem var Astrid egentligen? Från början har jag henne som ett barn till min morfarfar men ser i husförhörslängden att hon faktiskt har ett annat efternamn. Det står också något som med god vilja kan tolkas som barnhusbarn. Hon är äldst och har flyttat med familjen till Gryt 1896 som tvåring. Men när hon är fem år så flyttar hon iväg själv till något oläsligt ställe. Stackars lilla Astrid Eugenia. Vad hände med dina egna föräldrar? Varför tog morfarfar och morfarmor hand om dig? Och varför slutade de göra det?

Först nu

Först nu kom en svag känsla av lust att fixa på balkongen. Kan vara den kalla våren som hållt lusten borta eller så har jag helt enkelt skalat bort även den känslan. Får se hur det känns imorrn när jag ska plantera det jag köpt idag. Det var ändå rätt njutningsfullt att gå i handelsträdgården och och plantera i huvudet och välja växter. Men även där känner jag en viss dämpning. Bara en gång njöt jag hundraprocentigt och det var när jag blundade och stoppade näsan i en heliotrop.

Ofta saknar jag den trädgård jag en gång hade. Men det är dumt med saknad för den speglar ett fruset ögonblick. Då älskade jag att hålla på i trädgården, att rensa ogräs var för mig en filosofisk handling och ren njutning. Men det var då. Om jag hade varit där nu, vad är det som säger att jag inte förändrat mig och istället hade suckat djupt över allt ogräs.

Så kan det vara med saknad. Jag saknar det som var då men vet inte hur det hade varit nu.

Fingerborg

För ett tag sen när jag skulle sy i en knapp i en jeanskjol var jag tvungen att använda fingerborg för det var så hårt och svårt.

Den jag har är i silver, jag tror det var den jag hittade på soptippen på vårt sommarställe när jag var liten. Det står Rut på den. Om Rutan hade hetat Rut på riktigt hade hon kunnat få den.

Medan jag sydde funderade jag över om någon nuförtiden använder fingerborg. Av dem som är yngre än jag alltså.

Och då bestämde jag mig för att ge bort en fin, graverad fingerborg i silver till min förstföddes tjej. Undrar om de ens finns att köpa?

Jag skriver det här så jag kommer ihåg det.

Klockan

På väggen har jag en klocka som jag tycker mycket om. Den består bara av två armar, ingen urtavla och inga siffror. Den är lite känsligt. Det står nogsamt i bruksanvisningen: Rör inte timvisaren! Det är nästan så jag hör Alfons pappas röst, rör inte sågen! Men det är väldigt svårt att ändra tid på den, att dra timvisaren runt runt utan att darra det minsta på manchetten så timvisaren blir rörd.

Häromdagen bytte jag batteri i den och då var jag tvungen att ställa tiden. Försiktigt, försiktigt förde jag pekfingret i en vid cirkel och motade minutvisaren framför mig. Men så, attans! Jag rörde timvisaren. Och genast blev den lessen och ville inte längre visa några klockslag mellan 2 och 5, den bara rasade ner till sexan. Det här har hänt en gång förut och tursamt nog lagade den sig själv efter ett tag.

Igår ställde jag den igen. Den här gången satte jag en bomullstuss på en trägaffel för att lättare kunna hålla den mot väggen och föra runt minutvisaren. Och jaaa! Den går rätt nu.

Gav upp

Höll på som en galning, fast en strukturerad sådan, för att få bilden från datorn att visas på teven. Tänkte det kunde vara praktiskt när jag ibland ser på teveprogram i efterhand på tv-play. Och för att kunna visa bildspel på en stor skärm. Som jag höll på. Sladdarna var inget problem. Jag visste på ett ungefär hur jag skulle göra men fick inte till det. Fick upp själva bakgrundsbilden från datorn, men inget mer. Så jag gav upp.

Då testade jag med lilldatorn och då tog det ungefär 20 sekunder så var det klart. Bah! Den andra är väl för gammal och behöver nåt den inte har. Bättre bios eller nåt. Eller drivrutiner eller nåt. Sån't som är på min inkompetensnivå.

Så då vet jag vad nästa jobb blir. (oj, skrev nästan det förhatliga ordet "utmaning") Att göra ett nätverk mellan lilldatorn och gammeldatorn så jag kan hämta bilder. Jag har lyckats tidigare, med C:s dator men nu är det ett nytt operativssystem att lära igen, Windows 7. Och nån expert på det här området blir jag nog aldrig, jag får ligga i hårt för att komma någonvart.

Först - Sen - till sist

Först - Var jag riktigt duktig på jobbet, min kollega har semester några veckor så jag har hennes jobb också. Känner mig nöjd med det jag hinner med och det jag löser utan att kunna saker i detalj.

Sen - Var jag riktigt duktig igen och handlade, var på apoteket, köpte pyttesmå pajformar (så jag kan göra rabarberpaj till bara mig) och var in på stadsmissionen och köpte en liten låda. Tog en fika på deras uteplats också. Sen var jag in på världens bästa färghandel och köpte bl.a. en "vit polersvamp" inför nästa duvning med bardisken.

Till sist - Blev jag så svettig. Jag åkte hem och duschade och tänkte gå ut och njuta av solen på bänken. Men nu mår jag lite illa så det blir inget av med det. Det är ytterst sällan jag är vare sig förkyld eller sjuk på några andra sätt än mina kroniska så det känns ovant. Men det går väl över om en stund. (tyck inte synd om mig!)

Men åh!

En så underbar försommarkväll! Har burit min jacka i handen hela kvällen, det var alls inte nödvändigt att ha den på.

Har varit på picnic i Hagaparken med delar av kören. Vägen dit kantades av grönt i alla dess nyanser och av väldoft, jag tror jag kände doften av hägg. Vi åt medhavd sallad och somliga drack vin och sjöng tillsammans gjorde vi allihop. En så härlig kväll!

Äntligen

Jag är lite kass på planering ibland. Jag vill "känna hur det känns" innan jag bestämmer mig. Det i sin tur innebär att jag några söndagar har ringt svärmor för att föreslå en promenad. Men ingen av gångerna har hon varit hemma. Men idag var hon det! Så jag hämtade henne och vi tog en sväng i Bergianska trädgården. Väldigt trevligt, jag tycker verkligen om henne. Men hon börjar bli lite ostadig på benen så jag bad att få gå ytterst när vi gick utefter en brant mot vattnet. Trots allt är hon 85 år. Oj, så gammalt det lät. Det är hon inte. Det är hon verkligen inte! Det var roligt att gå med någon annan som är intresserad av växter, det blir mycket prat. Och hon är så öppen, det går att prata om vad som helst med henne. Och så har hon så mjuka och lena händer.

Somliga ord

Jag har svårt för vissa ord.

Myyys, ger mig kräkreflexer och det beror inte på att det skulle symbolisiera något jag inte har som singel. Nä, det känns som en påtvungen företeelse, något "alla" välartade människor ska ha på fredagen. Instiftat av en reklamkampanj. Blä.

Gillar't har börjat dyka upp på senaste tid som en sorts skriftvariant av talspråket. Det har jag i princip inget emot men den här varianten känns krystad. Jag drar själv aldrig ihop orden gillar och det, det kanske är därför det känns så konstruerat.

Svin, som förstärkningsord tycker jag inte heller om. Svingott, svinbra. Nä, det låter inge vidare. Skitbra är inte heller okej, men där har nog vanan av ett långvarit brukande gjort att kanterna har rundats av och jag reagerar inte lika mycket.

Fina. Fina du, fina ungarna, fina det ena och det andra. Ett normalt använt helt okej ord, men nu när det gått mode i att använda det så blir det för mycket. Alla andra synonymer tycks bortblåsta och uttrycket blir fattigt och fantasilöst.

Skiftande dag

Från att tvätta håret till att sitta med kaffekoppen på balkongen. Från att städa badrummet till att ta fram bästa sherryglasen med guldkant. Från att duka till att laga mat. Och så kom de då, min barndomskamrat B och hennes syrra. Vad hade jag egentligen oroat mig för? De är så positiva båda två, så glada att träffa mig och jag dem.

Jag lagade enkel mat men det var gott, alltihop. Först bresaola med lagrad parmesan, rostade pinjekärnor (ja, kärnor, inte nötter!) basilika och god olivolja. Tar cirka tre minuter att göra. Sen hade jag köttfärs med chili/paprika creme fraiche som man lägger på en tortilla, rullar ihop och skär tjocka skivor av som man ställer på högkant i en form. Västerbottenost ovanpå och gratinera en stund. Till det en sallad med en massa gott i. Och till avslutning mina favoritbär (de där med goji, havtorn osv) och kesella vanilj. Smarrigt va? Och lättlagat och gick att förbereda, vilket jag gillar. Jag känner mig stressad om jag både ska laga mat och umgås, en del är bra på det men inte jag.

Sen gav vi oss iväg för att se Compagnie Käfig på Dansens hus. Det var bra.
Och så var det önskemål om att få se bardisken, här är den.

Förälskad

Sakta låter jag fingertopparna nudda. Försiktigt låter jag dem vandra över områden, än mjuka, än lite sträva. Jag böjer ut fingrarna och handflatan följer den mjuka rundningen som precis fyller min hand. En doft stiger upp i mina näsborrar och jag drar in den med välbehag. Jag blundar, ler lite för mig själv och öppnar sakta ögonen igen. Huden känns varm, blodet pulserar och jag njuter. Njuter över det som varit och njuter över det som komma ska. Njuter av känslan jag har precis i detta ögonblick. Jag är glad över mitt nyslipade bord.

Nålsöga

Om det tar längre tid att trä tråden på nålen än det tar att sy i knappen, är det då man ska börja använda en nålpåträdare?

Slipat

Fick ett ryck. Tog fram slipmaskinen och satte igång att slipa bardisken som jag har mellan köket och vardagsrummet. Min normala matplats alltså. Det är en jättefin stavlimmad, elipsformad bokskiva men ack så ful. Ungefär halva hade någon gammal lack och resten som var obehandlad var gråaktig. Slipmaskinen gav jag upp efter en stund, slippappret kleggade igen hela tiden. Så jag har handslipat den. I ungefär två timmar. Nu har jag lagt på nån särskild sorts olja och om en stund borde jag polera den med "vit polersvamp", vad det nu är. Så just det momentet får jag hoppa över. Sen ska den härda i 24 timmar. Det ser redan suveränt snyggt ut!

Veckovill

En onsdag som är som en fredag och en torsdag som blir som en söndag. För jag är ledig imorrn men jobbar på fredag och då måste det väl bli så? Hade ingen aning om att det var helg, ibland är jag hopplöst okunnig. Men blev varse det vid lunchen idag. Jo, jag har väl vetat men liksom glömt bort det.

Sen funderar jag på om man kan bli referensgivare, som yrke? Hade lovat en fd kollega att vara en sån och det var så roligt! Tänk att få rabbla upp allt positivt man kan komma på om en person och på frågan om förbättringspotential svara; jag kan inte komma på något. Det var en trevlig person som ringde och jag blev glad själv över att få vara positiv. Så mycket är så självklart negativt runt mig på jobbet att det där blev en riktig kick. Att hon, som jag pratade om, gick vidare till intervju var grädde på moset.

Nä, nu ska jag leta lite efter Matilda, född 1850 i Strängnäs. Kan hon vara syster med min morfarfar eller är hon mamma? Det skiljer 19 år så det är hugget som stucket. Jag dök på henne av en slump och eftersom efternamnet är ovanligt så borde de vara släkt.

Bänknötare

En av mina vänner har skrivit en episod om mig. Om hur jag tar en promenad och sätter mig på en bänk och träffar en mycket trevlig man. Den var rolig att läsa för hon hade fångat mig på pricken och så kändes det lite grann som en sannsaga. Eftersom det var någon annan som skrivit. Dock fick den lite följder. Numera ler jag för mig själv när jag sätter mig på en bänk.

Idag, min slutatidigtdag, med det strålande solsken och hyfsade värme som var så blev det en bänkdag. Först hade jag tänkt köpa en latte på Statoil men jag luftade däcken istället. Sen tog jag min bok och satte mig i lä på en bänk som är vid ett löparspår. Inte för spanet skull utan för att den är på vägen hem, det är grönt och fint och perfekt solläge. Där satt en man och jag frågade lite skämtsamt (som jag själv av någon anledning ofta tycker att jag är...) om det var okej att jag satte mig där fast jag inte sprungit. Han hade nämligen löparkläder på sig. Och såklart fick jag det. Vi pratade bara lite, han tystnade när jag tog upp min bok. Sen frågade han var klockan var och drog iväg. Efter en halvtimme var han tillbaka igen och satte sig på samma plats. Och hela tiden log jag för mig själv, med tanke på berättelsen. Men tyvärr, det blev inget djupsinnigt samtal och han gav mig ingen lapp med sitt telefonnummer på. Men trevlig hade jag ändå, och soligt!

Sen har energirycket som drabbade mig i helgen inte avklingat. Det känns också bra. Det var länge sen det var sån ordning och städat i det här huset, kan jag säga. Fusktvättade fönstren också. (fusktvätta=bara tvätta utsidan) Strykbrädan står bakom ryggen på mig, får se om jag tar resten också. Men jag måste släktforska lite också. Och läsa era bloggar.

Sång idag med

Syrrans kör hade sin avslutning idag så det blev lite sjungande idag med. Men nästa måndag vete håken vad jag ska göra. Sjunga för mig själv kanske. Eller duscha.

Min grannpojk har grava problem med duvorna. De har bestämt sig för att de ska bygga bo på hans balkong. På dagen när han jobbar så bär de dit pinnar. Han kommer hem, kastar bort dem och bygger alla möjliga och omöjliga sorters hinder för dem. Men nästa dag har de hittat en ny hörna att lägga nya pinnar i. Träffade honom lite snabbt vid hissen och nu har han printat ut och klistat upp en bild av en hök på fönstret!

På lördag ska jag gå på Dansens hus med min bästis B och hennes syrra. Fick ett infall och sa till dem att komma hit och äta innan. Så nu måste jag hitta på någon mat att laga som inte bara är hyfsat lättlagad och går att förbereda ganska mycket utan den ska vara god också! Prestationsångest? Ja. Förslag? Jatack.

En väntad och två oväntade

Så var då konsertdagen kommen. Det är alltid lite spännande, ska låtarna sitta, ska vi komma ihåg pausen i andra refrängen, kommer vi komma upp till den där höga tonen. Klockan 12 började repet och det gick bra, både med Eric Gadd och Victoria Tolstoy och med oss själva. Vi tränade på att ställa upp oss på scen också, vi är ju två olika grupper och denna gång hade vi "varsin" konsert.

När vi står där, strax innan vi ska ha en paus innan vår föreställning så kommer en av de anställda på Berwaldhallen in för att berätta om lite praktikaliteter, var vi ska hänga kapporna och så. Men innan dess ska hon läsa ett "något kryptiskt meddelande". Hon säger: Maj Korner, när konserten är slut väntar Singelmamman och Nilla på dig i foajén! Jag stod som fallen från skyarna. Vad sa hon? Maj Korner? Det är ju jag! Singelmamman och Nilla?? Jag hörde absolut inget mer efter det, inte ens var de skulle vänta. Och var vi skulle hänga kapporna hade jag ingen aning om. Försökte lite diskret fråga de andra vad hon sagt men ingen visste. Så jag gick till biljettkassan och frågade. Haha, de tyckte nog allt att det var lite märkligt det hela. Särskilt namnet Singelmamman lät ju lustigt.

Så sjöng vi så det stod härliga till, i nästan två timmar. Svetten lackade, fötterna blev en storlek större men rösten höll. Så himla roligt! Och så extra roligt att veta att någonstans satt två bloggkompisar och lyssnade. Tänkte nästan göra en kupp när vi sjöng Sköna Maj och räcka upp händerna när vi sjöng "Maj" för att de skulle veta vem som var jag.

Så gick jag ut i foajén och där står de, med två stora gula lappar som det stod Maj Korner på.

Galningar! Och så himlans jätteroligt! Vi stod och pratade en lång stund och sedan promenerade vi Strandvägen in mot stan.

Jag tror jag log hela vägen hem.

Full rulle

Äntligen kom den där dan. Den där dan med fullt energipåslag, utan uppehåll och full rulle.

Somnade tidigt igår och vaknade tidigt idag. Väntade på att syrran skulle ringa och säga att hon var på väg till mig för att hämta katterna. I den väntan tog jag tag i min pappers&räkningsbunt. Jag ska inte tala om hur gammal den är för då skäms jag. Men nu gjorde jag det. Sorterade saker som jag behöver ha koll på för sig och annat för sig. Dammade lådan. Städade hela skrivbordet. Plockade både här och där. Tvättade ett antal maskiner. Så kom syrran och vi fikade och pratade. Hon hade köpt present till mig för att jag kattvaktat.

När hon gått dammsög jag. Att dammsuga bort katthåren på Cs säng tog en kvart, bara det. Dammsög överallt. Torkade golv. Överallt. Svetten tillrade nedför pannan och längs hårfästet.

Lagade en fjärilskotlett och rostade rotsaker. Städade toan. Tvättade håret. Så först nu har jag satt mig ner. Känner mig osannolikt nöjd. Åh, så nöjd jag är!

Skalpotatis

När jag var liten hade vi alltid skalpotatis. Alltså potatis kokt med skalet på som man fick skala själv vid matbordet och lägga skalen på en skaltallrik. Det fortsatte jag med när jag bodde själv också. Sen träffade jag J och han var van vid färdigskalad potatis och så bytte jag till det. Utom under en period när jag tyckte att C skulle lära sig att skala. Hon tyckte att jag var jättejobbig och knäpp men jag sa att tänk på hur det skulle kännas om du är hemma på middag hos din kille och det serveras skalpotatis och du sitter där som ett fån. Så hon skalade på.

Igår såg jag en dokumentär som handlade om en ensam man som bodde i en stuga och hur hans liv var. En för övrigt helt underbar film. Han skalade sin potatis vid bordet med stor vana och skicklighet.

Idag kokade jag potatis med skalet på. Men jag hade glömt hur varmt det är på tummen när man skalar.

Nu kom jag på

Nu kom jag på varför jag inte gillar att åka kommunalt. Eftersom jag lämnade bilen på verkstad i morse så skulle jag ta tunnelbanan till jobbet. Jag tog fel tåg. Ingen annans fel än mitt eget. Gjorde om resrutten i huvudet och tog en buss sista biten istället. Fick vänta. Bussen var proppfull. Dödsvarm. Ståplats. Busschaufför som gasar som f-n i femtio meter och sen ställer sig på bromsen. Inte skönt alls. Men en ung väluppfostrad tjej frågade om jag ville sitta. Och det ville jag och tackade så väldigt mycket. Och så tog det femtio minuter till jobbet istället för en kvart. Hemvägen var ungefär densamma fast tvärtom och minus mycket folk. Men däremot försenad buss och en busschafför som höll på att glömma att stanna där vi skulle gå på.

Full rulle på jobbet, väldigt full faktiskt. Sådär att man blir förvånad när det redan är lunch. Men det trivs jag med. Dock fasar jag lite för när min kollega ska ha semester i tre veckor om ett tag. Det kommer helt klart bli omöjligt att göra både hennes och mitt jobb på min deltid. Men jag får väl prioritera.

Hur är det på era jobb om ni har ett stormöte sent på dagen med efterföljade mingel. Gör ni det på betald tid eller fritid?

Olika dagar

Igår när jag tog en promenad från tunnelbanan till genrepet med kören såg jag ett vackert hus. För att inte vara i vägen när jag stannade och lutade huvud bakåt för att titta upp på det så tog jag ett steg mot en stängd dörr. Och ett till. Då surrade det till och dörren öppnades automatiskt.

Idag tog jag en promenad förbi och genom kyrkogården och förbi och genom ett kolonilotts- område. Då fick jag öppna många grindar, med handtag, med haspar och med klykor.

Igår kände jag doften av tjära, av nymålat och av avgaser.
Idag doftade det mylla, påskliljor och gräs.

Igår sjöng jag timvis.
Idag har jag använt rösten att prata med.

Dagar är olika. Olika är dagarna.

Tur man inte är katt

Men vad är det för liv de för egentligen? Verkar hur tråkigt som helst. De sover 90% av dygnet. De resterande 10% går åt till att äta och skita. Sen verkar de lite korkade också. Bara för att jag kommer hem betyder det inte att det är matdags, matdags är det på kvällen. Eller går de omkring och är hungriga hela tiden? För övrigt har jag ett bekymmer angående morgondagen. Jag ska på generalrepetion med kören och kommer inte komma hem förrän vid 22tiden. Ska jag ge dem lite mat på morgonen då, så de klarar sig tills jag kommer hem?

Hittills har de skitit på golvet två gånger och kräkts på golvet två gånger. Det ska fan ha katt. Eller vara.

Tog en promenad i Hagaparken i solskenet idag. Kände mig väldigt duktig. Nästa gång ska jag gå upp på det där lilla konstgjorda "berget" bredvid. Det är inte högt, 63 meter eller något. Det är gjort av rivningsmassorna från gamla Klarakvarteren så jag kanske känner historiens vingslag och hör ljudet av tryckpressar när jag går där. Fast förmodligen kommer jag mest känna mina egna hjärtslag och höra mina andetag.

Och så har jag hittat Claes Albert Andersson, född 1850. Min mormorfarfar.

Fast igen

Sent igår satt jag och kollade lite på Riksarkivet, online. Och rätt som det var hade jag skaffat mig ett tremånadersabonnemang där. Vet inte riktigt hur det gick till! Så nu är jag lite fast i släktforskandet igen, känner jag. Dessvärre fanns inte Östra Vingåker som skannade dokument och eftersom jag denna gång tänkt följa mormors linje så var det lite synd. Men jag kommer nog få tiden att gå ändå, inga problem.

Har sagt godnatt till C nu på morgonen, vi pratade en stund på Skype tills det var sovdags för henne. Hon är så glad att hon hittat ett fotbollslag att spela med. Western Springs reservlag.

Nio grader ute och sol. Då måste man gå ut va?

Förstamajtåg

Inga förstamajtåg har jag sett. Det var ont om dem när jag tog en promenad förut. Men jag såg människor som spelade boule, ungar som spelade fotboll, folk som sprang, gick och cyklade. Och bangolfbanan hade öppnat.

Jag måste hitta mig en superbra väska. Som det är nu så får jag välja om jag vill ha bok eller kamera med mig. För boken får inte plats i kameraväskan och kameran inte i handväskan. Och jag vill inte bära två väskor. Visserligen har jag en svart Kånken som skulle räcka men då känns det som jag är på långväga utflykt eller på rymmen.

Vet ni vad som är 3 meter långt och luktar hembränt, förresten?

Första dagen i maj

Då var ännu en helgkväll över, skönt. Och märkligt nog känns det som en långhelg även fast jag jobbade lika länge som vanligt i går. Känner mig lite pigg faktiskt. Hoppas det håller i sig.

Gjorde fläskfilé med örtfyllning och klyftpotatis till middag. Till förrätt bresaola med rostade pinjenötter, lagrad parmesan och olivolja. Och till efterrätt min favoritbärblandning med kesella med jordgubb-limesmak. Riktigt smarrigt alltihop.

Sen hade jag lektion i facebook med syrran och vi kollade även lite på mitt släktforsknings- program. Vi har nämligen en plan att åka till några av våra anfäders boställen i sommar.

Katterna är snälla. Ligger mest och stirrar. Den svarta ligger precis bakom datorn och framför högtalarna.