Jag fattar inte vad jag hamnat i för status. Det känns som att det inte är någon vits med någonting längre. Bortkastat. Meningslöst.
Jag gör ingenting. Fråga mig inte hur länge sen det är jag dammsög. Och jag som alltid brukar hitta på saker att göra, har inte gjort något. Jag kommer liksom inte iväg. Jag tänker att jag ska men sen fastnar det.
Jag kan se mig i spegeln och undra varför jag ens bryr mig. Varför jag målar mina ögonfransar och sätter på mig kläder som ser hyfsade ut. Väljer örhängen. För vem? För vad? Varför?
Det är ingen idé. Det är kört. Jag väntar på döden. Ingen behöver mig. Få bryr sig. Det finns ingen ljusning, det finns bara mer smärta, sämre utsikter, tråkigare liv. Allt är en nedåtgående spiral.
Jag blir sittande här. Framför datorn. Ett imaginärt liv, om än väldigt givande ibland. För om jag sitter här så märks inga av mina tillkortakommanden. Jag är nog en rätt patetisk figur.
Det finns saker jag vill. Men jag gör dem inte. Det fanns saker jag hoppades på. Men de är grusade. Jag känner mig som en skugga idag.
Jag gör ingenting. Fråga mig inte hur länge sen det är jag dammsög. Och jag som alltid brukar hitta på saker att göra, har inte gjort något. Jag kommer liksom inte iväg. Jag tänker att jag ska men sen fastnar det.
Jag kan se mig i spegeln och undra varför jag ens bryr mig. Varför jag målar mina ögonfransar och sätter på mig kläder som ser hyfsade ut. Väljer örhängen. För vem? För vad? Varför?
Det är ingen idé. Det är kört. Jag väntar på döden. Ingen behöver mig. Få bryr sig. Det finns ingen ljusning, det finns bara mer smärta, sämre utsikter, tråkigare liv. Allt är en nedåtgående spiral.
Jag blir sittande här. Framför datorn. Ett imaginärt liv, om än väldigt givande ibland. För om jag sitter här så märks inga av mina tillkortakommanden. Jag är nog en rätt patetisk figur.
Det finns saker jag vill. Men jag gör dem inte. Det fanns saker jag hoppades på. Men de är grusade. Jag känner mig som en skugga idag.
Snälla, rara lilla du. Du gör allt det där för din egen skull och för alla omkring dig! Jag vet hur du känner, för jag har varit där många gånger. Du är inte patetisk på en fläck, inte mer än nån annan av oss. Du behöver göra nåt nytt med nya människor, bli uppskattad och förstå att du är värdefull! Kramar i massor!
SvaraRaderaFru Venus sa det så klokt! Och ja, jag är också där i den känslan. Alldeles för ofta, tyvärr. Men du behövs visst. Men det är svårt att se det ibland. Skickar en kram!
SvaraRaderaDet är jobbigt när man mår som du gör nu, jag vet för jag har varit där. Vad är det du vill göra? Kanske kan du skriva en lista på saker du vill göra, och sen boka in något av det en lämplig dag. Ett första steg mot något. Jag tror på dig, här kommer en STOR kram från mig.
SvaraRaderaTyvärr har jag ingen lösning på den där känslan. Hittar du nån får du gärna vidarebefodra det till mig. Kanske har du drabbats av en inför-hösten depression. Förklarar ju lite av det där ångestinlägget du skrev.
SvaraRaderaNu blev jag än mer övertygad om att det ska till en kram i verkliga livet. Kanske kaffe någonstans där de serverar gott sådant.
SvaraRaderaTänkte bara titta in och fråga hur du mår idag? Och skicka en kram. Säger som Trollet, kanske en fika någonstans? Kräver lite planering men allt går att ordna.
SvaraRaderaNi är så himla gulliga. Faktiskt så betyder medkänsla mycket, det lindrar.
SvaraRaderaDet där med lista tror jag på. Jag lever så mållöst och allt jag ska göra kan lika gärna vänta. För mig är det jättebra att ha gäster tex. för då får jag en farlig fart. Då blir det en mening med att dammsuga.
Och jag mår bättre idag. Har satt på en maskin tvätt och städat inuti mikron. Wohoo.
Och det där med fika får vi diskutera någon dag. :-)