Fredag. Fredag den första arbetsveckan efter semestern. Ibland kan jag sakna mina fredagar förr i världen. När jag, efter vissa middagsförberedelser, satt i min trivsamma trädgård med min bok och en drink och väntade på att mitt bättre jag skulle göra andra hälften av middagen. Grannarna passerade förbi, hejade, pratade, kommenterade. Jag satt där, svarade, log, trivdes, läste och sippade.
Nu bor jag i lägenhet och på min balkong växer det visserligen och doftar. Men det är tyst, jättetyst, förutom biltrafiken.
Då blandar jag min drink i en flaska, tar min bok och går tvärs över vägen och sätter mig på Bänken. Jag kan ju inte gärna vandra gatan ner med ett glas klirrande med isbitar och sugrör.
Där satt jag idag med huvudet i skugga och benen i sol och läste en lång stund. När jag gick därifrån mötte jag mannen som en gång med barnens hjälp bar tillbaks bänken när den var försvunnen. Vi pratade som om vi kände varandra trots att vi aldrig mötts förut. Men han trodde nog det för han blev förvånad när jag sa att jag bodde "på andra sidan vägen".
Så gick jag hem, blandade mig en sallad, öppnade en flaska rosévin och fredagskvällen är här.
Låter som en ljuvlig fredagsafton.
SvaraRaderaDu lever ett liv som är värt något. Ta hand om det!
SvaraRaderaVilken skön fredag.
SvaraRaderaBra där! Om inte världen kommer till en får man komma till världen! Trevlig helg!
SvaraRaderaFör min del låter det lite ensamt men en fredag bättre än ingen fredag slls
SvaraRaderaIbland är ensamhet bättre än en galen tvåsamhet. Ibland är ensamhet självvald och ljuvlig.
SvaraRaderaMen jag tolkar inte inlägget som att det är självvalt utan mer som att göra det bästa av det som är.
SvaraRaderaJag tycker absolut att du kan "vandra gatan ner med ett glas klirrande med isbitar och sugrör."
SvaraRaderaJag tror det skulle se coolt ut.