tisdag 13 april 2010

Min tandläkare

Ingen är som hon. Jag tycker verkligen jättemycket om henne. Hon bryr sig om hela mig och är väldigt inkännande och blir på något sätt en katalysator. För annat än tänder alltså. För när hon frågar något och jag svarar så hör jag hur jag redan har formulerat ett beslut inuti mig, fast jag inte visste det. Bara för att ingen frågat förut och för att jag inte sagt tanken högt.

Men den här gången blev jag lite bekymrad över hur hon mår. Hon skulle vara ledig några veckor fick jag reda på av sköterskan när jag ändrade tid. Och jag frågade om hon skulle ha semester men hon svarade nej. Lite senare frågade jag vad hon skulle göra när hon var ledig och då sa hon att hon skulle opereras men att det blivit uppskjutet. Hon sa inte för vad och jag kände att hon inte ville berätta så jag frågade inte. Hon fick anstränga sig för att återfå vanligt tonläge. Så jag kunde inte ge tillbaka något av all den omtanke hon ger mig. Men jag kramade henne innan jag gick.

Och nu står en nötkaka i ugnen. Med 100g hasselnötter... Dock såg smeten väldigt, väldigt lös ut så jag vete sjutton hur resultatet kommer bli. Men man kan alltid äta den med sked.

3 kommentarer:

  1. Har precis tagit en bit, den VAR god!

    SvaraRadera
  2. Det kan kännas svårt när man inte kan återgälda den värme och omtanke man får från någon. Men jag tror att hon kände det även om du inte kunde stötta med ord. Nötkaka låter så gott både med eller utan sked. Kram

    SvaraRadera