torsdag 26 augusti 2010

Giv mig styrka!

Jag är en social person som trivs bra i grupper och som inte har något emot att märkas. Så länge jag känner mig bekväm i gruppen och bekväm med kroppen. Inga problem alls.

Det jag har svårt för är att möta nya människor för första gången och jag ogillar att bli sedd där jag kan känna många okändas blickar på mig. I de sammanhangen kan jag kan hålla mig från att gå på toaletten rätt länge om det innebär att jag måste gå över en yta där jag syns. Eller så går jag en omväg. 

Om jag suttit ner, och kanske småflirtat med någon, så tycker jag det är jätteobehagligt att resa mig och gå någonstans, då ser de ju hur jag ser ut. För det är där skon klämmer, jag vill inte att folk ska se mitt "fula" yttre, min böjda rygg. Och jag vet att de finns människor som knappt lägger märke till det, men det hjälps inte, de är nog bara snälla och säger så.

Så nu har jag fått mitt livs utmaning.
Jag trodde vi skulle stå på läktaren och sjunga. Det ska vi inte.
Vi ska in på plan. Snabbt. Och inte nog med det, vi ska sparka/kasta ut bollar till publiken också.

Hjälp. Hjälp! Vad har jag gett mig in på? Giv mig styrka!


Men jag ska göra det, jag ska!

11 kommentarer:

  1. Här kommer styrkekramar:
    kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram

    SvaraRadera
  2. Här kommer styrka från Farstalaget!

    SvaraRadera
  3. Vi människor är inte så olika trots allt.
    Det kommer att gå så bra, är helt övertygad om det.
    Ska ni ha kjol, klänning eller byxor?
    (kom att tänka på ditt inlägg om den där dagen på jobbet utan... hi).
    Jag hejar på dig!

    /Marie

    SvaraRadera
  4. Klart du ska göra det. Finns inte en uns tvekan. Skickar över så mkt styrka jag kan lyckas skrapa ihop här

    SvaraRadera
  5. Jag suger i mig allt, som en svamp!

    Vi ska ha mörkblå jeans eller svarta byxor och så får vi låna en Svenska Spel-tröja så alla är lika.

    SvaraRadera
  6. Hahahahahaha, sparka bollar, helt underbart ju. Heja Maj!

    SvaraRadera
  7. Det blir en kul utmaning som du ju nu bestämt dig för att genomföra. Jag är säker på att du kommer att klara det med glans - och gå ut därifrån som den största segraren! Heja!

    SvaraRadera
  8. Mera styrk kommer här. Som det lilla blå tåget sa i sagan: Jag tro jag kan, jag tror jag kan...

    SvaraRadera
  9. Tack allihop! Jag ska tänka på er när jag "springer" in!

    SvaraRadera
  10. Ofta är det ju så att när man väl gör det där som man vill, men hindras att göra för att man är rädd, så känns det helt okej. Bara sådär.
    Här är jag, liksom. Varken mer eller mindre.

    SvaraRadera
  11. Visst är det så, Nilla. Och jag ska påminna dig om det senare i veckan! :-p

    SvaraRadera