Jag är på väg in i en ond cirkel. Kroppsligt ond cirkel. Har ingen vattengympa på sommaren och tränar alltså bara två gånger i veckan. Har dessutom slarvat med konditionsträningen. Skälet till det är att jag så lätt tar till mig när någon säger "man måste träna minst 20 minuter för att det ska vara någon idé", istället för att lyssna på dem som säger "lite är bättre än inget". Jag är bekväm och väljer lättaste utvägen.
Det här sammantaget gör att jag har ondare i ryggen och ondare i ryggen betyder böjdare i ryggen. Och böjdare i ryggen gör att jag får ont i benen. Och därför håller jag mig mer stilla, väljer att sitta framför datorn för då gör inget ont, och jag märker inte att jag är böjd. Och ju mer jag sitter där desto mindre har jag lust att göra saker där jag märks. Vara bland folk. Handla. Röra mig.
Jag måste ta mig ur cirkeln. Göra en öppning. Peta hål. Jag ska.
Det här sammantaget gör att jag har ondare i ryggen och ondare i ryggen betyder böjdare i ryggen. Och böjdare i ryggen gör att jag får ont i benen. Och därför håller jag mig mer stilla, väljer att sitta framför datorn för då gör inget ont, och jag märker inte att jag är böjd. Och ju mer jag sitter där desto mindre har jag lust att göra saker där jag märks. Vara bland folk. Handla. Röra mig.
Jag måste ta mig ur cirkeln. Göra en öppning. Peta hål. Jag ska.
Jag med! Ska, ska, ska banne mig! I morgon är det jag som promenerar istället för att sitta kvar på t-banan och läsa. Heja Maj!
SvaraRaderaJag måste fråga ang inlägget innan jag svarar korrekt för jag tolkar kanske dina ord fel. Det där med att du får mindre lust att göra saker där du märks. Är det rent fysiskt att du inte vill röra dig eller är det att du känner dig mer och mer associal? Jag tolkar det mer som det sistnämnda.
SvaraRaderaOnt i ryggen är ingen höjdare. Jag boxas i vanliga fall en gång i veckan och min rygg och hela jag förresten mår otroligt mycket bättre av det. Den slutade i maj. Så nu har jag varit orörlig tills för nån vecka sedan. Då blev jag kompis med en crosstrainer, några hantlar och en boxboll. Fantastiskt skönt. Tänkte börja springa. Nu när jag läste det här bestämde jag mej. Jag ska mäta upp en tur ikväll och imorgon bitti ska jag gå upp och springa.
SvaraRaderaSingelmamman: Få höra nu, gjorde du det?
SvaraRaderaMea: Du har rätt i din tolkning. Jag vill inte synas, vill inte vara bland folk, vill inte bli tittad på. Det enda som kan hjälpa är att ha hatt. Då kan jag inför mig själv låtsas att de kollar på mig för att jag är så tuff i den.
Tandis: Såg att du hade gjort det. Bra jobbat!
Hej Maj
SvaraRaderaVad är det som gör att du nu för tiden smyger så tyst inne hos mej?
Men om jag läser det som du svarar även till andra så kanske jag inte behövt ställa den frågan. Men förresten, det är alltid bättre med ett Majsvar än en trolltolkning.
SvaraRaderaNu är det lite lättare att kommentera inlägget när jag vet att min tolkning var rätt. Anledningen till att jag tolkade inlägget på det sättet och inte som ett träningsinlägg är att jag själv är precis likadan. Med den skillnaden att jag använder keps istället för hatt. Å andra sidan är det bara olika versioner av huvudbonader. Syftet är ju detsamma.
SvaraRaderaJu mer associal man är desto mer associal blir man. Tyvärr måste jag nog säga. En massa undvikande, smygande, ursäkter. Det hittas på ursäkter för att slippa åka till stan, föräldramöten undviks genom att plötsligt känna sig lite småkrasslig. Allt skjuts upp på morgondagen. Till slut har man skjutit upp så mycket att man står där med allt på en gång vilket gör att man mår ännu värre.
Jag tror inte det hjäper med endast fysisk träning, men kanske i samband med inre träning.
Mea: Jag tror vi är lite lika på en del punkter. Iaf känner jag igen mig själv i en del saker du skriver. Men när det gäller att gömma mig är det bara det yttre som som gör att mitt inre vägrar. Mår jag hyfsat fysiskt så är jag social, då hittar jag inte på ursäkter åt mig själv som gör att jag slipper. Förutom min vanliga slöhet då.
SvaraRaderaTandis: Jo, jag vet att jag varit lite tyst hos dig. Jag har nog bara avvaktat lite, inte känt att jag haft något att tillföra precis just nu. Det ger sig.
Anledningen till att jag frågade var för att jag saknar dem, dina kommentarer. De är speciella, de får mej att tänka till. Jag gillar dem helt enkelt och jag saknar dej. Men det ger sej som du skriver. Det vill bli bra.
SvaraRadera