torsdag 30 juli 2009

Mer dofter

Har tänkt lite mer på det där med dofter idag.

För det första är det svårt att välja ord. Doft eller lukt? Doft för mig är godare än lukt. En blomma kan förvisso både dofta och lukta gott men jag skulle aldrig säga att det doftar brandrök. Sen kan det stinka också, men då är vi förbi det behagliga.

Alla har vi vår egna kroppsdoft och vi lär ju omedvetet dras till vissa personers doft. När min dotter var liten var det en tröst för henne att lukta på min arm när hon var ledsen och inte ville sova. Och hur många barn har inte ett gosedjur eller trasa som inte får tvättas för att lukten försvinner då?

Det beror säkert på vad man äter också, hur man luktar. Har man ätit mycket vitlök så kan det kännas som det kommer ur porerna. På jobbet har vi några asiater, deras lukt är väldigt annorlunda än vår.

De som tillverkar duschkräm är rätt smarta. Först lanserar de duschkrämen och låter den bli känd. Sen kommer de med en deo med exakt samma doft. Jädrars vad nyduschad jag tycker jag luktar när jag använder den!

Dofter är minnesbärare av rang. Ett rakvatten kan få mig att blunda och bli mentalt kastad in i en helt annan situation. Lukten från ett tryckeri påminner mig om medicinen som mamma fick lov att pensla i min mun när den var full med blåsor. Lukten av åska som fyller mig med spänning.

Har du någon doft som betyder något särskilt för dig?

7 kommentarer:

  1. Jag älskar dofter.
    En ny skinnväska, färsk timjan, en nyplockad transparent blanche t ex kan nästan golva mig.
    Den mest magiska dock; doften av ett alldeles nyfött barn. Kanske luktar de olika beroende på vems mage de legat i men mina tre har haft samma lukt. Jag får antagligen aldrig mer uppleva den då den hör till de nyblivna föräldrarna och försvinner innan första dygnet kommit till ända, men jag minns den!

    SvaraRadera
  2. Bebisdoften minns jag med, särskilt på huvudet. Kanske för att jag sniffade mest där. Undrar om det är något stenåldersbeteende, att vi ska känna igen vår avkomma med hjälp av lukten fast vi numera inte utnyttjar det.

    SvaraRadera
  3. Doften av våt, nyregnad asfalt får mig på gott humör. Det påminner mig om glada dagar i ungdomen. Tror jag. Doften gör mig hur som helst glad.

    SvaraRadera
  4. Bebis luktar ljuvligt men jag gillar salta hårfästen på sommarungar som badat och lekt hela dan. Blöt sommarasfalt är också ljuvligt. Att gå förbi en syrendunge på våren tycker jag om. Doften av salt hav och varma klippor. Eller jordgubbar. Lakan som torkat ute.

    Sen har jag problem med människor som dricker alkohol ofta. Liksom vitlök går det ut i porerna och det är faktiskt mer huden än andedräkten som luktar. En väldigt speciell doft. Svår att förklara om den inte upplevts. Egentligen inte superäcklig om det inte hade varit för att det är så mycket annat negativt förknippat med doften.

    Apropå dofter Maj, när stänger Hötorgsförsäljningen på fredagar?

    SvaraRadera
  5. Uh, har ingen aning faktiskt. Är sällan där sent. Ska vi gissa på 18? Inte kan de väl klappa igen tidigare? Ring Pub och fråga... :-)

    SvaraRadera
  6. Lukten, som jag kallar det, är från det jag var tre år, bakom vårt hus växte brännässlor och svarta vinbärsbuskar och varje gång jag känner den lukten så är jag tillbaks bakom vårt röda hus. Jag säger lukt om allt fast jag vet bättre att en del saker faktiskt doftar.

    SvaraRadera
  7. Ja, det har jag. Men, jag kan nog inte riktigt sätta fingret på det så här "taget ur luften" utan jag bara vet när doften kommer... Det finns ett antal olika dofter som liksom väcker starka minnen bara av en pust så där... Så häftigt hur man kan förflyttas genom tid och rum bara av en doft.

    SvaraRadera