Oföretagsam

Jag avskyr mig själv när jag kommer in i det här stadiet. Oföretagsamma stadiet. Tänker att jag ska göra en massa men gör inte ett dugg. Hittar på både möjliga och omöjliga ursäkter för att inte göra något. Vädret. Hur jag mår. Vad klockan är. Om affären verkligen har öppet. Om bussen går. Om jag orkar. Har inga ägg. Är det verkligen nödvändigt. Det är bättre att göra en dag när solen skiner. Det är för regnigt för att göra det. Har ingen bussremsa. Det är för långt bort.

Gör något totalt oviktigt istället, som att blogga, läsa dn.se för femtioelfte gången. Loggar in här och där i onödan. Läser några sidor i boken. Klär mig så småningom. Borstar håret efter mycket om och men. Kliar myggbett. Äter en tallrik fil. Går ut på balkongen. Går in igen. Bläddrar i en annan bok. Skickar sms. Går ut på balkongen. Hämtar posten. Smsar igen.

Och så låter jag bara tiden fly mig på ett obehagligt sätt. För jag kan minsann göra ingenting utan att det gör något ibland. Men i den här oföretagsamma sinnesstämmningen blir allt bara obra.

Uppryckning nu! Marsch pannkaka! Ge dig iväg! Gör nå't vettig! Seså!