torsdag 9 juli 2009

Inglisch vörsuss svidisch

Jag tycker om det svenska språket och tycker att man ska använda svenska ord när det finns sådana. Inte använda engelska uttryck i tid och otid och framförallt inte svenska till dem genom att böja dem på ett omöjligt sätt. Nu är jag fullt medveten om att jag gör det själv, särskilt på jobbet men jag försöker stå emot.

Efter en tid försvenskas ord och blir en del av språket och det är okej i de fall där det inte finns någon fullgod svensk synonym. Som tejp. Fast det ska stavas så och inte tape. Mejl har jag också accepterat, men inte mail. E-brev som väl är den svenska synonymen är lite för otymplig.

Något jag lagt märke till bland bloggar är svensk stavning av ett engelskt uttryck. I liten mängd funkar det men alltför talrik användning stör mitt läsande. Jag måste läsa bokstav för bokstav för att förstå vad det står. Likaså har jag svårt för texter skrivna med enbart gemener och har den sen inga skiljetecken så är det kört. Jag slutar läsa. Det blir absolut inget flyt i en sådan text, ögat finner aldrig en vilopunkt och hjärnan får anstränga sig för att pussla ihop meningarna. Versaler och punkter har en uppgift att fylla.

7 kommentarer:

  1. Vad tycker du om alla gula gubbar då? Eller det här med att uttrycka känslor och kroppsrörelser inom asterisker?

    När det gäller det andra, i min blogg, så har jag skrivit exakt hur det gick till. Förutom att jag klantade mej lite till igen. Men bara till Maj på Hörnan och det gör inget.

    SvaraRadera
  2. Här känner jag mig delaktig i språkvårdsdiskussionen då jag utövar en del av det som åsyftas. Jag vet inte direkt var jag ska sätta ribban när det gäller blogg men tror att för min del så är bloggen en salig blandning av det levande och tankarna som snurrar i min röriga hjärna. Eftersom läsarna inte kan se mitt minspel, gester och höra tonfall så försöker jag förstärka texten med dessa bubbelfnuttar,känslo-ord och felgrammatiska språk. Mitt val.
    Det jag håller med er fullt och fast är att om inte grundstommen i språket är korrekt, dvs kommatering, versaler osv finns, då tröttnar även jag.

    Oppsidaysi :) *ser finurlig ut* ja bah ville säga det serru Niiii

    SvaraRadera
  3. Som jag brukar säga till mina tonåringar; lär dig den svenska grammatiken korrekt och ha ett bra språk. Sen kan du börja "fuska" som Mofsis skriver här ovan.
    Ciao! und so vidare

    SvaraRadera
  4. Eftersom jag dagligen pratar engelska i mitt jobb rör jag mig mellan svenska och engelska lite som jag känner ibland. Engelska språket har ett större ordförråd och därmed rikare nyanser i språket. Ibland när jag har det "perfekta" ordet eller uttrycket på engelska, som det inte finns någon bra motsvarighet till i svenskan så blir det engelska.
    Självklart gör jag inte alltid det - i vissa sammanhang ska det svenska språket vara korrekt men i min blogg känner jag mig friare att leka med språket.
    Tycker också att "extrainfo" inom asterisker ibland har sin funktion. De kan lyfta en text.
    Men. Vi är olika, tycker om olika skrivstilar och det är bara att läsa det man tycker om och skita i resten =)
    Intressant diskussion du initierat här!

    SvaraRadera
  5. Jag är inne på ditt spår. Och ändå inte.

    Jag är lite av en stavningsfascist och har svårt att i längden, läsa text som är felstavad precis hela tiden. Jag får inte ut något av texten eftersom jag retar mig på felstavningarna. Jag vet att det kan tyckas lite småaktigt mot den som faktiskt lider av ett sådant handikapp, men jag bara säger som jag känner.

    När det gäller blandningen av språk så tycker jag som nilla att ibland finns det uttryck som bara gör sig på engelska - som bara uttrycker precis det jag vill ha uttryckt. Och som Mofsitofsi säger: Eftersom minspel och annat är svårt att få fram i skriven text, kan känslo-ord och annat göra texten mer intressant och skribenten mer levande.

    Och just i bloggandet så tycker jag ibland att det snarare kan vara en krydda om man blandar lite. Inte för mycket så att det blir rörigt, men lite nu och då - i rätt sammanhang. Absolut.

    Men, det där otyget med inga punkter och inga stora bokstäver som ju var lite "inne" ett tag - är nog det värsta. Jag är precis som du - jag klarar inte av en sådan text, utan lägger ner det direkt.

    SvaraRadera
  6. tandis: Gula gubbar gillar jag. Och jag tycker om sättet att beskriva det som sker inom asterisker. Det ger en visuell bild och det gillar jag. Märkligt nog är jag väldig återhållsam med dem här, märker jag.

    Mofsis: Det du skriver är i mina ögon bara trevligt och charmigt. Lite hänger det säkert ihop med att jag tycker om dig, hade det varit en främling hade jag kanske tyckt annorlunda. Men du är uppfriskande i ditt sätt att uttrycka dig. Väldig.

    Singlis: Där har du en poäng. Kan man grunden så kan man sväva ut och ändå landa rätt.

    Nillis: Jag slänger mig oxå med engelska uttryck och ord. Ibland såpass att jag undrar vad jag pysslar med. Men en sak. Är du riktigt säker på att engelskan har fler ord och synonymer? Jag har läst att det är en myt, en faktoid, men jag kan inte bevisa det.
    Det skulle vara väldigt intressant att veta för jättemånga säger som du.

    Mammis: Jag ser ofta när ord är felstavade men eftersom jag vet att det kan bero på så mycket så försöker jag att inte bry mig. Men på "officiella" ställen stör det mig. En fara med det är att man måste stava så himla perfekt själv för att våga säga något! Sen är det skillnad mellan stavfel och slarvfel också.

    Sådär, nu har jag döpt om er efter eget skön, hela bunten! :-)

    SvaraRadera
  7. Blev ställd av din fråga eftersom jag inte vet varför jag vet att engelskan har fler ord. Har letat lite på nätet men inte hittat några fakta runt det. Jämför man Oxford Dictionary som har 500 000 ord med SAOL som har 120 000 så ser det ändå så ut. Men det ger inte en rättvisande bild för Ox inkluderar ett mer omfångsrikt ordförråd än SAOL. Mer facktermer t ex.
    Så mitt svar är: Jag vet inte. Men det känns så =)

    SvaraRadera