När jag var liten hade vi ett stycke tyg hängande på väggen. Det var olika grönsaker på svart bakgrund. När min mamma dog när jag var 18 var det en av de få saker jag tog på bouppdelningen. Sedan dess har den legat i en låda.Nu tänkte jag använda det så välbekanta tyget att göra två tavlor av, en till syrran och en till mig.
När jag stod och tvättade det för hand så steg en doft upp från det. Som om det tvättmedel mamma använde fortfarande lämnade spår. Det blev en så tydlig mammadoft. För det är nog hon som senast tvättade den tygbiten. Det kändes nästan lite högtidligt.
Det är inte klokt egentligen hur dofter kan sitta kvar länge länge. Dessutom sitter det ofta många minnen i just dofter. Tycker det är en underbar idé att göra två tavlor av tyget. Då kan du se tyget ofta och kanske känna en doftbris då och då.
SvaraRaderaJag tyckte det kändes lite sorgligt på ett bra sätt. En sån där vackert vemodig sorg som är full av kärlek.
SvaraRaderaHåller med Mea, vilken underbar idé.
Du förresten, när din mamma dog, vad hände i dej då? Apropå livsavgörande beslut.
Sund och bra idé inom en ram och dessutom dela med sig av den. Du är klok som alltid Maj.
SvaraRaderaTandis: Det var väl inget livsavgörande beslut? Det var en händelse, inget jag styrde över.
SvaraRaderaTror inte det hände så mycket, inte som jag minns iaf. KLart att jag var ledsen men jag gick inte under på något sätt.
Nej, men beroende på vad som hände i dej så skulle det ha kunnat leda till ett livsavgörande beslut. Att din mamma dog är inte beslutet. Det hände inte så mycket inom dej skriver du. För mej låter det lite som att du har stängt igen, eller har jag helt fel? Om det ligger nåt i det, så undrar jag om det var stängt innan din mamma dog eller om du stängde i samband med det. Den känslomässiga stängingen och nu menar jag inte att det är nåt fel på att inte gå under för det är vi få som gör även om vi råkar ut för tragedier, det här med att det känns stängt kan bero på att jag läser in hur det skulle ha känts för mej.
SvaraRadera