Många av de egenskaper jag har känns väldigt motsatta. Till exempel gillar jag att vara i ett stort sällskap, berätta något, få alla att skratta, vara i centrum. Dess andra, motsatta, sida är att jag inte vill vara till besvär, inte ta plats. Inte ta plats för någon annan. Som om jag inte har rätt till det. Ligga i ytterfilen. Fickparkera länge så andra får vänta. Om jag ber om hjälp med något och så visar det sig vara lite besvärligare än jag tänkt så säger jag "strunta i det". För varför ska de ha besvär med något som jag vill? Dumt tänkt, det vet jag rent logiskt, för jag tycker själv om att hjälpa andra och det är fräckt att förneka andra det nöjet.
Detta känner jag nog också igen. Folk som vet vem jag är ser nog mig som en social människa som inte har några som helst problem med att prata i folksamlingar. Nån plats vill jag däremot inte ta och be om hjälp är numer bara att glömma. Som någon sa till mig för inte så länge sedan. "Jag förstår inte hur en så social person kan vara så associal"
SvaraRaderaDu beskriver det väl, känner igen mig. Konstigt är det.
SvaraRaderaDet där är ju jag!
SvaraRaderaKlockrent!
Oj, så lika vi är! Jag som alltid tycker andra är så duktiga på att.. tja, ligga i ytterfil!
SvaraRaderaSynd, att just de som skulle tillföra något i ytterfilen väljer något annat. Men vem vet, ni kanske kommer och kör förbi oss andra som vägrar lämna den och ger oss en underbar upplevelse genom att lära oss konsten att lyssna och iaktta. Finns mycket vi kan lära av varandra men framförallt lärdomen att vi aldrig är ensamma om våra funderingar, udda egenskaper etc.
SvaraRaderaHahahah kan inte låta bli att skratta när jag läser detta igen nu. Inne hos mig kör vi för fullt och här inne beskrivs filerna på vägen och hur vi ska parkera.
SvaraRaderaMea: Då är det bara själva verkstadshandboken som saknas då!
SvaraRadera