Dofter

Idag blev jag av en doft förflyttad tillbaks till min barndom.

Det är tidigt på morgonen och daggen ligger tung i gräset. Det blir fotspår av mamma när hon går i gräset och plockar gula och oranga ringblommor. Solen värmer inte så mycket än. Bondens åker lyser gul och stubbig. Jag kan känna hur vasst det är att gå på med bara fötter. Jag har byggt en koja av störar och halm men jag får inte sova där.

Det är måndagsmorgon och vi ska åka hem från landet. Jag sitter i en röd Volvo PV, platsen bakom min mamma som alltid kör. Det är fuktkyligt i bilen. Ringblommorna ligger doftande på sätet bredvid mig. Jag sätter på mig tvåpunktsbältet och tittar ut genom sidofönstret. Ser äppelträdet där grenarna möts så jag kan sitta bekvämt där och läsa. Jag har en korg som jag kan hissa upp i ett snöre. Jag ser backen där pappa satt upp en gunga till mig. Där finns en bergskreva med grodyngel och där brukar jag sitta och tälja sälgpipor om våren. Jag ser de två vedtravarna som ligger med ett mellanrum lagom stort för en tioårig barnakropp. Där emellan får jag inte leka men det gör jag ändå. Längre bort skymtar jag kullen där jordkällaren är. Dit tycker jag inte om att gå, det finns spindlar där. Jag tycker inte om att ta bort stenen och sedan fatet från höganäskrukan, stoppa ner handen i den kalla vätskan med löv i och ta upp en saltgurka. Men från grästaket kan man hoppa med ett paraply i handen och leka Mary Poppins. Jag ser brunnen, tre cementringar djup. Den ska tömmas på vatten ibland och när det är för lite vatten kvar för att pappa ska kunna ta det med hinken ställer han dit stegen och jag får klättra ner. Det är sand på botten och långt upp till cirkeln med himmel.

Mamma startar bilen och vi far iväg på den smala grusvägen med grässträng i mitten. Förbi backen med bikuporna. Förbi tippen och banvaktsstugan där Janssons bor. Ut på stora vägen. Ringblommorna doftar och jag sjunger hela vägen hem. Jag sjunger "Sån't är livet".