Jag har svårt att läsa bilder. Jag läser aldrig någonsin serier för jag har svårt att ta in vad de handlar om, jag läser bara texten. Poff. Bang. Och någon mening i pratbubblan därtill. Nästan så att jag får prata med mig själv och översätta bilden till ord för att jag ska se vad som händer. På ett möte på jobbet en gång visades en trebilders-strip. När alla andra skrattade åt poängen i sista bilden kämpade jag med att förstå första bilden. Det kanske är ett handikapp. Bildlektiker?
Jag är evigt tacksam att grönsaksvågarna där jag handlar har både bilder och ord som sökbegrepp. Det går dubbelt så fort för mig att söka på bokstaven Ä mot att se vilken av alla röda eller gröna runda former som föreställer ett äpple.
Reglaget på bilen som man reglerar ljuset med har jag svårt för också. Vet inte vilken symbol som betyder vad. Annars har jag nog lättare att förstå symboler och piktogram, det är ju ofta en förenklad bild och då funkar det.
Jag är evigt tacksam att grönsaksvågarna där jag handlar har både bilder och ord som sökbegrepp. Det går dubbelt så fort för mig att söka på bokstaven Ä mot att se vilken av alla röda eller gröna runda former som föreställer ett äpple.
Reglaget på bilen som man reglerar ljuset med har jag svårt för också. Vet inte vilken symbol som betyder vad. Annars har jag nog lättare att förstå symboler och piktogram, det är ju ofta en förenklad bild och då funkar det.
Fotografier har jag absolut inga problem med, där ser jag på en gång, de är ju avbilder av verkligheten. Det är de detaljrika tecknade bilderna som tar tolkningstid.
Jag har inte tänkt på det men jag undrar om inte jag är precis tvärtom. När du tänker, tänker du i bilder då?
SvaraRaderaDu förresten, jag lyssnade igenom Bodil igen och det är nåt gnälligt över henne, rösten är lite gnällig.
Oj, inte vet jag hur jag tänker heller! Hur ser tankar ut? Jag tycker de känns som ord. Fast inte när jag föreställer mig saker, då är det nog bilder. Och det är definitivt bilder när jag läser. Definitivt.
SvaraRaderaHur tänker man i bilder. Istället för att tänka, nu ska jag ta fram den blå formen och göra gratäng i, så ser jag mig själv göra det? Eller?
Lustigt, jag har tidigare bara hört min framlidna svärmor uttrycka precis samma sak. Hon retade gallfebern på sina barn när de växte upp genom att ständigt ifrågasätta serier för att hon inte kunde koppla just text, pratbubbla och bild. Hon som var mycket kulturellt intresserad var dessutom rätt så kallsinnig inför bildkonst, särskilt nonfigurativ.
SvaraRaderaMen hur tankar ser ut, nä, det vet inte jag heller!
När jag var barn läste jag serier. Hade både Dennis och Fantomen. Och har läst Bamse för mina barn. Men någonstans på vägen har jag tappat den förmågan. Förhoppningsvis till förmån för något annat!
SvaraRaderaJag tror att det handlar om att när någon berättar något så översätts det till metaforer i huvudet för att jag lättare ska förstå, jag ser en förenklad version.
SvaraRaderaMetaforer är det bästa jag vet! Jag använder dem ofta och gärna. En gång drog jag en parallell med en bilmotor när jag skulle förklara en teknisk pryl för en kille på jobbet. Sa att "det är ungefär som jag skulle använda din bils förgasare när jag är ute och kör med min bil". Då svarade han "jag har direkt inspruting"! Haha, så mycket för den pedagogiken.
SvaraRaderaDu har så rätt i det där. För trots allt så är en tecknad bild, av något slag, en annan människas tolkning av det som den försöker avbilda. Och då måste man först lära sig tolka det - och sedan kan man förstå vad som vill bli sagt.
SvaraRadera