Jag sover för det mesta så himla bra. Gott. Tungt.
Igårkväll la jag mig tidigt, igen. Klockan var bara halv elva. Att jag la mig berodde mer på att jag hade tråkigt än att jag var trött. Det är många internetbaserade aktiviteter som minskar när det är helg och folk har andra saker för sig än att sitta framför datorn. Umgås med familjer. Titta på teve. Gå ut. Gå på fest. När jag själv inte gör det så blir jag ibland uttråkad och bara längtar till att klockan ska bli sovdags.
På vardagskvällar är det tvärtom, då är det sällsynt att jag lägger mig före elva, vanligtvis blir hon midnatt och ibland efter det. När klockan sen ringer vid halvsju är jag ofta trött. Vill inte gå upp. Men det hänger iofs även ihop med att jag otrivs på jobbet.
När jag lagt mig så läser jag en stund. Stunden kan vara väldigt olika lång beroende på hur bra boken är. När ögonen faller ihop lägger jag boken ifrån mig, vänder mig mot väggen och somnar inom en minut. Sen sover jag. Jag vaknar sällan under natten men inatt vaknade jag vid halvfem och såg på ljuset i hallen att Cs dörr inte var stängd. Alltså hade hon inte kommit hem än. Kollade mobilen och såg att hon sov över där hon var. Mobilsignalen hade inte väckt mig. Inte heller hade kassen med tidningar som vält väckt mig. Så tungt sover jag. Jag tror någon skulle kunna bära bort möblerna i rummet utan att jag vaknar. Mitt stackars x vaknade av att jag la hårspännena på nattygsbordet. (valde ordet nattygsbord för jag tycker det är vackrare än nattduksbord).
Sömnen är en befriare. Eftersom jag tyvärr sällan kommer ihåg mina drömmar så blir det ett tankelöst tillstånd. Sömnen befriar mig från min fysiska smärta för märkligt nog håller den mig sällan vaken. Som igår, när jag inte kunde sitta mer än fem minuter i taget för att jag hade ont i benet, så kan jag trots allt sova. Tänk vilken tur.
Sen har jag såklart mina frostnätter, när jag inte kan sova och vrider mig i sängen. Ofta i samband med fullmåne. Eller att det är något som mal, bekymmer av något slag. Men för det mesta sover jag som en stock.
Igårkväll la jag mig tidigt, igen. Klockan var bara halv elva. Att jag la mig berodde mer på att jag hade tråkigt än att jag var trött. Det är många internetbaserade aktiviteter som minskar när det är helg och folk har andra saker för sig än att sitta framför datorn. Umgås med familjer. Titta på teve. Gå ut. Gå på fest. När jag själv inte gör det så blir jag ibland uttråkad och bara längtar till att klockan ska bli sovdags.
På vardagskvällar är det tvärtom, då är det sällsynt att jag lägger mig före elva, vanligtvis blir hon midnatt och ibland efter det. När klockan sen ringer vid halvsju är jag ofta trött. Vill inte gå upp. Men det hänger iofs även ihop med att jag otrivs på jobbet.
När jag lagt mig så läser jag en stund. Stunden kan vara väldigt olika lång beroende på hur bra boken är. När ögonen faller ihop lägger jag boken ifrån mig, vänder mig mot väggen och somnar inom en minut. Sen sover jag. Jag vaknar sällan under natten men inatt vaknade jag vid halvfem och såg på ljuset i hallen att Cs dörr inte var stängd. Alltså hade hon inte kommit hem än. Kollade mobilen och såg att hon sov över där hon var. Mobilsignalen hade inte väckt mig. Inte heller hade kassen med tidningar som vält väckt mig. Så tungt sover jag. Jag tror någon skulle kunna bära bort möblerna i rummet utan att jag vaknar. Mitt stackars x vaknade av att jag la hårspännena på nattygsbordet. (valde ordet nattygsbord för jag tycker det är vackrare än nattduksbord).
Sömnen är en befriare. Eftersom jag tyvärr sällan kommer ihåg mina drömmar så blir det ett tankelöst tillstånd. Sömnen befriar mig från min fysiska smärta för märkligt nog håller den mig sällan vaken. Som igår, när jag inte kunde sitta mer än fem minuter i taget för att jag hade ont i benet, så kan jag trots allt sova. Tänk vilken tur.
Sen har jag såklart mina frostnätter, när jag inte kan sova och vrider mig i sängen. Ofta i samband med fullmåne. Eller att det är något som mal, bekymmer av något slag. Men för det mesta sover jag som en stock.
Va skönt det låter att kunna sova som en stock i ett tankelöst tillstånd.
SvaraRaderaJo, det är det. Jag vet att det är precis tvärtom för dig.
SvaraRaderaEn nåd att kunna sova så att man är helt utvilad när man vaknar. Det gör jag på somrarna men inte i samma utsträckning när jag jobbar. Klart stressrelaterat men också ibland beroende på att jag inte vill gå och lägga mig när jag borde...
SvaraRaderaJag är också begåvad med god nattsömn. Nästan alltid iallafall. Om man inte har gäster med barn som har en annan dygnsrytm än man är van vid. Typ.
SvaraRaderaMen, på helgerna är det vanligare att jag går och lägger mig tidigare av den enkla anledningen att då finns det en chans att det lönar sig.
För att jag skall vara utvilad en vardagsmorgon vid halv sex, måste jag gå och lägga mig väldigt mycket tidigare än vad jag har lust med. Jag vill gärna hinna ha lite egen tid efter att barnen somnat. Därför känns det ofta som att det kvittar vad klockan blir (nåja, kanske inte helt men...) eftersom jag ÄNDÅ kommer att vara trött morgonen efter.
På helgen finns det ju en rimlig chans att jag får, iallafall nästan, sova ut - om jag lägger mig i hyfsad tid.
Av den anledningen går jag ofta och lägger mig tidigare på framför allt fredagar än i veckorna :-).
Det var ett förnuftig förhållningssätt!
SvaraRadera