- Var hittar du alla dessa trevliga män som du dejtar? frågade Mamma J i en kommentar. Jag tror det blir bättre att svara i ett inlägg.
Grejen är att jag gör inte det, vare sig hittar eller dejtar! Det kanske ser ut som det när jag skriver "vi", men bakom det döljer sig i allmänhet min dotter, syrran eller någon annan kompis.
Ärligt, så ser jag möjligheten att träffa någon som ganska minimala. Jag vet inte hur det ska gå till, jag vet inte var de är, de män som jag skulle kunna tänka mig att dejta.
Datingsidor känns helt kört för min del, snacka om att jag tillhör fel åldersgrupp. De enda som kontaktar mig är fläckvis okyssta 30-åringar och dem är jag inte intresserad av. Lite ålderskillnad både nedåt och uppåt är okej, men inte så många år. För övrigt är jag fördomsfull nog att tro det inte är en relation de eftersträvar. De män som är i min ålder är förvånade ofta väldigt begränsade när det gäller ålder. De har inget emot en kvinna som är tjugo år yngre men de kan absolut inte tänka sig en som är ens ett år äldre. Så redan där skiter det sig, om man så säger. För jag är inte intresserad av någon gubbe, den saken är klar. Med gubbe menar jag en som inte hänger med i dagens musik, har inskränkta åsikter, är ojämlik eller är inaktiv.
Och var träffar man män? Inte på de musikevenemang jag går på, inte på kulturella evenemang, inte på jobbet.
Och då ska du tänka på att jag är en social och lättpratad person som inte har något emot att slänga käft med en okänd person och ofta är den som tar initiativet. Så det känns som att jag inte kan göra så mycket mer. Jag låter det bero helt enkelt. Försöker acceptera situationen som den är och utgår från att jag kommer tillbringa resten av mitt liv ensam. Det får lov att vara okej.
Grejen är att jag gör inte det, vare sig hittar eller dejtar! Det kanske ser ut som det när jag skriver "vi", men bakom det döljer sig i allmänhet min dotter, syrran eller någon annan kompis.
Ärligt, så ser jag möjligheten att träffa någon som ganska minimala. Jag vet inte hur det ska gå till, jag vet inte var de är, de män som jag skulle kunna tänka mig att dejta.
Datingsidor känns helt kört för min del, snacka om att jag tillhör fel åldersgrupp. De enda som kontaktar mig är fläckvis okyssta 30-åringar och dem är jag inte intresserad av. Lite ålderskillnad både nedåt och uppåt är okej, men inte så många år. För övrigt är jag fördomsfull nog att tro det inte är en relation de eftersträvar. De män som är i min ålder är förvånade ofta väldigt begränsade när det gäller ålder. De har inget emot en kvinna som är tjugo år yngre men de kan absolut inte tänka sig en som är ens ett år äldre. Så redan där skiter det sig, om man så säger. För jag är inte intresserad av någon gubbe, den saken är klar. Med gubbe menar jag en som inte hänger med i dagens musik, har inskränkta åsikter, är ojämlik eller är inaktiv.
Och var träffar man män? Inte på de musikevenemang jag går på, inte på kulturella evenemang, inte på jobbet.
Och då ska du tänka på att jag är en social och lättpratad person som inte har något emot att slänga käft med en okänd person och ofta är den som tar initiativet. Så det känns som att jag inte kan göra så mycket mer. Jag låter det bero helt enkelt. Försöker acceptera situationen som den är och utgår från att jag kommer tillbringa resten av mitt liv ensam. Det får lov att vara okej.
Jag tror att han finns där.
SvaraRaderaOch att du med din avslappnade attityd kommer att vara oemotståndlig för honom när han väl dyker upp.
Sedan så tror jag för all del att det finns betydligt värre öden än att leva ensam. Att leva bitter till exempel.
Du verkar vara så nöjd med tillvaron och fyller den med så många mysiga saker och det måste trots allt vara oerhört skönt att få göra som man vill. Det kan jag verkligen sakna ibland. Ibland vill jag faktiskt inte ta hänsyn till någon annan än mig själv!
Detta känner jag igen mig i. Jag tror att jag är något yngre än dig men jag är typ samma sorts person som du beskriver. Det somm känns nu är ju att kravspecifikationen på en ev partner blir längre och längre. Jag har som du Maj, varit gift och vet vad jag vill ha och vad jag undviker. Alla "bra" män är ju redan upptagna. Jag har haft en 10 år äldre man och det är inget jag vill ha igen men inte heller 10 år yngre. Ett spann på 6-7 år åt vardera håll är önskvärt. Skönt är att jag-så som du-accepterat och låter tiden gå. Blir jag singel så blir jag-allt annat är en bonus.
SvaraRaderaFinns ju annat än "män", vänner t ex.
SvaraRaderaKloka kvinnor ni är, men det vet ni redan!
SvaraRaderaJag har ingen som helst aning om var de "vettiga" männen finns. Förmodligen är de upptagna skulle jag tro. Inte för att jag letar, men ändå. Jag har tänkt som du där att jag kommer att spendera resten av livet ensam. Nja inte ensam ensam, men utan partner. Några yngre killar har jag aldrig blivit kontaktad av under mitt liv, men däremot betydligt äldre. Var hittar du de där okyssta 30-åringarna?
SvaraRaderaDet kan ju också vara så att man ställer mer och mer krav ju längre tiden går. Egentligen spelar det inte så stor roll vilka krav jag har för vem skulle kunna komma in här och plötsligt leva i detta kaos?!
Vore jag singel skulle jag numera inte vara främmande för en relation med det täcka könet, och då ökar ju möjligheterna med 100%.
SvaraRaderaJag hittade Jämmersnok på Mötesplatsen. Kravlistor fanns nog men de brann upp efter första träffen.
SvaraRaderaJag tror det är när man "ger upp" eller inte liksom bryr sig längre som de dyker upp, de där rätta, lediga karlarna!
SvaraRaderaHoppas jag.
Som lever ensam och börjat acceptera min lott, på exakt samma grunder som du.
Tack för alla era kommentarer! Ni är så visa allihop.
SvaraRaderaSka man dra sitt "Tant söker farbror" igen? :o)
SvaraRaderaJa, var hittar man dem... eller honom, det räcker med ental. Under ytan med glimt i ögat, svampplockning och vitalitet döljer sig ofta en man som börjat se ålderdomen i vitögat, har outredda gamla relationer, allehanda krämpor och en trötthet, precis som jag själv. Sen sitter man där på var sitt ställe och begriper inte vart allt tog vägen.
Rutan: Ett av det första jag läste hos dig var det där fullständig underbara inlägget om dina dejter. Han med medicin i innerfickan och allt vad det var.
SvaraRadera