torsdag 27 augusti 2009
Fåmäld
Jag känner mig fåmäld. Tycker inte jag har något att berätta om, har inget att tillföra i kommentarer hos andra. Jag har som gråa kläder och sitter i ett hörn där ingen märker mig för jag vill inte bli märkt. Känner mig som ett äppelskrott. Tror jag ska lägga mig tidigt idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ibland är det så vilsamt att känna det precis så. Att bara tassa omkring och just inte säga så mycket. Att bara tassa omkring och inte känna att man behöver det. Jag tror man behöver det ibland.
SvaraRaderaSov gott!
Själv är jag den beiga.
SvaraRaderaÄppelskrutt heter det! ;)
SvaraRaderaJag är nog tvärtom fast ändå inte. Jag har hur mycket som helst att skriva och gör det också, MEN publicerar knappt nåt. Irritation, ilska, deppighet, meningslöshet osv. Visst det är samma skit jag skriver om och om igen, men skit som jag vill babbla om är det iallafall. Känner det lite som att: varför skulle jag publicera saker? Till vilken mening? Funderar till och med på att radera hela skiten.
SvaraRaderaJag lägger märke till dig även om du sitter i gråa kläder i ett hörn. Att du känner dig som en äppelskrutt hjälper inte dig heller för bara så du vet det så äter jag allt på ett äpple utom den lilla pinnen.
Jag tycker så mycket om ditt språk!
SvaraRaderaVar lite grå en stund. Snart kommer det att hoppa lite i dej! Kram. /Tess
Skrott låter så sött tycker jag.
SvaraRaderaOch Mea, jag äter oxå precis allt utom pinnen på ett äpple! Många rynkar på näsan när de ser det.
Tessingen: Om du bara anade hur glad den där kommentaren gjorde mig! Långt inne.
Håller med om skrottet.
SvaraRaderaHoppas du känner dig gladare idag.
Fast man får väl vara glad så länge man känner alls. I denna bergodalbana som kallas livet.
Jag blev jätteglad för dina kommentarer hos mig. Visst har du massor att tillföra. Du skriver ofta klokt inne hos Trollet också.
SvaraRaderaTjena Maj
SvaraRaderaNån äppelskrutt blir du aldrig i mina ögon och vilket jävla bra ord, fåmäld. Men hellre det än anmäld. Skrott skrev du, jag säger skrutt, kanske nåt dialektalt. Grå är du aldrig heller i mina ögon. Du är som rönnen utanför mitt fönster, starkt lysande orange med en härlig kufiskhet över dej. Jag blir aldrig klok på dej och det tycker jag är kanonbra. Då odlas och underhålls färre fördomar, de exploderar som fyrverkeri istället.