När jag ändå är inne på saft och sylttemat så ska jag berätta om lingonsylten i den här familjen.
Jag brukar göra några burkar på hösten, det brukar räcka ganska länge. Om inte, som i år, C helt plötsligt börjar äta en massa gröt. Då går det åt mängder och det hemgjorda lagret tar väldigt fort slut. Då köper jag sånadär påfyllningskorvar med lingonsylt och klämmer ut i en perfekt stor glasburk.
Jag har funderat över varför den köpta sylten har en bismak. Väldigt god smak, men den är lite oväntad och hör inte riktigt dit. Nu har jag kommit på varför. Burken har ett lock av glas men underst på locket är det plast för att det ska sluta tätt. Det är som ett eget litet lock som man kan pilla av. Bara för att det ska se vackert ut så har jag i locket lagt två stjärnanis och tydligen ger de smak till sylten! Känner mig som en innovatör, släkt med Casa Warg. Testa själv!
Jag har funderat över varför den köpta sylten har en bismak. Väldigt god smak, men den är lite oväntad och hör inte riktigt dit. Nu har jag kommit på varför. Burken har ett lock av glas men underst på locket är det plast för att det ska sluta tätt. Det är som ett eget litet lock som man kan pilla av. Bara för att det ska se vackert ut så har jag i locket lagt två stjärnanis och tydligen ger de smak till sylten! Känner mig som en innovatör, släkt med Casa Warg. Testa själv!
Jag är nog en aning färdigfabrikatskadad. Jag köper alltid sylt i såna där plastflaskor. Slipper kladd från ungarna i burken på så sätt. Nu äter jag själv bara sylt på pannkakor och våfflor, men jag slipper iallafall se när ungarna kletat smör i sylten.
SvaraRadera