Tur

Jag har sån tur att jag blivit bortbjuden ikväll, till en av syrrans kompisar. Alternativet, att vara ensam hemma, är inte så lockande. Det har jag varit många gånger förut och det känns alltid patetiskt och sorgligt när man inte valt det själv. 

Så nu ska jag tanka, åka och träna och sen ska jag till syrran där vi ska dricka drinkar (hoppas jag) innan vi tar bussen dit vi ska. Sover över hos syrran, 1 timme och 37 minuter på nattbussen är något jag gärna avstår från.

Har packat ett överlevnadskit som består av:

vin

spel

tandborste

bok

det räcker.

Sitter fast

Om ni undrar, så sitter jag fast i gamla kyrkoböcker, de här tre dagarna som det är gratis. Letar och letar efter min brottsling till anfader men hittar inget. Men har kul på vägen och lär mig en del på köpet.

Och nu är jag ledig! Ända tills nästa fredag. 

Idag har jag varit på bio. Den började 1610. Vad är det för tid? Tacka vet jag när bion började antingen klockan 19 eller 21. Eller 7 och 9 som man sa då. Var tvungen att gå tidigare från jobbet för att hinna. Jag såg Cornelis och tyckte den var bra. Jag visste väl inte så mycket om hans liv innan, men har alltid gillat hans musik. Och det var väldigt kul att se alla tidstypiska ting.

Människoöde

Letar efter en släkting som suttit i fängelse i Malmö och finner boken "Lösaktiga kvinnor och prostituerade". Öppnar den och läser om sjuttonåringen nedan när hon blivit "intagen å kurhus"

Johanna Carolina Andersson

Garfvaretösen

född i Lund 1858

Bostad: Nr 9 Östra Förstaden, hos fadren

5 fot 3 tum

klen kroppsbyggnad

långlagt magert ansikte

rak näsa

liten mun

blå ögon

mörkt hår

mörka ögonbryn

(stursk och lösaktig)

Föräldrar

Arbetskarlen Sven Andersson

och hans hustru Gunilla

Modren död

Konfirmerades i Caroli härstädes vid 15 års ålder

Har alltid vistats hos fadren

Blef vid 16 års ålder förförd af en för henne obekant person å hotell ”Stockholm”

Hon har ej varit för brott tilltalad

Släktforskning

Om någon är intresserad så har Arkiv Digital gratisöppet från idag till och med torsdag. Du kanske har någon gammal släkting du vill leta upp? Jag tror sekretesslagen säger att det måste vara minst 70 år sen, men vet du vad personen heter, var h*n är född och har ett datum så kan du titta i "födda". för den orten. Då kommer du se vilka som var föräldrar och troligen var de bodde. Då kollar du i husförhörslängden för den platsen och hittar föräldrarnas födelsedatum/ort. Sen en tur till "födda" igen och rätt som det är har du kommit en bit på vägen. Jag lovar att det är roligt!

Ålands Landskapsarkiv finns med också, för vissa somligas eventuella intresse. 

En måndags plus och minus

Minus

Min vänstra ytterspegel hängde och dinglade i sina trådar när jag kom till bilen imorse. Någon hade väl klämt sig mellan den och trädet jag parkerat bredvid. Det tog en stund innan jag hjälpligt fick fast den.


Upptäckte att jag tappat mitt fina guldarmband som jag haft på mig i säkert 15 år utan att ta det av mig. Jo, när jag gjorde magnetröntgen. Vet inte ens när det hänt, det kan ha varit flera dagar sen.


Plus

Jag gick och tränade efter jobbet fast jag hade hyfsat ont och min hjärna jobbade febrilt med att hitta på skäl till att jag skulle slippa. Men fy fasiken vad jag är bra! Jag tränade, bet ihop och mådde mycket bättre efteråt än innan.


Har skypedate med C ikväll.


Har börjat med ett nytt spel som jag knappt fattar något av, det är så kul att lista ut hur det går till. Det är ett PBBRPG spel (persistent browser-based role-playing game) där man har en karaktär och rollspelar med den. Ett mycket långsamt spel, det gillar jag. Och textbaserat.

Torrt

Det är inte mycket luftfuktighet inne. Under 30%. Det märks på flera sätt. Blommorna vill ha mer vatten. Jag vaknar på natten och är helt torr i hela munnen. Beror iofs på att jag sover med öppen mun (läs: snarkar) men fullt så här knastertorr brukar jag inte vara. Sen har jag ett annat roligt fenomen som uppträder när det är torrt, golvet reser sig lite. En och annan golvplanka står upp lite i skarven och det har hänt att det smällt till och en bräda har spruckit helt. Det är det gamla undergolvet som är framtaget och slipat så det är väl inte så konstigt kanske. Händerna blir torra också, för att inte tala om det där stället på ryggen, mellan skulderbladen, dit jag inte når att smörja. Kanske ska investera i en sån här.

Reashopping

Gav mig iväg tidigt och mötte syrran vid ett köpcentrum, här skulle det reashoppas kläder! Gick väl sådär kan jag säga. Kom hem med en tröja, en ansiktskräm och ett hekto te. Men jag försökte i alla fall! Var smart och tog med höstkappan och lät vinterkappan ligga kvar i bilen, annars hade jag flutit bort. 

Hade tänkt fråga syrran om hon skulle med hem och äta hemmapizza, men det blev liksom inte av att jag frågade. Och jag hade tänkt träna på vägen hem också, men ombestämde mig.

När jag kom hem stod en taxichaffis och höll upp porten jättelänge, tills jag hunnit fram med mina trippsteg. "Dig känner jag igen, från ett fotografi" säger han. Va? Han känner min granne som jag råkade hamna hos häromdagen. Så nu är jag en visa på stan, i mitt underställ! Kan inte låta bli att skratta åt det.

Julstädning

Eller jag kanske ska skippa ordet jul? Men städar gör jag i alla fall. Hade inte energi nog till det innan jul men imorse kom en liten lust och en gnutta energi smygande så dem fångade jag raskt in. För faktiskt var det lite trist att komma hem i natt till ett oglänsande hem.

Hade en väldigt trevlig julafton, jag var hos min son med flickvän och hennes förädrar var också där. Åt lagom mycket, fick och gav lagom många paket och åt kanske för många julgodisar. Vi avslutade kvällen med att spela spel vilket alltid är kul. Sedan körde jag föräldrarna hem innan jag på relativt biltomma vägar körde hem. En del av sträckan går på en smal väg i tät skog och med helljuset på blev de snövita kolsvarta träden så vackra.

Av klapparna jag fick blev jag absolut gladast över en klocka, kamouflerad till några böcker och ett makroobjektiv till kameran.

Och lite skönt att julafton är över är det allt.

Från Borås till Gränna

Jag har pratat i telefon. Ingen världshändelse direkt, men det blev ett långt samtal, när han ringde upp var han utanför Borås och vi slutade när han var i Gränna. En gammal jobbarkompis var det, ja gammal är kanske att ta i, han är 39. Jag har känt honom sen han var 19 och trots att vi inte har jobbat ihop de senaste tio åren så har vi alltid vansinnigt mycket att prata om. Ett trevligt avbrott i långkålskokningen. Hålkakor har jag bakat innan dess och varit en tur till affären. Fick cirkla bra många varv i garaget innan jag fick parkeringsplats och alla shop and go apparaterna var slut. Och så glömde jag köpa Edamerost. Paketen är nästan färdiginslagna. En del rim saknas dock än. Att jag inte städat eller tvättat håret, ger jag fasiken i. Det lär bli julafon ändå.

Upp som en sol

Om det igår var ned som en pannkaka så är det idag upp som en sol. Man kan ju tro att jag är manodepressiv men det är jag inte. Det är bara att jag blir så väldigt psykiskt påverkad av den kroppsliga smärtan och med den mina tillkortakommanden. Jag blir som i en glasbubbla, innesluten i tankar som går i cirklar och kommer inte ur den.

Men idag är det en annan dag. Hade ställt mobilen (vaknar bättre av den än av väckarklockan) tidigt, bredde mackor att ta med, satte på mig träningskläder och åkte till jobbet. Just onsdagsmornar är roliga, då är det ett gäng av mina kollegor som spelar innebandy och då har jag något att titta på medan jag tränar. Plus att de kan hjälpa mig att ta ned de tunga vikter som folk lämnat kvar och som jag inte klarar att rubba.

Tog ledigt ett par timmar mitt på dagen och åkte iväg i glashalkan och fick lite uträttat och därmed minskade stressen också. Nu får det bli som det blir med julklappar. Det blir nog bra. Lite överraskningar blir det, som fingerborgen till K.

Nu kommer du bli brydd

Det här är ett skydd

Så du inte blir sydd

Är det för tydligt?

Alldeles nyss kom en av mina fd grannar förbi med tre strutar med polkagrisar. Ni som varit med ett tag vet att vi brukar göra såna i deras kök till varje jul. Men i år hann de inte med men gulligt nog fick jag polkagrisar ändå. Jag har gjort en film om hur man gör dem, men jag måste ändra musik först annars vill inte youtube visa den. Sen ska ni få se.

Imorrn är jag ledig. Eller, imorrn ska jag göra allt det jag skjutit upp och inte orkat. Handla mat, slå in klappar, baka, göra långkål och säkert mer än så. Men det ger sig. Det finns hopp nu i alla fall.

Och tack så mycket för att ni är så snälla i alla era kommentarer som jag läser och gråter till även fast jag just då inte mäktar med att svara.

Under isen

Nu blir det ett tråkigt inlägg igen. Men det är min blogg och jag skriver vad jag vill. Låt bli att läs om det känns obekvämt.

Har du någon gång känt att skinnet i ditt ansikte inte sitter fast ordentligt? Det har jag. Och jag vet att det kommer när jag inte mår bra. Det kanske kommer sig av att jag försöker sätta upp en normal och glad fasad fast det är kaos inuti. Det blir en för stor diskprepans mellan sanning och förställning.

Hos tandläkaren idag. Den bortbitna kronans tand går inte att rädda. Roten är sprucken, likt en vas fast utan blommor. Jag fick en ny tid för att dra ut den och ett recept på penicillin ifall jag får tandvärk innan dess. Den andra avbitna tanden putsade hon till så länge. Hon är så medkännande och rar min tandläkare, att min självbehärskning får sig en törn och tårarna rinner från ögonvrårna, över halsen och ned i nacken. Det blir liksom droppen. Bad att få den nya tiden på en papperslapp för jag kände att jag inte fixade att vare sig skriva ned eller komma ihåg.

Har ingen ork till något. Jag har inte ens handlat julklappar klart till de få som ska få dem. Ibland har jag en plan, att jag ska stanna bilen, kliva ur och handla något, men när jag har ont i ryggen så struntar jag i det. Vill inte. Orkar inte. Skiter i det. Och som ett brev på posten kommer det dåliga samvetet. Att jag inte har julpyntat och inte vill, det drabbar ingen annan än mig själv. Men att inte visa andra människor uppskattning genom att ge genomtänkta presenter, det gör ont i mig att inte göra. För det drabbar andra.

Idag har jag inte ätit middag. Jag ger fan i det. Vem bryr sig. Jag åt ju en macka till lunch.

Denna dag

Vad finns att säga om denna dagen då? Att den var rätt okej. Att jag mått bra och att jag tränade efter jobbet. Att jag åt kassler och pilaffris till middag. Att jag ligger efter som satan med de få saker jag ska göra innan jul. Att jag fått tid hos vanliga tandläkaren imorrn, en tappad krona och en ihjälbiten annan tand.

Att det var 15 cm snö på bilen. Och att killen & tjejen i bilen bredvid mig gott kunde ha väntat tills även jag kört ut från parkeringen eftersom han fick putta på deras bil för att komma ut. Det skulle ju kunna vara så att det skulle vara svårt för mig också. Nu hade jag inga problem men det är lustigt hur olika människor är. Jag skulle såklart ha väntat, fast iofs skulle jag inte ha kunnat putta!

Att jag äntligen gått ut med alla soppåsar och pappersåtervinningar. Ett klart förbättringstecken.

Gott

Först gjorde vi mintkyssar. Sen knäck och den blev alldeles lagom hård för min smak och för hård för Ss smak. Så var det dags för lakritskolan. Jag brukar inte bry mig om gradantalet i recept, men den här gången skulle jag nog gjort det eftersom det är främmande element med i grytan (läs: lakritskarameller) och det förändrade hur koket uppförde sig. Så den brände fast i botten men tack och lov smakade det inte bränt.

Mitt uppe i det här gjorde S en matbrödsdeg.  Jag diskade. Sen gjorde vi chokladkola. Mitt uppe i den kom K hem som varit och handlat julklappar. Sen gjorde vi lakritskrokant med salmikapulver och lakritsnånting. Den glömde vi skära i lagoma bitar eftersom vi pratade så mycket. Men det gick att bryta bitar av den istället.

Mitt uppe i det bankar S ut kalvkött till schnitzlar och lagar middag och gräddar limpor.

Sen pratar vi om julen, vad vi ska äta och vem som ska göra vad. Väldigt lite hamnade på min lott.

Sen hade jag jävligt ont i ryggen och kunde knappt ta mig till bilen. S & K borstade och skrapade den åt mig.  Funderade hela resan hem på hur jag skulle ta mig ur bilen, men det gick bra, ryggen hade kroknat och värsta smärtan släppt. Tur för mig. Hade varit trist att tillbringa natten på parkeringen.

Fick en limpa med mig hem, förutom godiset. Tog en macka, en kantbit, och den var jättegod.

Grå

Mörkgrått. Med sömnsvullna och kisande ögon ser jag att klockan är åtta. Blundar igen. Vänder mig mot väggen och lägger handen ovanför huvudet för att finna tröst i den lilla mjuka nallebjörnen som bor i hörnet.

Mellangrått. Visarna visar en fjärdedel och rummet har fått konturer. Sträcker på benen, tar en klunk vatten och fäster blicken på den randiga skuggan av persiennerna. Försöker få hjärnan att släppa melodin som repetetivt mal runt  i det tanketomma utrymmet.

Ljusgrått. Äter frukost och gläder mig åt att jag köpte juice igår. Läser visst i tidningen och bläddrar förbi somligt. Funderar på att vika den med korsordet utåt men stannar vid tanken.

Grått och vitt. Grå hus. Vita tak. Grå himmel. Vit mark.

Krona

Det var två veckor sedan jag handlade, om man bortser från litern mjölk och godiset i lördags. Men idag gjorde jag det. Affären jag var i har inomhusgarage och bilen var snöochisfri när jag var klar. Skulle behöva tömma golvmattan vid förarplatsen från vatten också. Och byta lampa i ena bromsljuset.

Igår tappade jag en krona. Ja, tandkrona alltså. Idag bet jag bort sidan av en annan tand. Varför kommer sån't alltid i svep?

För övrigt mår jag ganska bra. Tränade mellan jobbet och handlingen. Har bara lagom ont. Utståbart.

Började läsa en deckare igår. Jag gillar egentligen inte deckare men den här utspelar sig på Shetlandsöarna och det kan ha ett värde i sig. Har ju nästan varit där. Fast nu ljög jag för det var på Orkneyöarna jag var.

Nu blev det ett splittrat och hackigt inlägg, men det tar jag igen en annan dag.

En osannolik kväll

Sätter på mig det mörkblå understället jag vann på midsommarafton. Rätt skönt och varmt men jag ser ut som en förvuxen bebis i det.

Det ringer på dörren. Något som aldrig händer. Det är min granne, som jag inte känner särskilt väl, som undrar om jag vill vara så snäll att komma in till henne och ta en bild eftersom de inte får självutlösaren på kameran att funka. Visst, säger jag. Kliver in i min jättepyjamas till fem tjejer i varierande åldrar som glatt poserar framför kameran. Skratten ljungar mellan väggarna i den lilla ettan och någon ger mig ett glas vin. Jag spinner loss, eftersom jag tycker det är så roligt med människor och så roligt att fotografera. Rätt som det är har de dukat även till mig och middagen är klar. Så där sitter jag, i mitt underställ, och har en hjärtans trevlig kväll med människor jag inte känner.

Livet är märkligt. Och härligt.

Synd om

Sov en dryg timme och vaknade av att jag behövde vända på mig. Det gjorde ont. Jag skrek och kvävde sedan skriket genom att bita i kudden. Låg vaken en halvtimme innan jag vågade mig på ett nytt försök. Och det har jag insett, rädslan är min fiende lika väl som smärtan. Gick upp, drack vatten, tog med en telefon till nattygsbordet och la mig igen. Nu gick det bra att ligga på höger sida.  

Jag vet att jag har slarvat med träningen. Jag vet att jag får skylla mig själv, delvis. För så är det, tränar jag mina ryggmuskler så klarar de av att hålla emot det som läcker ut från diskbråcket så det inte kommer nära nerverna. I alla fall tror jag att det är så det funkar. 

Förutom vanligt ont får jag en huggsmärta som är jobbig. Den får mig att ta pyttesteg, att inte vrida mig, att röra mig långsamt och hela hela tiden tänka mig för. Det är påfrestande, jag blir väldigt innesluten i mig själv. 

Hade ont på jobbet, var tyst och hela tiden kretsar tankarna runt smärtan. Tog lite tabletter. Hade tid hos rotfyllningssnubben på eftermiddagen och fasade för dels hur jag skulle klara av att ta mig dit och dels hur jag skulle kunna lägga mig i stolen.För det är något nytt som hänt också, tidigare har jag alltid kunnat lagt mig på min madrass på golvet med underbenen på en stol. Rätat ut ryggen och slappnat av i ländryggen. I söndags funkade inte det, jag kom inte förbi ett visst "ont-läge", kanske på grund av rädslan. Jag jobbade, timmarna gick och tårarna steg i ögonen och jag svalde. Till sist blev jag räddad av en kollega som sa: Ring och avbeställ! En tanke jag inte tänkt. Så jag skärper till rösten och ringer och säger som det är. Självklart får du en ny tid istället, säger sköterskan. Puh. Jag släpper gråten fri, i tysthet och snyter mig sedan ljudligt.

Idag är det synd om mig. Och därför har jag valt bort möjligheten för er att kommentera. För då är jag rädd att jag rämnar. Men jag behövde skriva av mig.

Edit kl 1804: Som om ovanstående inte var nog så tappade jag just en krona på en tand. Fan.

Felstavningar

Det är skillnad på felstavningar och felstavningar, tycker jag. Det är en sak att stava fel för att man inte vet hur det stavas. Det är en annan sak att stava fel för att man är snabb och/eller slarvar. När det gäller kommentarer på inlägg så fäster jag mig föga vid om någon glömt en bokstav, klämt in en för mycket eller vad det nu kan vara. Bara jag förstår vad som står. Förvånade många skriver ett helt nytt inlägg och rättar sig själva. Undrar varför. Tror de inte att läsarna har fantasi nog att förstå fast det är felstavat? Eller måste de bevisa att de kan stava? Vad tror du?

Nu ska jag på vattengympan och eftersom det är sista gången på terminen så hänger jag på gruppen innan och tar ett glas vin/öl. Fast jag kommer efter. För de slutar ju före.

Morgonsömn

Klockan ringer. Har jag tur ligger jag på vänster sida och kan bara räcka ut en hand och stänga av den. Har jag otur måste jag vända mig om och den dubbelt så snabba, ettriga signalen hinner börja. Precis som om det spelade någon roll. Precis som om det skulle innebära att jag gick upp. För se det gör jag inte. Jag vill inte. Så jag somnar om. När jag vaknar nästa gång är allt jätteförsent och jag måste skynda mig. Men se det gör jag inte. Jag ligger kvar. Jag lyssnar till mina andetag som fortfarande är sömntunga och djupa. Jag känner att det är kallt i rummet och varmt under täcket. Jag hör klockan ticka sitt brådskande budskap till mig men sluter ögonen och vilar lite till. 

Hur blev det så här? Hur blev jag den förhatliga person som inte gör som hon är tillsagd, nämligen går upp. Går upp i tid. Kommer i tid. När skedde förvandlingen? Och hur kan det komma sig att jag så lite bryr mig om det? 

Det är skönt att sova om morgonen.

Rådjur

I morse när jag åkte till jobbet så lös trafikljuset rött nere vid sjön. När jag växlade ner för att stanna såg jag tre rådjur elegant hoppa över vägen vid övergångsstället och fortsätta på gångvägen invid sjön. Duktigt av dem. Men de hade inga reflexer.

Efter jobbet var jag in på tobaksaffären ni vet. Trots att jag vet att han inte alltid förstår så småpratar jag ändå. Idag var han orakad vilket jag kommenterade tillsammans med en gest med baksidan av min hand mot kinden. Då sa han att hans pappa var död och ska begravas imorrn. Han blev 100 år. Jag sa att jag ska tänka på honom i morrn. Men när jag gick därifrån insåg jag att jag inte ens vet vilken religion där männen inte får raka sig innan begravningen.

Jag är inte hungrig. Visst måste man inte äta om man inte är det? Visst kan jag ta en kopp te och ett par mackor senare?

Två glädjor

Två saker idag har likt två brinnande ljus fått mig att glädjas.

Tvättmaskinen började bråka förra veckan. Stannade mitt i huvudtvätten och ville inte centrifugera ordentligt. Jag fick hjälp i helgen som var att ta bort luddfiltret (lång ner, satt hårt= svårt för mig) av mina två bloggkompisar som var här att göra rent det. Sen har jag kört ett par maskiner och jag har tyckt det blivit bättre och bättre. Och idag! Tada! Körde en maskin och behövde inte peta på programvredet och hörde lång väg hur fint den centrifugerade. Väldigt, väldigt skönt eftersom mitt badrum är litet och trångt och att fixa med tvättmaskin därinne skulle vara väldans knepigt.

Den andra saken är att jag just kommit hem efter att ha sett Aniara. Jag trodde den skulle vara lite seg och kanske svår att förstå men den var hur bra som helst. När jag väl ställt in öronen på språket så njöt jag. Det enda som var knepigt var att det var många egenpåhittade ord som lät som vanliga ord. Då stannar förståelsen till och jag tappar tempot i lyssnadet. Innan teatern var vi och åt middag, 7 av mina fd grannar och jag, det var trevligt det med även om jag var ovanligt tyst.

Så, en bra söndag blev det!

Lakritskola

Lakritskola

Ingredienser till ca 60 st

3 dl vispgrädde
3 3 dl strösocker
1 1 dl sirap
1 1 msk kakao
0.75 1 dl turkisk peppar (lakritskarameller)
2 2 tsk smör
200 200 g mörk god choklad

1. Klä en form, ca 20 x 20 centimeter, med bakplåtspapper.

2. Krossa karamellerna i en mortel.

3. Blanda grädde, socker, sirap, kakao och de krossade turkisk pepparkaramellerna i en vid gryta. Låt det koka upp under omrörning. Låt sedan koka kraftigt utan lock och utan att röra tills termometern visar 117–120 grader eller tills smeten klarar kulprovet. Det tar ca 15 minuter i en vid gryta. Rör om då och då.

4. Rör ner smöret och häll smeten i formen. Ställ kolan kallt att stelna.

5. Smält under tiden chokladen i vattenbad och låt den svalna. Det ska helst bara vara ca 10 graders skillnad på kolan och chokladen.

6. Skär eller klipp kolan i bitar. Doppa varje bit i chokladen och lägg upp på ett galler eller på ett bakplåtspapper.

7. Strö lite havssalt eller flingsalt på toppen innan chokladen har stelnat.

Meningslösheten

När det går åt lika mycket energi att knyta ihop soppåsen som det skulle ha gjort att frosta av frysen.
När mat känns mer som ett nödvändigt ont än som en njutning.
När flykten in i böcker, dator eller spel blir uppenbar.
När det känns som ett projekt att klippa naglarna.
När meningslösheten skymmer sikten.

Då gäller det att tolka signalerna.
Då gäller det att inse att något inte är bra.
Då gäller det att erkänna för sig själv.

Jag tror jag har problem med att anpassa mig till ensamlivet igen efter att C varit hemma i två månader och farit igen.
Jag tror jag får lov att vara ledsen över det en vecka till, inte längre.
Jag ska ge mig den tiden och sen ska jag ta mig upp igen.

Sen ska jag skriva julkort.
Sen ska jag göra lakritskola.
Sen ska jag handla julklappar.
Sen ska jag slå in paket.

Men just nu ska jag bara vara den jag är just precis nu.

Nästan pigg

Bilden lånad från davesgarden.com

Tro det eller ej men jag började gå och lägga mig 2130 igår! Det är tidigt för att vara mig. Somnade trekvart senare och var nästan pigg när klockan ringde. Jag gick upp vilket får ses som en framgång.  Idag har solen tittat fram och det livar också upp. Stod still i kylan en lång stund när den höll på att gå ned bakom grantopparna vid handelsträdgården. Jag har köpt en amaryllis, Gervase hette sorten. Både tanken på att jag skulle göra det och själva handlingen gjorde mig lycklig. Når inte upp att hämta en bra kruka att ha som ytterkruka just nu, men det ska jag fixa om ett tag när ryggen tillåter.

Trött

Två dagar i rad har jag brett en macka och tagit med till jobbet och inte tagit in tidningen. Alltså, jag har försovit mig. Jag vaknar snällt när klockan ringer men sen går jag liksom inte upp. Jag vet att jag ska men jag kommer bara inte upp. Jag tycker inte jag sover mindre än vanligt och ändå går jag omkring och gäspar och har inte energi till mer än det absolut nödvändiga. Och då ska ni tänka på att jag inte lever i den stressade värld som många andra gör just nu. De där som vill/måste julpynta, handla julklappar en masse och en faslig massa andra aktiviteter. Nej, jag har det lugnt, har mina två julstjärnor i fönstren och sen är det bra med det. Men trött är jag. Jag låter bli och jag skjuter upp. Skjuter upp och låter bli.

Teve

Jag förskräcker mig. Jag borde kanske inte det eftersom min erfarenhet är väldigt mycket mindre än andras men vad är det med alla dessa teveprogram?

Människor som inte kan hantera sin ekonomi

Bortskämda tonåringar

Folk som är sjuka och samlar på saker och inte städar

Människor som är feta och ska minska i vikt

Grannar som bråkar med varandra om skitsaker
Människor som inte hittat någon att älska

Tanter som lever i lyx och i en helt annan värld

Personer som har misslyckats med att bygga om där de bor

Varför lockar den sortens program tittare? Är det uppbyggligt? Är det för att människorna som ser på programmet ska kunna känna sig lite bättre? För att bli glada över att de inte är lika "misslyckade"? För att de i alla fall inte är så tjocka. För att de i alla fall har städat. För att de i alla fall inte slösar bort sina pengar.

Jag förstår verkligen inte värdet i den sortens program, kan någon förklara? Vaför tittar man?

Kursad dag

Sista delen av kursen jag varit på med jobbet, intressant och kul som vanligt. Dels för att jag får lära mig saker men även för att det är roligt att träffa kollegor jag inte känner och lära känna dem. Och så klarade jag ryggen rak hela dagen lång och det gläder mig lite extra. Vi fick göra en övning med kreativt skrivande, det var väldigt intressant att se vad som fanns i hjärnan och poppade ut. Lennart? Varför fanns han där? Det är en morbror jag inte träffat på hundra år som dog för ett tag sen. Hade ingen aning om att han fanns i min hjärna.

Dagen började lite vingligt men det gick över. Jag hade lånat ett passerkort för att köra ner i garaget men sidofönstret hade frusit fast så jag fick kliva ur och dra kortet. Det fanns två kortläsare och som ni vet så vet man aldrig åt vilket håll magnetremsan ska vara. Jag drog och drog lite ostrukturerat och till sist klev mannen i  bilen bakom ur och drog sitt kort! Men han log bara. Antagligen för att jag gjordet det. Sen skulle jag ta en kopp av det jättegoda kaffe de har och eftersom man tydligen kunde välja styrka på kaffet så gjorde jag det. Trodde jag. Tills kaffet rann över kanten på muggen. Jag hade valt "kanna". Haha, jag måste nog skaffa glasögon att ha alltid!

Och nu på kvällen har jag varit och lyssnat på kören som syrran är med i. "Råkade" stanna kvar där själva kören var och sjöng glatt med i deras uppträdande. Inte särskilt svårt eftersom de inte sjunger så mycket i stämmor och hade texten på väggen. Trevligt.

Nu ska jag berätta!

Nu ska jag berätta det som varit en hemlis en tid och som jag sedan, när den slutade vara hemlis, glömde bort att jag inte hade berättat.

För ett tag sen var vi hemma hos S som bor ihop med sin flickvän och har gjort i bra många år. De är drygt 30 båda två. De stod i köket och höll på med maten och ugnen var på och det låg något i ugnen. "Märker ni inget?" frågade han. Jag såg mig runt och försökte upptäcka något som var nytt, kanske spisen? Den är liten, har bara 3 plattor. Men då såg jag vad som låg i ugnen. En bulle! Jag ska bli farmor! I början av maj, denna vackra månad som låter som ett namn. Mitt första. Och sen ska jag också bli puttenuttig och handla barnkläder och prata om barnbarn. Wiioo!

Vad ska jag läsa nu?

Om en stund lägger jag mig och läser ut boken och jag ser till min fasa att jag inte har några särskilda böcker liggande olästa i bokhyllan. Var just inloggad på Bokus men blir inte sugen på någon av de som ligger i min önskelista. Eller så är de slut.

Säg en bok du gillar!

Om lite av varje

Tvättmaskinen. Satte på den en kväll i veckan och så dröjde det väl ett par timmar innan jag gick in i badrummet igen. Då var den avstängd, strömlös alltså. Kollade säkringen och den hade gått förstås. Fixade till det och satte på den igen. Nästa gång jag kom i badrummet stod programvredet kvar på precis samma ställe. Väldigt vältvättat kan man säga. Petade till vredet och då körde den programmet ut så när som på att den inte centrifugerade ordentligt. Troligen är filtret luddigt och det sitter så hårt så jag får inte bort det. Får be nästa person som klivier in här, som har starka nypor, om hjälp.

Julfest. Var på en båt med kollegorna på jobbet och det var riktigt riktigt trevligt! Bara promenaden dit var en njutning, det började dala snöflingor och alla upplysta hus och af Chapman var så vackra. Sen gillar jag faktiskt den jättelika julgranen som står på Skeppsbron. Den må vara överdimensionerad och "fuskig" (eftersom det är grenar instoppade i hål istället för en riktig gran) men den är läcker! Fick så många kramar av alla möjliga att jag nog klarar mig flera veckor!

Sen har jag då träffat två bloggkompisar och det är intressant att se att vi alla är likadana i skrift som i tal. Jag har ju nätdejtat en del tidigare och då har aldrig likheten mellan den skriftliga varianten och den riktiga varit så på pricken som det var nu. Det kändes väldigt skönt att det stämde och att jag kunde vara mig själv helt och hållet. De kommer hit och äter middag lite senare, de ska handla lite nu på dagen och det är  inte min favoritsysselsättning. Igår var vi en sväng på en väldigt vacker kyrkogård.

Om ni undrar...

...varför det är glest med uppdateringar, och det gör ni ju, så kan jag berätta att jag är lite upptagen av att umgås analogt med en digital vän. En bloggkompis är här och hälsar på och då kan jag ju inte sätta mig och blogga. Eller? Fast jag gjorde just det. Vi bestämde oss för att pausa lite i pratandet, trots allt har vi ju pratat oavbrutet sen halvtre!

Det är intressant att se hur väl det funkar att träffas personligen också inte bara bokstavligt. Men det är lite lustigt att jag aldrig sett hennes dialekt på bokstäverna tidigare. För den hörs ju.

Har en julfest med jobbet att berätta om också, men det får anstå. Och en tvättmaskin.

Ont i rumpan

Fel dag att ha ont i rumpan på, det hade varit mer logiskt att ha det på fredag, dagen efter julfesten med jobbet. Men nu har jag det idag och jag vet varför.

Igår stod jag på alla fyra och pumpade snabbt upp och ner med armarna. 30 gånger. Liten andningspaus och så pumpa 30 gånger till. Det får man träningsvärk i rumpan av uppenbarligen. Känner lite på handryggarna också. Har du listat ut vad jag gjort än? HLR. Hjärt-lungräddning. Det var mycket intressant och jag är nöjd med att jag klarade av det. Kroppen är ju inte min bästa vän alla gånger men det fixade sig. Jag blir så himla uppe i vad jag gör dessutom. För mig blir det nästan på riktigt. Jag skakade den stackars dockan och pratade som om det vore på riktigt i kartongbiten som föreställde telefon. Vi fick träna med en hjärtstartare också. Alltid bra att prova, det man har gjort fysiskt är det lättare att göra en gång till. 

Förra året vid den här tiden, ja faktiskt dagen efter julfesten, var det en kollega som ramlade ihop på jobbet. Fyra stycken turades om med HLR och en sprang iväg till ett företag bredvid. Där pågick just en HLR-kurs och de hade en hjärtstartare. Det räddade hans liv. Eller rättare sagt: De räddade hans liv.

Omotiverad

Är helt omotiverad till att blogga just nu. En rad samverkande faktorer antagligen. Har haft mycket att göra och därmed inte kommenterat hos andra. Och det är ibland en förutsättning för att andra ska läsa hos en själv, har jag förstått. Jag börjar tycka att jag är rätt ointressant (och nej, jag är inte ute med korgen) att jag inte har något att tillföra. Fast det är ju knäppt egentligen eftersom mitt ursprungliga skäl att blogga var att göra det för min egen skull, inte andras. Sen tycker jag det är trist att en glädjespridare, Nilla, har slutat blogga. Hon kanske var min musa? C har åkt iväg och jag håller på och ställer om mig till ensamliv igen.

Fast till helgen får jag bloggbesök och det ser jag fram emot. Alltså ett besök i den analoga världen, vi som bara mötts digitalt förut. Spännande!

För övrigt orkade jag inte handla bröd på väg hem från jobbet med påföljden att jag bakar ett hittepå-bröd nu.

Smells like victory

Lyssna! Titta! Blir du inte glad långt in i kroppen av hans utstrålning och leende? Jag tycker dessutom att låten är bra och grejen i sig väldigt påhittig.

Bra dag

Kände mig nöjd på jobbet idag. Det är inte så ofta som jag gör det, så det kändes väldigt bra. Sen njöt jag av att det var så vackert ute, men snöflingor som dalade i det bleka solljuset. Och jag gladde mig åt att mina kollegor var "elaka" och retades med mig. Har fått komplimanger för mina skor, flera dagar i rad och det är också jättekul.

Sen mötte jag C vid tunnelbanan och åkte iväg till en jättelik godisaffär och köpte 1,3 kg godis. Hon ska ha kilot så tar jag hektona. Mat handlade vi också och det går i flygande fläng när vi är två. Lyxade till det och köpte min favvoost, Gruyere. C ska till sina kompisar så jag äter själv, men det är lika bra jag vänjer mig för på söndag far hon till Nya Zeeland igen. Men det är hemligt, så säg inget! Hon ska överraska sin pojkvän genom att komma en vecka tidigare än vad han tror. Första natten ska hon sova i gästrummet hos sin "gamla" värdfamilj och de har bett hennes kille om hjälp med en grej så han kommer komma och ringa på dörren. Och C öppnar. Surprise!

Hon har preparerat för det. När hon var hos sin pappa på landet för ett tag sen sa hon att det inte fanns någon täckning, vare sig för mobil eller bredband. På så sätt blir han inte misstänksam att hon nu låtsas åka dit igen, medan hon i själva verket sitter på ett flygplan och inte kan svara på sms. Jag har fått hennes inloggning till Facebook så jag kan ta bort eventuellt olämpliga kommentarer, om någon glömmer sig och skriver om att hon rest.

Den här gången blir det bara tre månader som hon ska vara borta. Men omställningen blir nog lika stor för det, jag har just vant mig vid att handla jättemycket mat och att ha sällskap igen.

Dubbelkväll

Eller trippel. Först träning efter jobbet, sen en alkoholfri dryck och middag på en pub med gamla jobbarkompisar. Smet iväg tidigt från dem för att gå på bokcirkeln. Och sen när jag skulle hem var jag inparkerad. Två fel kan aldrig bli ett rätt. Visst, jag hade ställt mig för långt åt vänster på parkeringsplatsen, det var svårt att se när det var snö. Men jag tycker inte det rättfärdigar att en gubbe ställde sig 1 dm från förardörren på min bil så att jag inte kom in. Hur tänkte han där liksom? Hämnd? Jävla kärring att parkera illa, nu ska hon få!  Men det var mest synd om honom för han fick traska ut i snön, borsta av och flytta på sin bil.

Och så har jag varit på apoteket och köpt broddar! Tvärstopp tror jag de hette. Det låter illavarslande, kommer jag stå på öronen då när tvärstoppet slår till? Och jag ska jobba stenhårt med att inte tycka det är pinsamt. Men. Måste det vara reflexer på dem så att de verkligen syns?

Bli lagad till

S och hans tjej har varit här och lagat middag. Fin vana! (det har hänt en gång förut). Han gjorde Biff Stroganoff och den var jättegod. Fruktsallad till efterrätt. Hoppade över vattengympan, antagligen dumt men jag hade verkligen ingen lust att gå hemifrån när vi hade så trevligt. Jag skulle leta rätt på ett foto (på papper ni vet, sån't där som man hade på medeltiden), men hittade bara en massa andra, inte det jag ville ha. På mig när jag var sjutton och i Italien. Enormt långa ben jag hade! Och utsvängda byxor. På mig på Bellmansfesten i Hagaparken. Nu kan jag se att jag var söt, synd att jag inte tyckte det då. Och en massa närbilder på en massa konstiga föremål. Kommer ni ihåg att det fanns en tandkräm som hette Bofors? Säg till om ni vill ha en närbild på kartongen...

Vittpappersyndrom

Frktjatlund gav mig en award där man ska skriva tre favoritförfattare och en bok av dem. Och vad hände då? Jo, jag får inte ur mig en enda! Och jag som trots allt läser så mycket borde inte ha svårt för det. Men det blev så allvarligt och viktigt på något sätt att jag drabbades av det jag brukar kalla för vittpappersyndrom. Det brukar i allmänhet gå att avhjälpa genom att bara skriva något på det vita pappret, något vadsomhelst så att det inte är oskrivet längre. Det är det jag försöker med nu! 

Jag tror jag ändrar lite och skriver om några som gjort intryck istället för att skriva favoriter. Jag minns en av de första "vuxenböcker" jag läste, som fanns hemma i bokhyllan. Det var Tove Ditlevsen, Man har gjort ett barn illa. Jag var inte särskilt gammal och antagligen förstod jag den inte riktigt men jag tyckte den var så bra. 

I den lite äldre tonåren så läste jag allt jag kom över av Iris Murdoch. Alla Per-Anders Fogelström och många Moberg. Och en period när första barnet var litet så var jag förtjust i Anne Tyler och läste alla Lars Widdings böcker. En annan bok som gjort intryck är På mina bara knän av Ann-Marie MacDonald. Och jag var väldigt förtjust i Svärdet och Spiran av Ken Follett. Den läste jag dessutom i så rätt miljö, boken handlar om en katedral som byggs i England på 1100-talet och jag läste den när vi sakta färdades framåt i en "narrowboat" på kanalerna där. Sen gillar jag mystik också och Jonathan Strange & Mr Norell av Susanna Clarke föll mig verkligen på läppen.

John Irving läser jag gärna. Joyce Carol Oates läste jag första boken av häromveckan, vet inte riktigt hur det kommer sig att jag missat henne. Men det ska jag ta igen för henne gillade jag. 

Sen ska man ge awarden vidare men jag tror jag hoppar över det. Ni som känner er träffade kan väl ta den ändå?  Bara sådär rakt av?

Det här med broddar?

Det vore kanske inte så dumt. Inte när man är så livrädd för att ramla som jag är, jag tror jag skulle gå av på mitten om jag gjorde det. Eller mitten förresten, där är jag ju tjockast så det kanske är någon annan ände som skulle krackelera.

Men alltså, vet ni något? Jag förstår att ingen av er använder broddar men ni kanske har varit på studiebesök på PRO och studerat ämnet? Eller har överhört en diskussion vid bushållplatsen? Har en något äldre närstående som brukar detta ting, kallat broddar?

Berätta vad ni vet så jag får ett bra beslutsunderlag!

En härlig dag

Då ligger konserten bakom mig istället för framför. Det var härligt och roligt och upplyftande. Vissa sånger känns det som att man lyfter när man sjunger. Fields of Gold är en sådan. Och även Cecilia Lind. Sen har vi en gospel som vi sjöng sist idag, Total Praise heter den. Jag är inte överförtjust i just gospel men den här gillar jag. Särskilt slutet när vi sjunger så vackert i stämmor och i kanon och när dirigenten slår av alla andra stämmor och det är bara sopranernas stämma som hörs till de andra kommer in igen. Det är så mäktigt! Och tacksam att ryggen uppförde sig så jag pallade. Så nu är jag trött-pigg. Känns knäppt att det är söndag idag och jobbardag imorrn. Kan vi ändra på det? Någon här som har lite "power"?

Idag - Konsert

Ikväll har vi konsert med kören. Tror jag har de flesta låtar under kontroll, är lite osäker på en av Salem el Fakirs, men det brukar ge sig. Vi är ju väldigt många så då går ju att "smita" där jag inte vet hur jag ska sjunga. Fusk kanske, men hellre det än att sjunga helt fel. Vi ska vara i en stor lokal som tar 2000 åhörare, C ska gå och förvånansvärt nog hennes kompis T. Och farmor! Barnens alltså. Även syrran kommer, och sitter på första bänk.

Vi ska träffas redan klockan 14 för att träna så det är nog bäst jag kommer i kläderna och sätter lite fart. Ska ha matsäck med mig också.

Hörde att mitt X kommer förbi här och hämtar ett par nycklar till sin övernattningslägenhet. (som C har). Mannen i förra inlägget, som lämnade sin fru för en vecka sedan och flyttade in hos en ny, har blivit utkastad därifrån så nu har han ingenstans att bo. Jobbigt läge.

Lördag

Lördag. För en timme sen valde jag mellan att lägga mig igen, och läsa, eller klä mig. Jag valde att klä mig.

Ser ut genom fönstret på de vita taken och den snötunga himlen. Ser trädet i slänten mitt emot där tidigt i morse en dam i röda kläder hängde upp en fröautomat till fåglarna. Ser en talgoxe landa på räcket på balkongen och en hel flock med duvor som i sällskap visar mig sina ljusa magar där de avtecknar sig mot skyn.

Funderar på det långa samtal jag hade igår, i slutet av min middag. En vän ringde och när jag frågar hur hon mår blir det först alldeles tyst och sen fylls mina öron av förtvivlad gråt. L har gått ifrån mig. Han har träffat en annan. Svårt är det att trösta, att hitta ord, att försöka bygga upp igen, att inte hemfalla åt smutskastning av den som gick. 

Idag ska vi baka lussebullar har C bestämt. Jag har köpt Kesella denna gång. Det har nämligen hänt att jag köpt fel och kommit hem med Keso istället. Men det funkar det med, bullarna ser lite vårtbitna ut bara, men smakar gott.

Eufori

Jag intalar mig själv att jag inte är nervös. Men jag vet inte om det verkligen var penicillinet som fick mig att gå på toa ett antal gånger i morse innan jag åkte iväg till Rotfyllningsspecialisten.

När jag sitter på tunnelbanan kommer jag på att jag glömt lappen med adress och portkod hemma. Gatan vet jag och är 99% på numret men portkoden minns jag inte. Men såklart var det inga problem, det fanns porttelefon. Trappstegen är ovanligt låga och hissen är av sorten gallergrind x2. Det är en gammal lägenhet, ombyggd till tandläkarmottagning. Sköterskan säger att han är lite försenad och vill jag ha en kopp te?

Det gick bra att komma ner i horisontalläge, han fick fälla stolen halvvägs först och så kunde jag lägga mig i egen takt. En liten extrakudde under huvudet och så var det bara att gapa. Funkade jättebra, ingen bedövning och det gjorde inte ett dugg ont när han rensade kanalerna. Men jag fick kämpa hårt ändå, paniken lurar om hörnet när jag känner mig instängd och det gör jag när jag hjälplös ligger på rygg, har en plastduk över munnen och måste lita på att sugen verkligen suger upp så jag inte får halsen full med saliv. 

En och en halv timme tog det, mina rötter var långa och krångliga och det blev extra svårt eftersom jag har en krona på den tanden och istället för att sabba den gjorde han små hål som han jobbade i.

Han trodde inte jag skulle få ont efteråt eftersom jag äter penicillin men för säkerhets skull fick jag hans mobilnummer. "Ring inte" sa han. "Skicka ett SMS där det står Tandvärk, så ringer jag tillbaka på en gång."

Lättnaden att det är klart är obeskrivlig!

Oj, har det blivit torsdag?

Hur gick det till? Det var ju tisdag nyss.

Vi tog en kvällshandling, C och jag, åkte iväg vid halvåtta. Det är väldigt annorlunda att handla så dags. Det är absolut inga barn i affären. De som handlar verkar så koncentrerade och målmedvetna. Det känns som de kommer direkt från jobbet och att det här bara är ytterligare en arbetsuppgift som ska genomföras så effektivt som möjligt. De storhandlar och har minsann inga skrynkliga papperslappar som handlingslista utan här är det en lista i mobilen som gäller.

Men all kesella var slut. Det är nog fler än vi som tänker baka lussebullar i helgen. Saffran fanns det och jag är glad att jag kom ihåg, det är alltid så svårt att minnas att man ska ha det när man väl är i kassan. Särskilt eftersom jag kör självskanning och då träffar man ju inte ens någon kassörska.

Imorrn klockan 9 ska jag till den där specialisten och rotfylla min tand. Det går säkert bra. Jag oroar mig mest för hur ryggen ska klara att ligga i den där stolen. Och lite oroar jag mig för att få saliv i halsen, en liten hangup jag har. Men innan de stoppar min mun full med saker så ska jag berätta att om jag viftar med fingret så betyder det: Sug, för sjutton!

Normalt läge

Då har livet återgått till normalläge. Tandvärken är i princip borta, Provivan håller penicillinmagen i schack och eftersom jag ätit i ett par dagar så börjar mattheten avta och hjärnan funkar nästan som vanligt igen.

Ikväll har jag och mina jobbarkompisar spelat boule. Himlans kul! Inte bara för att vårt lag efter en stund ledde med 12-0 och att jag faktiskt var hyfsat bra utan för att det är roligt! När man bara spelar på kul (nåja, några vinnarskallar spelade ju av andra skäl också) så spelar det liksom ingen roll om man är bra eller dålig, är man bra så jublar alla, är man kass så säger alla "otur". Det är ett snällt spel, tycker jag. Åt gjorde vi där också, riktigt bra mat var det dessutom. Det är lätt att tro att det ska vara sådär när det är ett bouleställe men det var anmärkningsvärt bra.

Sen tog jag bussen hem och satt och fnissade åt den träffsäkra portvakten i Igelkottens elegans.

Då - Att vara sjuk

Jag minns när jag var sjuk när jag var liten. Mamma och jag hade en knacksignal, ett, två eller tre knackningar. En betydde: Godnatt! och en betydde Kom! Den tredje minns jag inte vad den hade för betydelse. Så jag knackade i väggen till köket och mamma kom. 

Hon bäddade om sängen och öppnade fönstret. Ibland sa jag "lite till, det kalla har inte hunnit komma hit än". Jag fick vindruvor och Fantomen. Hon kom hem när hon hade rast och hennes stora händer var lite röda och alldeles kalla när hon la handen på min panna för att känna  hur varm jag var. Jag fick Eucalyptus (vit påse med blå vertikala ränder och en innerpåse) som var upplösta i varm mjölk. Det hände att jag fick lite rött vin blandat med vatten, socker och citron, också varmt, om jag hade ont i halsen. Jag hade en rosa flanellpyjamas.

Om jag kräktes så höll hon undan håret och höll handen på min panna.

Muntermometrar var inte uppfunna utan man fick vackert ta tempen i stjärten. Med Jukonsalva på spetsen.

När det var matdags fick jag kuddar bakom ryggen och en bricka som jag fick balansera i knät. Om jag hade dålig aptit så serverade hon maten på en assiett istället för på en stor tallrik, det blev lättare att äta upp då. 

Sen, när man var frisk, så var man frisk och ute en hel dag innan man gick tillbaka till skolan. Så gjorde alla men jag vet att jag ändå tyckte det var lite pinsamt om jag träffade någon i klassen.

Så var det för mig, när jag var liten.

Lyxmiddag

Till lunch tog jag en kopp Varma koppen och en vit brödskiva. Till middag lyxade jag till det och mosade en kokt potatis med lite smör, salt och peppar och åt med två skivor påläggsskinka. Smarrigt! Men det godaste var ett perfekt moget päron som jag skar i små bitar och åt. Dock verkar tandvärken gå i vågor för nyss hade jag jätteont igen och fick ta tabletter.

Jeezuz, vad jag snackar sjukdom! Men det är rätt påtagligt just nu och fyller min dag. Jag uppskattar väldigt era kommentarer, det gör att jag känner mig mindre ensam och det gör det lättare.

Jag har en speciell vana som gör mig glad. När jag har läst ut en bok och ska börja på en ny så tar jag fram alla olästa i en hög. Sen tittar jag på dem en och en, kanske slår upp dem och läser några rader mitt i och på så sätt bestämmer jag vilken jag ska läsa. Nu har jag tagit fram tre böcker som jag ska göra så med. Har nämligen varit uppe i en och en halv timme och tittat på teve, "Så mycket bättre" ett riktigt trevligt program. Har förresten tittat på teve flera gånger idag. En dokumentär om en norskt par där hon blir dement och ett annat program om skyddsrum.

Frukost

Sällan har väl en frukost bestående av två vita rostade brödskivor, en kopp te och ett glas Proviva, smakat så bra!

Jag håller på att bli människa igen. Men jäklar vad sjuk jag var och jag säger bara det, ni som har en partner, var glada för det. För det är faktiskt etter värre att vara sjuk när man är helt ensam. C tillbringar helgen hos sin pappa och det är tur för henne, hon avskyr ljudet av kräkningar. Jag vet att hon suttit på en toalettstol i två timmar och koncentrerat tittat på en kakelplatta för att låta bli att kräkas själv.

Har sovit en timme i taget i natt, men det är okej. Sov lite till efter frukosten och då drömde jag. Det är så sällan jag minns mina drömmar så det var kul. Var ute och körde bil i oplogad djupsnö, hela bilen var liksom under snön och ratten gick att lyfta upp. Sen hade jag syrrans katter och de smet ut på balkongen från ett fönster. Och jag hade ett par genomskinliga knähöga gummistövlar.

Hoppas jag piggnar till mer så jag kan röja här hemma, det har hunnit bli rackarns stökigt. Druckna glas, olästa böcker, medicinförpackningar, tidningar och grejer.

Men inte nu för nu känner jag att det är dags att inta horisontalläge igen.

Från sjuksängen

Känsliga läsare kanske ska hoppa över det här inlägget.

Pratade med Vårdcentralen, Kåvepenin som jag fått, är det "snällaste" penicillinet så att skifta sort var ingen idé, tyckte de. Drick en massa Proviva så du får i dig goda tarmbakterier igen, sa de. Så jag vågade mig iväg till affären och köpte några liter. Drack ett stort glas och sen sov jag en stund.

Vaknade av att jag mådde illa. Så nu, förutom skiter, så spyr jag. Denna första gång, dessutom samtidigt.

Det är dags för en penicillintablett, hopppas jag får behållla den.

Det finns goda nyheter också, har inte tagit något smärtstillande sen klockan 6 i morse och det molar bara lite i tanden.

Ta bort mig

Jag blir galen. Jag har så inihelvete ont i tanden. Jag har ätit alldeles för mycket tabletter och vågar inte ta full dos mer och då hjälper det inte mot smärtan. Jag har diarre av penicillinet. Jag mår illa. Jag fryser. Jag vill att min mamma ska komma och ta bort det onda. Jag vill ha hopp om att det kommer upphöra. Jag blir tokig!

Mitt på dagen

Mitt på dagen, mitt i veckan och här sitter jag i morgonrock med ouppfällda persienner. Jag tog helt enkelt ledigt idag. Hade det varit förr i världen hade jag tagit en sjukdag men numera är man ledig istället. 

I fyra timmar räcker cocktailblandningen. Sen försöker jag stå ut en stund med smärtan innan jag tar nästa omgång men det går fan inte. Jag äter väldigt sällan värktabletter och är lite rädd för vad som kommer hända nu när jag överdoserar friskt. Man ska ju bara ta ett visst antal om dygnet och jag tar mycket mer.  Hoppas penicillinet tar skruv snart så kanske det onda dämpas. En stor fördel är i alla fall att jag mår väldigt bra i ryggen! På vattengympan igår kunde jag verkligen ta i och slita hund. Kände mig nästan hög en stund, när jag var smärtfri överallt.

Jag läser en så bra bok! Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates. Har märkligt nog inte läst något av henne tidigare men jag känner direkt att hon seglar upp som en av mina favoriter. Låg och tänkte på nyss hur jag skulle förklara på vilket sätt jag tycker hon är bra men hittar inga sätt att förklara på.

Nu ska jag dricka kaffe och läsa lite till.

Blä

Har just intagit en cocktail av penicillin, Alvedon och Ipren. För tandläkaren såg att tanden var inflammerad och så ont som jag har så är jag inte förvånad. Har ätit smärtstillande som godis sen igårkväll. Hon föreslog 2 Alvedon och 1 Ipren, samtidigt och jag har hört andra som säger att man ska kombinera de två sorterna. Då kan man undra varför de inte finns färdigkombinerade att köpa?

Rotfyllning alltså. Och eftersom jag har krångliga rötter, (säg något med mig som är rakt och enkelt?) så får jag gå till en specialist. Det kostar 3000 kr. Första gången. Det lär bli mycket månad kvar när lönen är slut. Och sen gör det fan ont (i ryggen) att ligga i den där tandläkarstolen också. Själva rotfyllningen brukar inte kännas särskilt mycket, jag har varit hos den här snubben tidigare.

Currysås

Har haft en jättetrevlig kväll! En av Cs barndomskompisar var här och åt middag med oss. Hade planerat kyckling med ris och currysås, tur att hon gillar det, och dessutom tydligen något det var länge sen hon åt. Och kycklingen blev jättegod, när jag ska koka kyckling (eller annars med förresten) brukar jag rimma den först. Så igår la jag den i saltlag. (1,5 liter vatten, 1,5 dl salt, 3 msk socker, 15 krossade svartpepparkorn och två lagerblad, i kylen ett dygn). Den blir både godare, mörare, smakrikare och saftigare av den behandlingen. Hon hade tagit med sig blåbärspaj så det smällde vi i oss efteråt. Och trevligt prat, vi har ju känt varandra sen hon var 4 år och de gick på dagis tillsammans.

Nu har tabletten slutat verka, 4 timmar verkar vara tidsgränsen. Jag har tandvärk, nämligen. Jag hoppas på att det är en fyllning som är för hög och kom i dagen när jag lagade den andra tanden häromveckan. Min tandläkare kan vänta sig en påringning imorrn bitti.

Snö!

Det snöar! Och ursäkta mig men jag tycker om det! Jag älskar den första snön, tycker om att det blir ljusare ute, tycker om doften och sen när det blir mer snö, tystandet av ljud.

Jag har varit på kurs idag och satt med ansiktet mot de stora perspektivfönstren. Först regnade det och alla streck utanför var vertikala. Sedan började en viss oording uppträda, strecken rörde sig lite åt sidorna och mer snett. Regnet hade blivit snöblandat. Sen övergick det till ren snö och marken mellan huset och vägen blev vit.

När vi gick på lunch blåste det till mellan husen, sådär så man tappade andan. En kille som gick med händerna i sina rockfickor fick snö i fickan.

Efter lunch tog jag en bild på två av mina kollegor och när jag såg den i kameran så struntade jag i dem som motiv och tog istället massor med bilder av persiennerna och det man såg utanför. Så'n är jag.

Sökord

Det är lite kul att titta på vad folk har sökt på och kommit hit.

 

Det i särklass vanligaste som jag verkligen undrar vad det är för något är Bloglo. Sådär 40 sökningar i veckan. De som söker på det kommer till ett inlägg som handlar om Bloglovin' som jag använder för att hålla koll på era nya inlägg.

De som söker på sko blogg (särskrivet) lär bli mäkta besvikna eftersom 1 (ett) inlägg handlar om skor.

 

Sen hoppas jag personen som sökte på "ta bort kaktustaggar" också fick bort sina.

Sommarmalva är rätt poppis också.

La-la-la-la

Oj vad det lallas här just nu! Vi har läxa tills idag i kören och hela veckan tidigare har jag tränat på Fields of Gold. Underbar låt! Men vi har en låt till, Good song,  där vi mest ska lalla lite och det är attans så mycket svårare när man inte har ord att hänga upp tonerna på, tycker jag. Så nu har jag tränat om och om igen, tog till och med en bit papper och "ritade" för att kunna komma ihåg bättre.

För övrigt har jag bara en strumpa på mig, jätteojämnt! Jag har en extrastrumpa när jag har mina kängor så att inte strumpbyxorna ska slitas sönder i hälen, där har fodret försvunnit och det är maskrisk. En åkte av när jag tog av kängorna och den andra sitter på. Jobbig känsla. Men nu ska de snart på för jag ska ner till bussen strax och iväg till kören.

Mandolin

Ibland är det bra att ha levt många år. Om jag inte kommer på något vettigt att skriva om, och den här dagen har varit rätt o-vettig, så kan jag alltid hysta upp något gammalt minne. Häromdagen sa någon att mandolin är ett jättebra köksredskap och då kom jag att tänka på musikinstrumentet med samma namn.

Vi hade musikskola i den skolan jag gick i lågstadiet. Jag tror det var först i trean som jag började med ett instrument. Mandolin. Visst är det fantastiskt, ett så vackert instrument! Min bästa kompis B spelade också och när sommaren kom var vi, i våra ögon, fullfjädrade på särskilt "Ute blåser sommarvind". Då gick vi till Tant Westin som bodde högst upp i min port och spelade för henne. Vi visste att om man var snäll mot henne så sa hon ofta "Kom med här så får vi se vad jag har i min koppargruva". Sen fick man några ettöringar, tvåöringar och femöringar. 

Vi spelade nog väldigt vackert för vi fick många slantar. Och sen sa hon att hon gärna ville ha noterna och texten till det vi hade spelat. På mage i gräset plitade vi ner alla noter och alla orden, det tog väldigt lång tid, särskilt notlinjerna.

Terminen efter skulle jag ta ett steg vidare, av någon anledning som jag själv inte minns. Jag skulle börja med fiol. Men då blev det lite problem för jag kunde nämligen inte hålla fiolen mot axeln utan att hålla i dess hals. Och det måste man kunna. Så där ändade min musikaliska karriär. Tänk om jag hade fått fortsätta spela mandolin.

En förhoppningsfull dag

Det här är en bra dag!

Jag har sovit som en stock (vilket jag iofs nästan alltid gör).

Solen skiner på mina nytvättade fönster och de glänser som kristall.

Jag lyckas strunta i att det är en del eftersatt underhåll här hemma, tex fick jag leta lite för att hitta ett par rena (och bekväma) trosor.

Min karaktär i ett onlinespel jag spelar, har charmat brallorna av en annan karaktär.

Jag ska alldeles strax mala bönor och ta mig en kopp kaffe. En torr skiva kardemummakaka finns kvar sen C bakade i söndags, den kan jag doppa.

Om en timme ska vi åka till x-svärmor och spela bordsspel resten av dagen! Med matuppehåll. Vi har insett att vi måste börja redan på eftermiddagen annars blir vi sittande halva natten. De är förutom C och jag, S och hans flickvän, mitt xs brorsbarn och hans familj. Vi kommer så bra överens och har så roligt tillsammans.

Kylan kommer smygande

Visst brukar man säga att kylan kommer smygande? Och nog gör det det, om natten när jag sover. Det märkliga är att den kommer från olika håll, olika dagar. Att jag vet det beror på att när jag skrapar bilen, då sitter frosten hårdare fast på ena sidan. Det beror inte på om det står bilar bredvid eller ej, för det gör det alltid. Utan det måste vara att kylan ibland kommer smygande söderifrån och ibland från norr. I natt hade den tassat ner för gatan norrifrån, det var tydligt.

Då - Biblioteket

När jag var liten hade jag nära till biblioteket, det var bara att springa nedför slänten, gå förbi pergolan där fullgubbarna satt och tvärs över vägen, så var jag framme.

Barnböckerna var på övervåningen och när man kunde skriva sitt namn själv fick man eget lånekort. Jag tror man fick låna max 7 böcker åt gången så jag var där ganska ofta. När mamma såg att jag varit där var hon snabb att be mig gå ut med soporna eller vad det nu var hon ville ha hjälp med för när jag väl satt mig vid köksbordet med händerna över öronen var det försent. Då var jag förlorad för omvärlden.

Det var där jag lånade "Den hemliga trädgården", hur många gånger som helst. Pams Paradis hette en bok om en lam(?) flicka som jag också läste många gånger. Poco på guldjakt. Narniaböckerna som stod vid vänstra väggen. De pyttesmå Pippi Långstrumpböckerna. Äventyrs-böckerna av Enid Blyton. Hemliga sjuan. Robinson Crusoe. Farmorsresan. Alla Pelle Svanslösböckerna. Ture Sventon. 

Det fanns ett sagorum på biblioteket. Jag var inte där så många gånger men jag minns att väggarna var målade svarta med en  massa färgglada sagofigurer. Det fanns kuddar och vi satt på golvet och en vuxen läste sagor för oss.

På bottenvåningen fanns ett rum med tidningar och där fanns också ett antal uppsättningar med hörlurar. Man fick gå till disken och säga vilket nummer det stod på lurarna och be dem sätta på den lp-skiva man ville lyssna på. Den enda som var lyssningsvärd var en Beatlesskiva. Den med "When I'm sixtyfour" på.

Onsdag

Bil 6 mil bort
Gudomlig gulasch
Ljuvlig hemgjord mintglass
Ogott rooiboste
En snart ettåring som stal all uppmärksamhet
Småprat när hon lagt sig
6 mil hem

Vitna, inte svartna

Dåså, då vet jag att det inte är något farligt, det som jag har ont i magen av och det andra fenomenet som uppträtt i de nedre regionerna. Men vad svårt jag har att tackla medlidande. Jag har pga det här inte vågat träna på två veckor med den påföljden att mitt diskbråck har gjort väldigt mycket ondare än vanligt. Hon såg hur jag rörde mig och troligen min koncentrerade sammanbitna min när jag vi med gemensamma krafter placerade mig i gynstolen. "Har du det såhär alltid? Du är väl sjukskriven?" Inte säga sån't till mig, då går det hål i min nogsamt stärkta självskydd. Tårarna stiger i ögonen och rösten bär inte ordentligt. Tänk att det ska vara så svårt att ta emot att någon tycker synd om mig.

Eftersom jag inte behöver vara rädd att ta i (nåja, med mina mått mätt) så åkte jag och tränade efter läkarebesöket. Det gör jag på jobbet och på eftermiddagen är det folktomt där. Hade skapligt ont, men vet att jag måste ändå, det är det enda som hjälper långsiktigt. Satte mig i den där apparaten där man har handtag man drar ned till axlarna och sen sträcker armarna rakt uppåt. Har inga tunga vikter. När jag var klar reste jag mig och vred mig lite åt höger för att kunna ta tag om ena handtaget med båda händerna för att kunna sträcka upp händerna högt och släppa ned viktklossarna. Helvete vad ont det gjorde! Jag skrek. Och jag vill bestämt bestrida påståendet att det svartnar för ögonen när det gör ont, för mig vitnar det. Damp ned igen och där satt jag med de där jävla handtagen medan smärtan pulserade bort. Fick prata lugnande med mig själv. Hur skulle jag komma därfrån? Jag vågade inte bara släppa handtagen för då dundrar ju vikterna ner med en farlig fart. Satt säkert tio minuter innan jag kunde resa mig upp och sen släppa vikterna halvvägs. Det smällde bra ändå. Sen gjorde jag klart resten  av programmet. Puh. Känner mig lite mentalt omskakad fortfarande.

Rån

En kompis till C jobbar i affär och blev rånad igår. Det väckte lite funderingar. 

Är det så att så fort det är fysiskt våld, eller hot, är det då det kallas rån och inte bara stöld?

Vad får butikspersonal lära sig om rån av sin arbetsgivare? C har fler kompisar som jobbar i affär och säger att ingen av dem har fått veta hur de ska bete sig i en sådan situation. Numera kanske det är naturligt att tänka "ge dem vad de vill ha", men är inte det något de borde få träna in så det sitter i ryggmärgen? För 13 år sen, när Cs storebror jobbade i en livsmedelsaffär kom det in en kille och snodde cigaretter. Hans omedelbara reaktion var att "trycka tre gånger på knappen", som betydde "allvarlig situation" lämna kassan och springa efter killen ett femtiotal meter, ta tillbaka cigaretterna och säga" Det här gör du aldrig om!" Det beteendet är ju inte att rekommendera numera, det är för farligt.

Det är bara 13 år sen och det har skett en markant förändring tycker jag. Eller försämring, rättare sagt.

Som en liten gumma kan gno-o-o

Jag har tvättat fönstren i vardagsrummet. Och inte nog med det, jag har bytt tätningslister också. Det var ett himla pyssel, de gamla har nog suttit sen Eldkvarn brann och var inte helt lätta att få bort. Men med tålamod och rakblad gick det. Sen medför alltid den sortens arbete kringjobb i form av att duscha krukväxter, byta jord på någon, byta plats på andra och, vips! har söndagen försvunnit.

Om ett tag blir det dessutom full rulle här, gissar jag. Cs kompisar från där vi bodde förut ska komma hit. Tre tjejer, troligen utan sina killar och en kille, med sin kille. Hoppas de lagar mat till mig med, jag är nämligen jättehungrig!

Mittemellan

Jag känner att jag är rätt mittemellan  just nu.  Jag har svårt att nå saker högt upp och saker långt ner, men mittiemellan går jättefint.

Jag har mest kött mittemellan också.

Balkongröjning

Nu har jag röjt undan lite på balkongen, det var perfekt väder för det. 10 grader och sol. Har planterat ljung i en balkonglåda och placerat ut ett par (förmodligen värdelösa) solcellslampor. Vinkade glatt med hela armen åt min granne två balkonger bort som var ut och rökte. Hon är alltid hemma och om hon åker iväg så är det med färdtjänst. Hon dök rakt på en sten en gång. Tragiskt.

Tätningslister till fönstren är inköpta men det får bli en annan dag. Nu ska jag leta efter recept på fisksoppa för det ska vi ha till middag.

Har börjat lära mig bortse från det onda jag har i magen även om jag märker att det påverkar mitt allmäntillstånd. Men på tisdag har jag tid hos läkaren och som vanligt hoppas jag på mirakel. Bot, med andra ord.

Tror bestämt C somnade i sitt rum medan jag var på balkongen, synd för jag hade tänkt vi skulle lufta elementen. Får se om vi hinner sen, hon ska ut på sitt i kväll. Och inte har jag köpt något lördagsgodis, katastrof!

Varsin vrå

Vi sitter i varsin vrå och läser varsin bok. Skälet att C inte ligger i sin säng och läser beror nog på att den är belamrad med ting som gör det obekvämt att ligga där.

Jag gläder mig så mycket åt att ha sällskap, ett så självklart och enkelt sällskap som ens barn är. Vi har lagat mat tillsammans, kycklingfilé insvept i parmaskinka som ytterrock och mozzarella som foder.

Om en stund ska vi se på K Special, om "musik som gör ont" från Guantanamofängelset. Nyss berättade hon för mig vad Melissa Horns Kungsholmens Hamn, handlar om. Vi kanske inte är så lättsamma så här på fredagen, men det är helt okej.

Räv

Det har ju varit 2 händelser med bilen, punkan och tanklocket. Ofta händer saker i svep om 3 så jag har liksom väntat på den tredje. Idag kom den, men gick igen, tror det är klart nu. 

Var hos syrran och lämpade av sommardäcken i hennes garage. På väg från henne till bokcirkeln dök en räv upp ur diket en liten bit framför bilen. Jag minns vad jag hann tänka: Inte tvärbromsa, hellre köra på. Så jag bromsade, men inte tvär, eftersom jag hade en bil precis bakom mig. Och räven vände in i skogen igen. Tur. Både för den och för mig.

Sen hämtade jag C från hennes barnvaktsjobb. Herregud vad den ungen jobbar just nu! Först på sitt timvikariat som brevbärare. Måndag, tisdag och började hon 0730 och kom hem 19. Idag slutade hon vid 16 och åkte och barnvaktade till 21. Men det blir pengar till flygbiljetter fram och tillbaka över klotet.

Tjäl eller kärl

Jag har ett barn som är väldigt språkintresserat och ett som har en lätt släng av dyslexi. Båda har lätt för att uttrycka sig i skrift även om felstavningarna är fler hos den ene. De skriver långa och ofta humoristiska alster om det så är brev, blogg eller vägbeskrivning.

Nyss tog jag fram ett paket frusna rester. Där är det textat: Kärlknöl. Och jag vet inte vem av dem som skrivit. Den som bara hört ordet tjälknöl men sett det frusna köttet bli tillagat och lagt i saltlag i ett trångt kärl. Eller någon med humor. Eller någon som tror att tjäl stavas kärl. Sött, vilket som helst.

(alltså, maträtten heter tjälknöl och för er som inte vet att den finns, prova!)

Dagens bu

Första bu: Är superirriterad när jag är på jobbet. Jag ska inte gå in på detaljer men när man ändrar saker utan att ha tänkt på följderna (eller bry sig om kanske är mer relevant) och utan att informera berörda och att det sen tar en evinnerlig tid, då blir jag irriterad. Måste försöka hitta ett sätt att inte vara det, jag känner själv att jag läcker energi som ett såll.

Nästa bu: Har bitit sönder en lagning av en tand och har beställt tid hos tandläkaren.

Tredje bu: Har ont i magen, tror jag vet vad det hänger ihop med och har beställt tid hos tantpetaren.

Fjärde bu: Fortfarande svinkallt här hemma, 16,9 var det imorse. Hoppas verkligen värmen kommer igång nu när de bytt det där som hänger ihop med fjärrvärmen.

Så, nu har jag förhoppningsvis gjort mig av med all bu:n och kan leta efter något roligare att tänka på. Jag vet en sak. Men den ska jag berätta om någon vecka eller så.

Så här har jag bott

Både frktjatlund och Rutan har skrivit om sina bostadskarriärer och jag är inte sen att följa efter!

1. Mina första 18 år bodde jag i en tvåa med varierande antal familjemedlemmar. Mamma, pappa, två systrar. Först flyttade pappa, sen största systern, sen mellansyster och så var det bara mamma och jag kvar. Sen dog hon.
2. Då flyttade mellansyrran och jag ihop i en 70-tals-trea på Söder. Vi var väldigt ordentliga och hade ordningsregler för att det skulle funka. Delade upp glassarna i två högar och den som gjort frukost fick välja tidningsdel först.
3. Syrran träffar kille och vi flyttar åt varsitt håll, jag till en halvmodern tvåa vid Södra Station. Dusch på vinden men två kakelugnar och en hyra på 185 kr i månaden och en härlig bakgård.
4. Jag träffar kille, vi får barn och flyttar ut i förorten till en modern trea i ett ganska nybyggt område.
5. Vi blir med radhus och bor där i 18 år.
6. Nu bor jag i en tvåa i ett hus från -39 i en närförort. Utan kakelugnar dock.

Tanklock

Igår när vi åkte iväg på middag, med C och farmor i bilen, behövde jag tanka. Fick inte upp bensinlocket! Det har varit lite trögt förut, men nu var det omöjligt. Frågade en kille bredvid som såg lite vek ut och han kunde inte. Då gick jag in på macken och hoppades att någon som hade mer kompetenser än korvgrillning skulle jobba. Och jodå, en snäll man följde mig ut till bilen. Han jobbade hårt och fick upp det. Jag tankade medan han gick in och sprutade lite 5-56 i låsmekanismen på tanklocket. Men, sen fick han inte ut nyckeln! Och det är samma nyckel som till bilen i övrigt så det var ju mindre kul. Gjorde mentala backup-planer om hemmanycklar här och reservnycklar där men rätt som det var hade han fått ut nyckeln. Då fick han en kram. Och nu har jag beställt ett annat tanklock med nyckel, det gäller bara att få bort tanklocken en enda gång till.

Sen kan det räcka med bilbekymmer, jag har haft min andel nu!

17,6

Kallt inne. C hade mössa på sig inne, det brukar hon inte ha. Saker är kalla när man rör vid dem. Men som tur är är det varmt under täcket. Fast dit ska jag inte än, jag är för pigg. Har sovit jättemånga timmar både i natt och igår så det blir nog en sen kväll.

Vi har varit hos S och ätit middag. Väldigt gott, som vanligt, det är inte klokt vad de där två är duktiga på att laga mat! 

Sen fick jag lite dåligt samvete. Syrran ringde precis när jag vaknat och satt och åt frukost och jag är inte särskilt pratbar då. Och nu fick jag reda på att en av hennes katter dött och då känner jag mig kymig. Hade hon bara andats om det så hade jag givetvis skärpt till mig och pratat, nu var jag bara jättekort mot henne.

Idag har jag uppgraderat min trådlösa router och det gick bra. Jag har dragit mig för att göra det, är lite skraj att det ska uppstå något problem som jag inte kan lösa. Men det gick som tåget. Hade förberett mig och kopierat en del av inställningarna och så använde jag en nätverkskabel till routern istället för att köra trådlöst. Skulle just vara snyggt om den gick ner mitt i filöverföringen. Så nu hoppas jag att den ska uppföra sig lite bättre och inte gå ner stup i kvarten.

Jag avskyr strumpbyxor

Jag ogillar att handla och jag avskyr strumpbyxor. Idag har jag köpt strumbyxor. En paradox.

Jag tycker bäst om stay-up. Inte så knöligt, inte så varmt och så är det en stor fördel att man kan ta en annan strumpa om man fått en maska på ena benet. Förra året köpte jag dem alltid i ett varuhus där det dels fanns min storlek och dels matta. I år hade de gjort om sortimentet så alla som fanns var glansiga och den enda färg som fanns i min storlek var svart. Gick till en annan affär och sortimentet var lika kass där. Sen orkade jag inte längre utan köpte ett 5-pack strumpbyxor. Skit också. Men det är lite för kallt nu för att gå barbent även om det har hänt att jag gjort det in i november.

19,6

19,6 och sjunkande.

Vi pratar inomhustemperatur. Vi pratar element som är kalla. För en halvtimme sen var det 19,8 och med det tempot lär det bli frysgrader inne innan måndag!

Det satt en lapp i trappen att på tisdag är vattnet avstängt för att det ska göras något med fjärrvärmen. Det har varit en liten farbror i källaren flera dagar den här veckan. Så något har väl gått på tok.

Intressant! Jag har redan en röd kofta på mig och C har satt på sig understället jag vann i midsomras. Ett antal värmeljus brinner också.

Och från den varma ugnen sprider sig värmen och förföriska dofter.

Nu & Böcker

 Nu har jag nya vinterdäck! De är glänsande svarta och har fortfarande små pliggar av extragummi som gör dem lite igelkottsaktiga. Och apropå igelkott så har jag beställt Igelkottens elegans, den kommer nästa vecka. Fast jag ligger efter, har inte ens hämtat bokcirkelboken som jag helst ska ha läst ut till nästa torsdag

Och nu har jag, till en kopp kaffe, läst ut en lång novell av Jonas Karlsson som heter Rummet. Jag är benägen att hålla med Nilla om att han är bra och just den novellen var otroligt bra. Suggestiv.

Nu är det fredag och det gläder mig också. Vi ska laga god mat, C och jag, och sen finns det risk att jag kollar på teve, eftersom hon brukar göra det ibland. Jag liksom hänger på då.


Solen lyser med sitt vinterskarpa sken på husen mittemot, det känns bra det med.

Inga däck

Inte fick jag några nya däck idag inte. De hade inte kommit. Men det upptäckte de inte förrän de skruvat bort alla fyra som satt på. Stackars lilla bil, upphissad och avklädd. Det vara bara att skruva på dem igen och så får jag komma tillbaks imorrn, förhoppningsvis har de dykt upp då.

Sen ställdes jag inför ett val. När jag skulle gå därifrån och backa ned bilen från rampen så frågade killen om jag ville ha hjälp med det. Nejtack, det går så bra så, svarade jag för jag brukar inte ha några problem med sån't. Och då kunde jag välja att bli stött över att han misstrodde att tanten skulle kunna eller så kunde jag tycka att det var snällt att han frågade. Jag valde de sistnämnda.

Att jag sen inte höll på att hitta utfartsporten utan var tvungen att backa tillbaka 20 meter behöver ju ingen veta.